adj. till MESOPOTAMIEN o. MESOPOTAM;särsk. [jfr motsv. anv. i d. (jfr Holm BevO 167(1939))] (skämts.) oeg., med syftning på det mesopotamiska språket ss. obegripligt l. svårförståeligt (jfr MESOPOTAMISKA 2) l. med bibetydelse av ngt som hör hemma i ett mycket avlägset land. Agrell Maroco 2: 374(1800, 1807). Den andres mesopotamiska rotvälska af tyska och svenska. Levertin 23: 13(1883). Köksmästare med sina eviga franska och mesopotamiska kök. Ytterlund Upsalaber. 217(1913).
Avledn.: MESOPOTAMISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) mesopotamisk kvinna.
2) det mesopotamiska språket; särsk. (skämts.) oeg., om obegripligt l. svårförståeligt språk l. tal l., allmännare, om ngt obegripligt l. svårförståeligt; jfr arabiska, hebreiska, kaldeiska, kinesiska. Polyfem II. 5: 2(1810). Ingen har en sådan framgång hos en dam i Sverige som en becksvart musikant, som bara talar mesopotamiska. Berg Germ. 67(1916). Självständigheten, den är för honom mesopotamiska. Grotenfelt NFosterl. 55(1918).
