publicerad: 1939
Ordformer
(laka 1658 osv. lakia 1730)
Etymologi
1) övergjuta (en kropp l. dyl.) med vatten l. låta (en kropp l. dyl.) ligga i vatten (så att ngt utdrages), underkasta (ngt) urlakning, urvattna (ngt); äv., med obj. betecknande det ämne som utdrages: (gm övergjutning med vatten) utdraga (ngt ur ngt); äv. bildl.; numera företrädesvis i förb. LAKA UR, UT samt i ssgr. Rålamb 13: 164 (1690). Vörten lakas på rosten. Dahlman Reddej. 150 (1743). Hela processen (vid salpetersjudning) var denna: myllan lakas (osv.). Linné Öl. 49 (1745). Linné Stenr. 76 (c. 1747). Utaf blidt och rägnaktigt väder lakas kraften utur dyngan och tilflyter rötterne. Lundberg Träg. 218 (1754). Att .. laka saltet derutur (dvs. ur en grusmassa). VetAH 1815, s. 223. Girigheten .. / .. lakar utur folket märg och must. Scholander 2: 117 (1866). Jönsson Gagnv. 29 (1910). — jfr AV-, BORT-, UR-, UT-LAKA samt EFTERLAKNING.
2) [eg. specialfall av 1] (i vissa trakter) rengöra (tvättkläder) med (het) lut (som hälles över dem), byka (se BYKA, v. 1); äv. i allmännare anv., om hela tvättningsproceduren vid stortvätt: tvätta (jfr BYKA, v. 2); jfr LAK, sbst.1 Rothof 22 (1762; i Västergötl.). Nordström Piga 106 (1914). (Till julen) skall bakas, skuras och ”lakas” (bykas), vävas (osv.). FoF 1915, s. 191.
3) [eg. specialfall av 1] (i fackspr., i sht kem. o. metall.) begjuta (ett fast ämne, ss. ett malmstycke) med lösningsmedel (för att frigöra ngn l. ngra av ämnets beståndsdelar); urlaka. TT 1890, s. 37. JernkA 1892, s. 42. (Kisbränderna) underkastas .. (bl. a.) lakning för tillvaratagande af metallerna. 2NF 36: 1039 (1924). Starck Kemi 127 (1931). — jfr CYANID-LAKNING.
4) (mindre br.) refl., om vissa (insaltade) matvaror: avge lake. Warg 55 (1755; om kött). Alm(Sthm) 1838, s. 43. En ost, som .. under lagringen ”lakar sig”. LAHT 1910, s. 495.
5) (†) intr., om träd, i sht björk: (om vårtiden) fyllas med sav, savas, ”löpa”; äv.: (under savningstiden) (droppvis) avge sav; äv. med innehållsobj. (En viss palm) Lakar Vin, då den såras. Linné DelNat. 16 (1773). Giöktytan .. ankommer då Björken lakar. Fischerström Mäl. 159 (1785). BotN 1844, s. 71. Sundén (1886). — Anm. I vissa ä. ordböcker uppges ordet äv. betyda ”lacka” (om svett), t. ex.: Han arbetade, så at svetten lakade af honom. Sahlstedt (1773). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
Särsk. förb.: LAKA AV. (†)
1) tr.: gm vattenbegjutning, blötläggning l. dyl. utdraga (ngt) ur (ngt); jfr LAKA, v. 1. HSH 6: 132 (1658).
2) refl.: (droppvis) avge fuktighet; fukta; droppa; jfr LAKA, v. 4, 5. Lind (1738). Möller (1790). —
LAKA PÅ. (†) hälla (varmt) vatten på (ngt); jfr LAKA, v. 1. Spegel (1712). Widegren (1788; vid mäskning). Björkman (1889). —
LAKA UR10 4. (gm vattenbegjutning, blötläggning l. dyl.) befria (ngt) från salt l. dyl.; urvattna; äv. med obj. betecknande det ämne som utdrages gm urlakning: utdraga; äv. bildl.; jfr LAKA, v. 1. Hoppe (1892). Laka ur sill i mjölk. Auerbach (1911). Gyllander Rytm. 70 (1925; bildl.). jfr URLAKA. —
LAKA UT10 4. gm vattenbegjutning, blötläggning l. dyl. utdraga (ngt ur ngt); äv. med ”vatten” l. dyl. ss. subj.; äv. med obj. betecknande den kropp l. dyl. varur ngt utdrages: urlaka; jfr LAKA, v. 1. Tidström Resa 43 (1756). Retzius BrFlorman 102 (1831). Laka ut saltet. Björkman (1889). Vid .. (sockerfabrikernas saftstationer) lakar man .. ut sockret ur betorna. 2UB 4: 527 (1899). HantvB I. 1: 66 (1934). jfr UTLAKA.
Ssgr (Anm. Vissa ssgr kunna äv. hänföras till LAK, sbst.1, l. LAKE, sbst.4): A: (2) LAK-GILLE. (i vissa trakter) gille i samband med ”lakning”; jfr LAK, sbst.1 Nordström Piga 108 (1914). —
(1, 2) -KAR. (lak- 1751—1926. lake- 1684—1921) kar användt vid ”lakning”; numera nästan bl. (i vissa trakter) om bykkar (jfr LAKA, v. 2). VDAkt. 1684, s. 430. Linné Sk. 122 (1751; vid lakning av alun). Landsm. 1: 653 (1880; om bykkar). —
(1) -LUT. (förr) lösning som erhållits gm att varmt vatten gjutits över (fått rinna genom) aska (vid tvålberedning) l. ”salpeterjord” (vid salpetersjudning). Egerin Kokb. 327 (1733; vid tvålberedning). Alm(Sthm) 1812, s. 46 (vid salpetersjudning). —
-VATTEN. (lak- 1885 osv. lake- 1745) särsk.
1) (förr) vatten vari mylla vid salpetersjudning utlakats, ”laklut”; jfr LAKA, v. 1. Linné Öl. 49 (1745).
2) brygg. vatten som vid ölbrygd hälles över mäsken för utdragning av vörten; jfr LAKA, v. 1. Lindberg Ölbr. 70 (1885). Dens. Svagdr. 69 (1892).
3) (i vissa trakter) till 2: lutlösning använd vid (stor)tvätt (”lakning”); jfr LAK, sbst.1 Nordström Piga 114 (1914).
B (bygdemålsfärgat i vissa trakter): LAKE-KAR, -KLÄDER, se A. —
-VATTEN, se A.
C (till 3; i fackspr., i sht metall.): LAKNINGS-KAR. kar vari ett fast ämne (metall) lakas. TT 1890, s. 91. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content