publicerad: 1942
MAKLIG ma3klig2, adj. -are. adv. = (†, UHiärne Vitt. 174 (1665)). -A (numera bl. arkaiserande, LPetri Kr. 97 (1559), Kléen MSommar 32 (1896)), -EN (numera bl. arkaiserande, RA I. 4: 646 (1598), Lagerlöf HomOd. 261 (1908)), -T (Schultze Ordb. 2947 (c. 1755) osv.).
Ordformer
(mack- 1675. ma(a)k- 1559 osv. make- 1559—1896 (arkaiserande). -liget, -ligit, n. 1694—1775. maklin, adv. 1684—1721)
Etymologi
[fsv. makliga, adv.; jfr d. magelig, isl. makligr, mnt. mak(e)lik; till MAK l. ett icke anträffat fsv. adj. maker]
1) till MAK 1, om person l. annan levande varelse: fallen för ro o. bekvämlighet, som skyr besvär l. ansträngningar, bekväm av sig. Vi äro .. temmeligen makliga här i Uleåborg och stiga .. opp så der kl. nära 10 f. m. Topelius Dagb. 2: 14 (1835). Bergman JoH 171 (1926).
2) om föremål o. d.: bekväm, komfortabel; numera bl. om möbel o. d.; förr äv. vidsträcktare. Jngången (på en byggnad skall vara) makelig. Brahe Oec. 57 (1581; uppl. 1920). At sitta i hans makliga Soffor. Bergeström IndBref 261 (1770). Lönnberg Cas. 6 (1882).
3) i fråga om ngns sätt att tillbringa tiden l. att leva l. om tid l. tillstånd: som icke vållar ansträngningar l. besvär, fri från ansträngningar l. besvär, bekväm; rofylld. LPetri Œc. 56 (1559). En maklig beqvämlighet utmärker hela hans sinnelag. Lagerbring 1Hist. 2: 519 (1773). Jag trodde mig få lefva så hjertans makligt, när jag tog mig den här tjensten. Björn Besynn. 1 (1792). Den ena makliga månaden framskrider lik den andra. 2SAH 10: 251 (1822). (Ejderhonan) såg kokett ut, där hon makligt gungade på vattnet. Ericson Fågelkås. 2: 154 (1907). Bergman Patr. 7 (1928). — särsk. (numera bl. vard.) ss. adv.: utan ansträngning, ”ledigt”. Du hinner makligt till tåget. RA I. 4: 646 (1598). Ingen skal på en Häst mera föra .. än som hästen makeligen mächtar draga eller på sig hafwa. Stiernman Com. 2: 593 (1649). Kléen MSommar 32 (1896).
4) i fråga om rörelse l. den hastighet varmed ngt försiggår o. d.: som sker i sakta mak, som sker med ringa fart l. hastighet, långsam, sakta; jfr MAK 1 slutet. LPetri Kr. 97 (1559). (Kometen) war rörligh, doch behölt han sin maakligha gång alt vthi .. Sagittario. L. Paulinus Gothus Com. 109 (1613). Man följde makligt en transport. Runeberg 2: 97 (1847). Vid maklig eldning med aflyftadt manhål. Frykholm Ångm. 80 (1881). Spatserande ensam i maklig fart. Lilljebjörn Skolm. 204 (1924). — särsk.
a) sjöt. om fartyg o. d.: som i sjögång rör sig med långsamma o. jämna rörelser, som håller sjön väl; äv. om fartygs rörelse: (långsam o.) jämn. Rajalin Skiepzb. 12 (1730). Christenson MarSlup. 13 (1914).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vind o. d.: sakta; god; jämn; äv.: gynnsam; behaglig. Gyllenborg Andr. G 2 b (1723). Kapare-Fartyg .. böra icke allenast i makligt, utan äfven i hårdt väder, kunna föra nog Segel. Chapman Skeppsb. 95 (1775). BEMalmström 7: 310 (1856).
c) (†) om eld: långsam, sakta; äv. i utvidgad anv. om hetta: länge pågående o. jämn, lång. Schroderus Os. 1: 228 (1635). Wallerius Åkerbr. 21 (1761). Rinman JärnH 234 (1782).
d) (†) ss. adv., övergående i bet.: så småningom; äv. i uttr. så makligen o. d. LReg. 136 (1620). När thet så makeliga blifver åter varmt, så nämner man thet Våhr. Lenæus Hübner 461 (1726). Bergman Jordkl. 2: 272 (1774). jfr ALL-MAKELIGA.
5) (†) sjöt. i uttr. under makliga segel, under små segel (dvs. med liten segelyta). Natten tillbragtes under makliga segel och lodning litet emellanåt. Skogman Eug. 1: 84 (1854). Därs. 245.
Avledn.: MAKLIGHET, r. l. f.
1) till 1, 2, 3: egenskap(en) att vara maklig; ro; bekvämlighet. Åthskillige beswär .., som hwar och een .. antasta och honom sin roo och makeligheet förhindra. Gustaf II Adolf 291 (1627). Det finnes blott ett ord, som kan karakterisera levnadssättet på Söderslätt: maklighet. SvLittH 2: 277 (1919). särsk.
a) (†) i pl.: bekvämligheter. Fernow Värmel. 49 (1773). Att afstå från våra små välluster och makligheter. AdP 1789, s. 834.
b) (†) om egenskap(er) som gör(a) en plats bekväm o. fördelaktig. Töhne .. hafver .. begäredt att komma till Nyslott för den orts makeligheett skuldh. AOxenstierna 2: 58 (1612).
c) (†) i uttr. med l. i maklighet, utan (allt för stor) ansträngning l. besvär, ”ledigt”; jfr maklig 3 slutet. LBÄ 32: 97 (1793, 1799). Landtegendomar, hvilka .. gåfvo en afkastning, som i maklighet skulle tilfredsstält de fleste ägare. Adlerbeth ÅmVetA 1796, s. 24. Ett Tegelbruk .. hvarå i maklighet årligen tillverkas 50 tusen murtegel. VexjöBl. 1842, nr 37, s. 3.
2) (†; jfr dock a) till 4: förhållandet att ngt sker i ro o. mak, med en viss långsamhet o. d. AOxenstierna 1: 419 (1630). Endast med maklighet hade Wallenstein om våren detta år bedrifvit Böhmens befriande från Sachsarne. Ekelund 1FädH II. 1: 167 (1830). särsk.
MAKLING, m.||ig. [jfr vekling, av veklig] (föga br.) till 1, om maklig person (l. makligt djur). Det var icke nu en tid för maklingar, som helst låge hemma i lucksängen. Heidenstam Karol. 2: 292 (1898). Forsslund Ving. 54 (1911).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content