publicerad: 1945
MUSK, sbst.1, o. MUSKER, m.
Ordformer
(musk c. 1755. musker c. 1755)
Etymologi
(†) person som (blygt l. lömskt l. misstänksamt) tittar under lugg. Schultze Ordb. 3183 (c. 1755). jfr: Drottningen .. kallade .. (sin son) Prins Musk, efter han aldrig såg någon rent i synen. Dalin Vitt. 3: 333 (c. 1752).
Spoiler title
Spoiler content