SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.):
OKVALIFICERAD, p. adj. icke kvalificerad; särsk.
1) som icke uppfyller vissa villkor l. fordringar l. som saknar vissa betingelser l. icke uppfyller vissa (skärpta) bestämmelser o. d.; särsk.
a) om person, särsk.: inkompetent; förr äv.: förklarad inkompetent. Ty är han genom .. HofRättens remonstration .. Oqvalificerad vorden sitt Barns förmyndare vara. VDAkt. 1725, nr 182. När man var fullständigt okvalificerad (för arbetet). Olsson BlåsStorm 184 (1930).
b) jur. om brott: icke begången under försvårande omständigheter; ordinär. Nordström Samh. 2: 94 (1840).
2) om arbete l. arbetsprestation o. d.: som för sitt utförande icke kräver kvalificerad arbetskraft l. högre kompetens l. yrkesskicklighet o. d. EkonS 1: 230 (1891). Det .. okvalificerade kroppsarbetet. Därs. 428 (1894).
OKVICK.
1) (†) som saknar liv, icke levande, död; äv. substantiverat i n. sg., om pängar l. varor, i motsättning till levande djur; jfr kvick 1, 2. Quickt och oquickth. G1R 4: 40 (1527). Schultze Ordb. 2471 (c. 1755).
2) (†) trög, långsam, flegmatisk; icke flink; jfr kvick 4. Linné Skr. 5: 187 (1732). Lind 1: 1684 (1749).
3) (†) som har trög uppfattningsförmåga, obegåvad, ointelligent; särsk. i uttr. icke okvick, icke obegåvad; jfr kvick 5. Serenius Q 1 a (1734). (Lärjungen) är intet oqvick, men .. lat. HFinSkolvH 1: 82 (1749). Porthan BrCalonius 108 (1794).
4) icke kvick l. spirituell; om person l. yttrande l. skrift o. d. (jfr kvick 6); numera bl. mera tillf., i sht i uttr. icke okvick. JGOxenstierna 2: 230 (1775, 1806). (Köpmannens) hustru var ej .. oqvick, men i sitt tal något grofkornig. Ahnfelt StudM 1: 21 (1857). Icke okvicka epigram. Wrangel Frihetst. 273 (1895). Hedén 3: 74 (1921).
OKVINNLIG. icke kvinnlig; om kvinna: som saknar (vissa av) de egenskaper som anses karakteristiska för kvinnor; om egenskap l. uppträdande l. handling l. tänkesätt o. d.: som icke är typisk för l. vanlig bland kvinnor(na), som icke anstår en kvinna; äv. ss. adv. Dalin (1853). (Fruarna) blanda sig ej i allmänna angelägenheter, ty det vore oqvinligt. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 119 (1886). Jag tycker att det låter ohyggligt och okvinnligt (att kalla herrar för prissar). Vallentin Shaw Pygm. 91 (1914). Laurin Kvinnolynn. 42 (1916; om egenskap).
Avledn.: okvinnlighet, r. l. f. —
OKVISTAD, p. adj. som har kvistarna kvar, icke kvistad. Wollimhaus Ind. (1652).
OKVITTERAD, p. adj. icke kvitterad; särsk.
1) (numera bl. tillf.) vars mottagande icke erkänts gm namnunderskrift l. kvitto; som det icke lämnats kvitto för; jfr kvittera 2. ConsAcAboP 1: 481 (1651). jfr (†): Till Nacka Krutquarnn Anno 64 äre Kopp(er) hiulpannor — 2 st(ycke)r oquitterade om 6 ℔. ArkliR 1558, avd. 8 (1564).
2) om räkning o. d.: icke försedd med namnunderskrift ss. erkännande om betalning; jfr kvittera 3. Murberg FörslSAOB (1791).
Spoiler title
Spoiler content