publicerad: 1940
LEVANTIN le1vanti4n l. lev1-, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. l. n.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =, ss. n. -et; pl. -er; i bet. 1 äv. LEVANTINARE -ti3nare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =; i bet. 1 äv. LEVANTINER -ti4ner, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(levant- 1810 (: Levantins-Schavlar) osv. levent- 1826 (i bet. 2). -tin 1810 (: Levantins-Schavlar) osv. -tinare 1873—1924. -tine (i bet. 2) 1836—1924. -tiner, sg. 1889—1897. -tiner, pl. 1853 (i bet. 2), 1856 osv. -tins (i bet. 2) 1815)
Etymologi
[med avs. på bet. 1 jfr dan. o. t. levantiner, eng. levantine, fr. levantin; av it. levantino, levantisk, ss. sbst.: invånare i Levanten; avledn. av it. levante (se LEVANT, sbst.1). Med avs. på bet. 2 jfr dan. o. t. levantin, levantine, eng. o. fr. levantine; av it. levantina, substantiverat fem. av levantino, adj. (se ovan)]
1) manlig individ tillhörande befolkningen i Levanten; särsk. tillhörande den från europeiska fäder o. österländska mödrar stammande blandbefolkningen i Levantens handelsstäder; i pl. utan hänsyn till kön. Retzius EthnolSkr. 201 (1856). Grimberg VärldH 6: 39 (1935).
2) (förr) ett slags i kypertbindning vävt sidentyg som urspr. tillvärkades i Levanten. Synnerberg (1815). TT 1897, Allm. s. 333. KarlJohStil. 40 (1924; om förh. i början av 1800-talet). jfr ATLAS-, BOMULLS-LEVANTIN.
Ssgr (i allm. till 2, i sht i fråga om ä. förh.): A: LEVANTIN- l. LEVANTINS-FÖRKLÄDE~020. BoupptVäxjö 1833. —
(1) -TALER. (-tin- 1886—1912. -tiner- 1934—1937) benämning på ett större österrikiskt silvermynt som har vidsträckt användning ss. handelsmynt i Levanten samt i norra o. mellersta Afrika, Maria-Teresia-taler. NF 10: 911 (1886).
B: LEVANTINER-TALER, se A.
Avledn.: LEVANTINSK, adj. till 1: som har avseende på levantinerna; äv.: levantisk. Geijer I. 1: 58 (1818). SvD 19/9 1926, Söndagsbil. s. 2.
Spoiler title
Spoiler content