publicerad: 1952
PAJAS paj4as, m.||(ig.); best. -en; pl. -er400 (Sturzen-Becker 2: 48 (1861: pajasser; möjl. att hänföra till sg. pajasso, se nedan), WoJ (1891) osv.) l. -ar400 (Sundén (1888) osv.); l. (numera i sht litt.-hist. o. i vitter stil) PAJASSO pajas4ω l. -o l. -å (pajásso Dalin) l. PAJAZZO pajat4sω osv. l. (knappast br.) BAJAZZO bajat4sω osv., m.||(ig.); best. -on; pl. (numera föga br.) -oer (Klint (1906)) l. -jasser resp. -jazzer (SvLitTidn. 1815, sp. 96, NysvSt. 1950, s. 101) ((†) -or Rydberg 8: 239 (1874), Nordensvan Figge 22 (1885); pl. best. -ona Agrell Sthm 87 (1892)).
Ordformer
(bajazzo 1904—1934. paggiazo 1818. pagiazz- (i avledn.) 1819 (: pagiazziska). pagiazzo 1833 (: pagiazzolikt)—1842. pagliaccio 1845—1871. pagliajo 1845, 1857. pagliasso 1798. pagliazzo 1834—1871. pajas 1844 osv. pajass 1903. pajass- (i ssgr o. avledn.) 1858 (: pajasserier)—1926 (: pajassa). pajasso 1886 osv. pajatso 1886—1892. pajaz 1841—1843. pajazzo (-azo) 1815 (: pajazzer, pl.), 1828 osv. paljazzo 1828 (: konstberidare-Paljazzo). palliasso 1840)
Etymologi
[jfr d. baja(d)s, bajazzo, nor. bajas, t. bajazzo, t. dial. pajas, peiatz, poiatz, baiatz, baias, fr. paillasse, m.; av it. pagliaccio, it. dial. pajazz, eg.: halmmadrass, avledn. av paglia, halm, motsv. fr. paille (se PALJ); i den it. folkkomedien var fordom pajazzon ofta klädd i madrasstyg. — Jfr PALJASS]
urspr. o. eg.: groteskt kostymerad komisk figur i den italienska folkkomedien; oftast allmännare: person som (i grotesk kostym) utför burleska konststycken o. d. för att roa en publik, särsk.: (cirkus)clown. En Pagliasso, som roar pöbeln med sina misslyckade härmningar. JournSvL 1798, s. 13. Om Colombine ur händren skulle gå dig, / Skratta, Pajazzo, det hör ditt yrke till! Leoncavallo PajSång 3 (1893). Ä'ru hygglig, ska'ru få gå me' på ’manegen' i kväll och titta på pajasarna. Sandberg GHusH 70 (1897). Rydqvist Kar. 45 (1924). SvUppslB (1934). — särsk.
a) i uttr. spela pajas, ofta oeg.: uppträda ss. rolighetsmakare l. skoja l. vara tokrolig l. stollig o. d. (jfr b); äv. bildl., om sak. Stenfelt Skepp. 75 (1903; bildl.). Plötsligt blev Jonas upprymd, spelade pajas med gumman. Bergman JoH 120 (1926).
b) mer l. mindre bildl. (jfr a); särsk.: (tokrolig l. stollig l. burlesk) upptågs- l. rolighetsmakare; äv. (nedsättande) om person som saknar (allvar o.) värdighet; stundom närmande sig l. övergående i bet.: narr (se d. o. 1). CFDahlgren 5: 165 (1833). Såg .. (rektorn) någon elev helt plötsligt uppträda med glasögon, hvilka denne tydligen ej behöfde, då angrep han honom omedelbart. ”Hvad är du för en pajas?” utropade han. Bondeson Chronsch. 1: 129 (1897). Du tror, att jag är bara pajas, för att jag gycklar. Nordström Landsortsb. 31 (1911). Funch Land 147 (1924). särsk.
α) (föga br.) övergående i bet.: driftkucku; jfr NARR 1 b. (Informatorn) utgör familjens slusk, barnens pagiazzo. Almqvist TreFr. 1: 75 (1842).
β) övergående i bet.: lekdocka (se d. o. 2 b), marionett (se d. o. 2). SvMin. 1841, nr 27, s. 1. Vi pajaser! Vi kryp för ödets klack! Bergman LivÖ 102 (1922).
-DRÄKT. pajas' dräkt; särsk. om löst hängande, vid (ofta groteskt dekorerad) dräkt (med överdel o. byxor sammansydda med varandra), ofta med tillhörande toppmössa l. spetsig hatt; äv. mer l. mindre bildl. Nybom SDikt. 1: 100 (1848, 1880; bildl.). Arsenius Minn. 102 (c. 1895). —
-KONST. jfr konst 5; äv. mer l. mindre bildl. Hubendick FlickLek. 212 (1879). Herrar slaskspaltskåsörers pajaskonster. UNT 1932, nr 11178, s. 2. —
-MÄSSIG. som är karakteristisk för l. som anstår en pajas.
PAJASERI1004, äv. PAJASSERI0104 l. PAJAZZERI0104, n. pajasupptåg; clowneri. Hedberg 4År 351 (1858). UNT 1933, nr 37, s. 6. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content