publicerad: 1941
LYCKSALIG lyksa4lig l. lyk3~sa2lig, adj. -are. adv. -A (†, AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 7 a (1587)), -EN (numera mindre br., G1R 25: 206 (1555), Karlfeldt FridVis. 45 (1898)), -T.
Ordformer
(lyck- (lych-) 1555 osv. lycke- 1557—1697. lycko- 1554—1703. lök- 1588. -salelig 1560. -salig 1554 osv. -salug 1698, 1712. -sålig 1594. -ligit, n. 1610—1723)
Etymologi
[jfr d. lyksalig; av mnt. (ge)luck(e)sālich, -sēlich, lycklig; ssg av lucke, lott, öde (se LYCKA, sbst.3), o. sālich, sēlich, lycklig (se SALIG)]
1) om person (l. djur): i högsta grad lycklig (se d. o. 3) l. glad (se GLAD, adj. 1), säll; äv. om beteende o. d.: som röjer l. vittnar om en lycklig sinnesstämning; äv. i förb. med bestämning angivande anledningen till glädjen; äv. ss. adv. Lycksalig över ngt. The ther (under en hungersnöd) kunde få köpa angnar eller mäsk, tyckte sigh wara mycket lycksaliga. Svart G1 114 (1561). Balck Es. 105 (1603). Der .. boskapen lycksaligt hvilar i skuggan. Atterbom Minn. 446 (1818). Därs. 613 (1819). Och jorden stod i stjerneqvällen / lycksalig som en brud. Tegnér (WB) 4: 17 (1822). Lycksaliga suckar. Snoilsky 3: 45 (1883). Karlfeldt FridVis. 45 (1898). — särsk.
a) i utvidgad anv., om tid: då man är lycklig. Svart G1 28 (1561). Hvilken lycksalig förmiddag! MoB 2: 13 (1791). Mången lycksalig stund. Cygnæus 4: 145 (1848).
b) (skämts.) berörd av starka drycker, ”påstruken”, ”salig”. Dalin (1853). De som drucko toddy .. sågo allaredan litet lycksaliga ut. SöndN 1862, nr 33, s. 2.
c) [jfr lat. fortunatorum insulæ] i uttr. de lycksaligas ö l. öar, om (diktad) ö l. ögrupp där enl. folksagan invånarna leva i ett oavbrutet sällhetstillstånd; jfr LYCKLIG 3 a. Isogæus Segersk. 749 (c. 1700). Ymer 1916, s. 291.
d) (i högre stil) om avliden person: som kommit i åtnjutande av den eviga saligheten, salig; i pl. äv. i substantivisk anv. De lycksaligas boningar, dvs. himmelen. IErici (1588) i 2Saml. 4: 180. Östergren (1932). jfr: (Adam o. Eva) skapades Vise och Gode, för att blifva lycksalige. Lindblom Cat. 1 (1811).
2) (i sht i högre stil) lycklig (se d. o. 2), avundsvärd. Ekeblad Bref 1: 316 (1654; enl. hskr.). Lycksalig far som har så vackert barn! Hagberg Shaksp. 7: 215 (1849). Lycksaliga de, som i livet sorg ej smakat! Risberg Sof. 29 (1910).
3) (†) gynnad av lyckan, lycklig (se d. o. 1).
a) om person: i hög grad framgångsrik, lycklig (se d. o. 1 a), lyckosam (se d. o. 1). Svart G1 3 (1561). Så skal och ingen, ehurw högh, försichtigh och lyckosaligh han wara kan, förachta godha rådh. L. Paulinus Gothus Stiernsköld E 2 b (1628). Then tappre och lycksalige Krijgszhielten, Bellisarius. Schroderus Os. 2: 104 (1635). Dryselius Monarchsp. 400 (1691).
b) om land, folk o. d.: välmående; blomstrande; rik. At thetta landet .. ey bör mindre lycksaligt skattas, än andra. Rudbeck Samolad 6 (1701). En god Konung .. förmår skapa ljufva tider, och göra lycksaligt folk. Tessin Bref 1: Dedik. 3 a (1756). Björnståhl Resa 3: 37 (1778).
c) om företag, värksamhet, plan o. d.: framgångsrik, lycklig; om resa: lycklig; ss. adv.: lyckligt. G1R 24: 264 (1554). Att the äre kompne medh een lyckesaligh rese heem igen. Därs. 27: 172 (1557). Hwilket wärff .. (Moses) lycksaleligen vthrättade. Svart Ähr. 58 (1560). Gustaf II Adolf 266 (1626). At thet war så lycksaligen och wäl affluppit. Schroderus Os. 1: 303 (1635). Den högste Gudh ville .. Herr Feldtmarschalkens .. deseigner vällsigna och lycksalige göra. OxBr. 8: 341 (1639). — särsk. i uttr. det går ngn lycksaligen, det går ngn väl. G1R 25: 206 (1555). Därs. 26: 370 (1556).
d) i utvidgad anv. av a, om tid: då ngn är (blir) lycklig. Önskandes hans Kon. M. .. många Segärsamma och lyckosalighe Daghar och Åhr. Tegel G1 1: 70 (1622). — särsk. i uttr. ett lycksaligt nytt år o. d., i lyckönskningsformel vid årsskifte. SynodA 2: 49 (1586). VDAkt. 1694, nr 50.
4) (†) om händelse, omständighet l. dyl.: lycklig (se d. o. 4). Svart Gensw. K 7 b (1558). Vi .. önske hans k. M:t .. en godh lyckesalig framgång. RA I. 2: 28 (1561). FöreställnHandtv. 5/6 1739, s. 3 a. Lycksaligt fel, som tjenar til vår Själs fullkomlighet. Nordenflycht QT 1748—50, s. 12. Et lycksaligt möte. Gyllenborg Skald. 27 (1798). Wallin Vitt. 1: 209 (1814). — särsk. med försvagad bet., i hövlighetsfraser o. d. till högt uppsatta (furstliga) personer, ss. uttryck för tillgivenhet, vördnad o. d.; jfr LYCKOSAM 3 slutet. (G. I) önsker E. N. mykin lyksaligh välfärdh. G1R 26: 512 (1556). Eders Kongl. May:t (har), vid sit högst lycksalige anträde til Regementet och den Svenska Kongl. Tronen, återbrakt den ädle Friden (osv.). Triewald Konst. Dedik. 3 a (1734).
5) (†) om tidpunkt: lycklig (se d. o. 7). Gud låte thet wara skedt i een lycksalig stund. Gustaf II Adolf 103 (1613). Dens. 557 (1622).
Ssg: LYCKSALIG-GÖRA, v. särsk. (i sht i högre stil) till 1: göra (ngn) säll; äv. övergående i bet.: göra tillfreds, tillfredsställa. Hammarsköld SvVitt. 2: 169 (1819). Hagberg Shaksp. 10: 162 (1850). Den kalla abstraktionen är .. vanmäktig att lycksaliggöra menniskorna. Frey 1850, s. 183. Bremer Fad. 141 (1858). Östergren (1932).
Avledn.: LYCKSALIGA, v. (†)
1) till 1: göra (ngn) lycksalig; äv. med obj. betecknande hjärta l. dyl.; äv. i uttr. lycksaliga ngn med ngt, lyckliggöra ngn med ngt, i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: säll; äv. övergående i bet.: tillfredsställa. Han ser mig lycksaligad, med en god och kiär Man. Kling Spect. Zz 3 a (1735). Du kan alltid lycksaliga hans hjärta. MoB 2: 20 (1791). (Då viljan är samlad) känner hon sin trånad .. lycksaligad. Skandia 7: 49 (1819, 1836). Till öar, skönare än dem i söder, / .. Dig bar, lycksaligad, en himmelsk vind. Kullberg Dikt. 242 (1850; riktat till en död).
2) till 1, med avs. på land, folk o. d.: bringa välfärd åt, göra lycklig (se d. o. 3 a); i pass.: bli lycklig. (Guds nåd o. Kristus' efterföljelse) hvarigenom mänskligheten .. lycksaligas och uphöjes. Oldendorp 1: Föret. 4 b (1786). Det som .. lycksaligar Folkslagen. DA 1793, nr 284, s. 2. SPF 1813, s. 26. —
LYCKSALIGHET, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content