publicerad: 1947
NUMMEN, p. adj. nummet, numna. adv. NUMMET.
Ordformer
(num- 1722. numm- 1579—1716. -en 1579—1722. -in 1671—1684)
(†) om person l. kroppsdel l. organ: (gm slaganfall l. sjukdom) förlamad, gjord arbets- resp. funktionsoduglig; slagrörd. Marci Und. 9 a (1579). (Människonaturen) är mootsträffwigh, såsom ett nummet leedamoot. Phrygius Föret. 36 (1620). VDAkt. 1722, nr 335.
Spoiler title
Spoiler content