publicerad: 1951
OVÅLEN ω3~vå2len, förr äv. OVOLEN l. OVULEN, adj. -let; -lne, -lna; -lnare (gradf. dock föga br.); förr äv. OVORDEN l. OVYRDEN, adj. -det; -dne, -dna; förr äv. OVUREN, adj.; anträffat bl. i pl. -rne (VDAkt. 1666, nr 14).
Ordformer
(o- 1621 osv. off- 1622. u- 1697. -volen 1621—1640. -vorden 1526 (: owordnom, dat. pl.). -vulen (-uhl-, -in) 1644—1852. -vuren 1666 (: o-vurne, pl.). -vyrden 1561 (: owyrdet, n.). -vålen 1697 osv.)
Etymologi
[fsv. owörnom, dat. m. (GU C 20 1: 294), sv. dial. ovölen, ovålen, ovulen, motsv. nor. dial. uvyrden, uvøren; bildat med O- 1 till VÖRDA; med avs. på vokalutvecklingen o. svårigheten att avgränsa detta ord från OVULEN, p. adj., jfr OVÅLIG anm. sp. 1705]
(numera bl. mera tillf., starkt bygdemålsfärgat)
1) uppstudsig, olydig, respektlös, självsvåldig, fräck, nonchalant. Them retferdugha är ingen lagh rätt, vtan them orettferdughom .., them owordnom, och orenom. 1Tim. 1: 9 (NT 1526; Erasmus: irreuerentibus). Ther man icke håller agha widh barnet, warder thet argt och owyrdet. LPetri Sir. 30: 8 (1561). Beskymphlige nampn, som ovurne och slemme menniskior pläga påkasta skolepersoner. VDAkt. 1666, nr 14. Nähr iagh kom i kyrckian hadhe een hoop aff dee owulna och afwoga, stelt sigh för predickostohlen. FinKyrkohSP 5: 202 (1668). Bergman Farmor 285 (1921).
2) oaktsam, försumlig, slö, vårdslös, slarvig, ”ovålig”. AOxenstierna 2: 435 (1621). (Salpetersjudarna) äre owulne med Luuthen. RARP V. 2: 121 (1655). (De tröskande) begynte wara owulna .. slå up eeld .. på logan. HärnösDP 1664, s. 92. När han med thenne stora Hären war på Wägen til Wästergöthland, begynte han blifwa owulen och försummeligh. Sylvius EOlai 170 (1678). (De) ginge så owulit öfwer åkeren, at all säden förtrampades. Peringskiöld Hkr. 1: 760 (1697). ÖoL (1852). särsk. i utvidgad anv., om sak: som bär vittne om slarv l. vårdslöshet o. d. Ursächta hastigheten och wisa ingen min owålna skrifwelse. Levertin 10: 43 (i handl. fr. 1705).
Avledn.: OVÅLENHET, r. l. f. (numera bl. tillf., starkt bygdemålsfärgat) till 2: vårdslöshet, försumlighet, slarv. KOF II. 2: 86 (c. 1655). När the låta mogen frucht aff försummelse och owulenhet bortspillas. Sylvius Curtius 642 (1682). Att somligas kläder äro aldeles försletne, wåller deras egen owuhlenhet. Rådsprot. 3/11 1709. Hjelt Medicinalv. 2: 284 (i handl. fr. 1755).
Spoiler title
Spoiler content