publicerad: 1940
LIBERTIN lib1erti4n l. li1-, adj. o. sbst. m.||ig.; ss. sbst. best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. libertin, eng. libertine, fr. libertin, m., libertine, f.; av lat. libertinus, adj. o. sbst., frigiven, till libertus, frigiven, till liber, fri (se LIBERAL)]
I. (numera knappast br.) adj.
1) som är fri i sin uppfattning o. sitt tänkesätt (särsk. i religiöst avseende). Wallmark Resa 91 (1832).
2) frigjord i moraliskt avseende, som har l. utmärker sig gm fri l. lös (sexual)moral; liderlig, utsvävande. Oanständige och libertina qvinfolks toiletter. GJEhrensvärd Dagb. 1: 248 (1779). Vår ganska libertina tid. Ramsay Barnaår 6: 74 (1905); möjl. till 1.
II. sbst.
1) (i fråga om förh. i det gamla romerska riket) frigiven slav, frigiven. Swedberg Schibb. 281 (1716). Stagnelius (SVS) 2: 377 (1821). — särsk. i pl., om (personer tillhörande) viss församling i Jerusalem (sannol. bestående av judar som råkat i romersk fångenskap, men sedan frigivits). Apg. 6: 9 (NT 1526; ännu i öv. 1873).
2) (numera bl. i vitter stil, knappast br.) person med fri uppfattning o. fritt tänkesätt; i sht om person med frigjord (av de officiella dogmerna icke bunden) uppfattning i religiösa frågor; fritänkare. Lind (1749; under frey-geist). Wirsén Fur. 149 (1896).
3) (i sht i vitter stil) i moraliskt avseende frigjord person; i sht (o. numera bl.) om person med lös l. fri sexualmoral; utsvävande person, liderlig sälle, vällusting; nästan bl. om män. VDAkt. 1725, nr 352. Libertin kan man kalla honom (dvs. La Fontaine), men aldrig roué. SvD(A) 1931, nr 40, s. 10.
Avledn. (i sht i vitter stil): LIBERTINAGE, n. ((†) m. l. r. Posten 1769, s. 453, Calonius Bref 249 (1797)). [liksom t. o. eng. libertinage av fr. libertinage]
2) (numera föga br.) till I 2, II 3; = LIBERTINISM 2. Posten 1769, s. 453. Hellström RedKav. 26 (1933). —
LIBERTINISM, r. l. m. [jfr t. libertinismus, eng. libertinism]
1) (numera knappast br.) till I 1, II 2: frigjordhet i uppfattning o. tänkesätt (särsk.: religiös frigjordhet); fritänkeri. Geijer I. 6: 35 (1839). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 94.
2) till I 2, II 3: en libertins tänkesätt l. sinnelag l. liv; moralisk frigjordhet; utsvävande liv, utsvävning, liderlighet; ngn gg äv. om yttrande o. d. som vittnar om dylikt tänkesätt osv. Phosph. 1812, s. 63 (om yttranden). 2NF 19: 978 (1913). —
LIBERTINISTISK, adj. till I 2, II 3: frigjord i moraliskt avseende, som har l. utmärker sig gm fri l. lös (sexual)moral, liderlig, utsvävande. BonnierKL (1925). SvD(A) 1933, nr 204, s. 4. —
Spoiler title
Spoiler content