tala (grovt) nedsättande till (ngn), använda skymfande l. förolämpande tillmälen till (ngn), (med ord) förolämpa l. skymfa (ngn), smäda (ngn); äv. abs. PH 4: 2710(1748). Den (soldat) som (i kvarter) .. sårar .. eller oqväder någon af .. (värdfolket), plickte (osv.). Därs. 6: 3788(1755). Strindberg RödaR 210(1879; recipr.). Cederschiöld Kerg. 152(1917; abs.). Sitt eget parti bör man helst endast okväda i dess egna pressorgan. Hedén 3: 33(1918). SocÅb. 1941, s. 92.— särsk. (tillf.) ss. deponens: smäda, använda fula tillmälen. Okvädas kunde man, vara rå också. Furuhjelm Männ. 166(1932).
