[jfr t. numide, numid(i)er, eng. numidian, fr. numidien; av lat. numida, numid, eg.: nomad; besläktat med gr. νομάς (se NOMAD); namnet med syftning på numidernas ursprungligen nomadiserande liv]
mansperson av ett i forntidens Numidien boende folk, känt för sin tapperhet o. ryttarskicklighet; i pl. äv. utan avs. på kön. Ödmann Poiret Numid. 25(1792). JGOxenstierna 5: 326(c. 1817). Numiderna voro för kartagerna vad kosackerna voro för ryssarne. Grimberg VärldH 3: 490(1928). —
