SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUTENIST lut1enis4t l. 1t-, förr äv. LUTIST, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(lautenist 16411674. luthanist 1640. lut(h)enist 15611921. lutinist 1539. lutist 1734c. 1757. lutnist 16701674)
Etymologi
[jfr dan. o. mht. lutenist, t. lautenist; av mlat. lutanista; till LUTA, sbst.1]
(i fråga om ä. förh.) lutspelare. VaruhusR 1539, s. 97 a. Norlind AMusH 277 (1921).
Spoiler title
Spoiler content