SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MEDICINARE me1disi3nare2 l. med1-, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. mediciner; efter t. mediziner; avledn. av MEDICIN]
(ngt vard.) person som tillhör medicinska fakulteten vid ett universitet l. en högskola; särsk. om medicine studerande; äv. i allmännare anv.: läkare; jfr MEDIKUS 1, 2. LundJustNu 12 (1890). Siwertz JoDr. 12 (1928). Anm. Till uttr. inre medicin (se MEDICIN 1) förekommer ngn gg benämningen inre medicinare, om läkare som är specialist på l. ägnar sig åt behandlingen av invärtes sjukdomar, internist. De svulstsjukdomar, som komma under den inre medicinarens vård, utgöras i regel av .. inoperabla svulster. LbInternMed. 2: 1330 (1918).
Ssg: MEDICINAR- l. MEDICINARE-KRETS. i sht i pl.; jfr krets, sbst.1 9 b. I medicinarkretsar.
Spoiler title
Spoiler content