[jfr t. pistill, eng. o. fr. pistil; ytterst av lat. pistillum, pistillus, mortelstöt, till pi(n)sare, pi(n)sere, stöta sönder m. m. — Jfr PISÉ,PIST,PISTONG]
1) (numera bl. i fackspr., särsk. kem. o. farm.) nedtill kägellikt utvidgad stav att pulverisera l. röra om med o. d.; mortelstöt. GripshInvent. 1553.En mindre mortel .. med sin pistill. Wallerius ChemPhys. 1: 32(1759). Man .. inknådar .. hvetestärkelse (i lösningen) .. genom arbetning med en pistill af trä. AHB 56: 35(1871). Smith OrgSynt. 60(1935). jfr AGAT-,MORTEL-PISTILL.
2) [bildl. anv. av 1; med syftning på formen] bot. hos gömfröiga växter: den del av blomman som mottager ståndarmjölet o. där fröet (fröna) utvecklas. VetAH 1744, s. 290. Pistillen .. består af märke, stift och fruktämne. Holmström Naturl. 1: 96(1888). Ursing SvVäxt. Faner. 16(1944).
