publicerad: 1952
PANNÅ panå4, r. l. m.; best. -n; pl. -er.
Ordformer
(paneau c. 1780. panneau 1887—1918. pannå 1898 osv.)
Etymologi
2) konst. (fyrkantigt, ofta dekorerat o. av ramvärk omgivet) fält på en vägg l. dörr l. i en panel o. d. (jfr 3). MeddSlöjdF 1900, 2: 53 (på möbler). De vackra pannåerna över dörrarna. Lagerlöf ChLöw. 115 (1925). Lindblom Rokokon 208 (1929; på visst sätt format skaft på en pilaster). jfr TRÄ-, VÄGG-PANNÅ.
3) konst. träskiva o. d. använd som grund vid målning av en tavla; äv. om tavla med dylik grund (jfr 2); äv. om (tavlor på) grund av annat material. Hon (målade) på små nätta panneauer vid ett litet bräckligt fältstaffli. Nordensvan Lek 14 (1887). En .. dekorativ pannå, kallad ”Venetianskor”. SDS 1899, nr 234, s. 1. Form 1945, Omsl. s. 88 (om målning på keramikplatta).
4) på kjol: våd som är mera arbetad l. garnerad l. gjord av annat material l. dyl. än kjolen i övrigt. Siwertz Varuh. 86 (1926). jfr RYGG-PANNÅ.
Spoiler title
Spoiler content