SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1953 PLINGPLANG pliŋ3~plaŋ2, äv. 4 4, n.; best. (tillf.) -et. Etymologi [substantivering av sammanställningen pling plang (se PLING); jfr PLANG, ävensom BINGBÅNG, DINGDÅNG, KLINGKLANG] (mera tillf.) om ljud av bjällra, signalklocka, anslag på stränginstrument o. d. LoW (1889). Östergren (1935). — SAOB Alfabetisk lista plinga verb plingande plingeli interj. plingelingeling interj. plingelipling subst. plingplang subst. plingpling subst. plins subst. plint subst.1 plint subst.2 plinte Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content