1) (mindre br.) motsv. NAPPA, v. 1—3: ryck; tag; bett; hugg. Lindfors(1824). Korna togo .. ett eller annat napp af det korta, aromatiska fjällgräset. Hemberg ObanStig. 42(1896). Hammar(1936).
2) motsv. NAPPA, v. 4, om förhållandet att en fisk nappar. Få napp. (Jag) nödgas .. tillstå, att jag ej ens fick ett napp på betet. JJNervander 1: 202(1834). Att man knappt hinner kasta ut kroken förr, än man har napp. UpprFiskaren 6(1847). Krok utan bete får intet napp. Granlund Ordspr.(c. 1880). Hammarström Sportfiske 99(1925). — särsk. (vard.) bildl.; särsk. i fråga om framgång vid kurtis o. d.; jfr NAPPA, v. 4slutet. Lagerlöf Kejs. 65(1914). Det var en av pensionatets små koketter, som tossade sig, antagligen i hopp om en smula kurtis ... Den lilla koketten fick napp. Bergman JoH 116(1926). (Inbrottet) anmäldes omedelbart till kriminalen och det dröjde heller inte länge förrän polisen hade napp. SvD(B) 1943, nr 108, s. 3.
Ssgr (till 2; fisk. Anm. Ssgrna kunna äv. hänföras till NAPPA, v. 4): NAPP-LUST. (fisks) lust att nappa. Hammarström Sportfiske 310(1925). —
