publicerad: 1954
POTENS pωtän4s l. po-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ence 1835. -ens 1745 osv. -enz (-ts, -tz) 1755—1810)
Etymologi
[jfr t. potenz, eng. potence, potency; av lat. potentia, kraft, avledn. av potens, kraftfull (se POTENT)]
1) förmåga, kraft, styrka, makt.
a) (i poesi l. vitter stil, tillf.; se dock slutet) om en levande varelses förmåga att arbeta l. uträtta ngt. Du är som vi, och här bekänns / din andes dogsnad och potens. Karlfeldt FlBell. 47 (1918). — särsk. (fullt br.) med. mannens förmåga att genomföra samlag; äv. allmännare: (en mans) fortplantningsförmåga; motsatt: impotens. Ekbohrn (1904). Förändringar i erektionsförmågan (potensen). Almkvist Könssj. 201 (1924).
b) om i naturen l. livet (världsordningen) värkande kraft; numera bl. rel.-hist. om makt som tänkes utövad av övernaturligt väsen l. ss. beteckning för personifierad naturkraft l. (lägre) gudaväsen o. d.; jfr MAKT 12 b. Talkjorden, som oagtadt de mest oxiderande potenzers åverkan .. icke blef syrsatt. Berzelius Brev 8: 24 (1809). Det gifves kraftiga ting (potenser), hvilka äro alldeles ovägbara, (t. ex. värmet, lyset o. s. v.). Liedbeck Hahnemann 258 (1835). Föreställningen af .. mörka, förderfliga potenser, hvilka nu betecknas med δαίμονες. Palmblad Fornk. 1: 369 (1844). Det de gamla arierna först och främst böjde sig för var makten, kraften, potensen, för så vitt den undandrog sig människornas kontroll. IllRelH 226 (1924). — särsk.
α) (†) mek. kraft varigm ngt sättes i rörelse; särsk. om var o. en av de enkla delar (t. ex. hävstång, lutande plan) som bilda huvudelementen i (sammansatta) maskiner. Pfeiffer (1837). Dalin (1855). Ekbohrn (1904).
β) (†) fysiol. påvärkan l. inflytande på en levande organism, varigm livet underhålles l. livsbetingelserna modifieras; äv. konkret, om medel l. faktor som utövar dylik påvärkan. De konstiga potenser, som vi kalla medicamenter. TLäk. 1832, s. 71. Liedbeck Hahnemann 109 (1835). Dalin (1855).
2) [jfr t. potenz, eng. power, fr. puissance i motsv. anv.; beteckningen härstammar ytterst från den gr. matematikern Diofantos (300-talet e. Kr.), som kallade andra potensen av ett tal δύναμις, kraft, vilket på latin återgavs med potentia] mat. storhet utgörande en produkt av ett antal lika faktorer, dignitet; numera i sht allmännare, om en storhet l. funktion av typen an (där a utgör potensens bas, n dess exponent), där exponenten kan vara vilken storhet som helst (positiv l. negativ, hel l. bruten, rationell l. irrationell, reell l. imaginär); särsk. i sådana uttr. som n-te potensen av a, a multiplicerat med sig självt n gånger. Andra potensen av ett tal är detsamma som talets kvadrat. Ett tals kub erhålles, om man upphöjer det till tredje potens(en). Palmquist Alg. 1: 12 (1745). Hedström o. Rendahl Alg. 106 (1915). — särsk. i uttr. en punkts potens, i fråga om en cirkel l. sfär: kvadraten på avståndet från en punkt till en cirkels l. sfärs medelpunkt minskad med kvadraten på radien; äv.: produkten av l. rektangeln på de två avstånden från en punkt till en från denna godtyckligt dragen linjes två skärningspunkter med en (given) cirkel l. sfär. Mellberg Bergroth 119 (1885). TMatFysKemi 1922—23, s. 149.
3) i bildl. anv. av 2, i uttr. betecknande en stegrad (l. avtagande) intensitet l. styrka l. en högre (l. lägre) nivå l. grad l. dignitet l. ett högre (l. lägre) stadium o. d.; dignitet, grad, valör; i sht i sådana uttr. som i högsta potens, i högsta grad, i sin mest utpräglade form. Phosph. 1810, s. 122. I Gellivaare lappmark såg man läseriet i dess högsta potens. Hellberg Samtida 8: 9 (1872). Jag var inte längre en korsning mellan en orm och en åsna utan en idiot i femte potens. Thulin Boo ViKöksv. 169 (1931). New York är .. en stad i högre potens än de europeiska jättestäderna. JordRunt 1931, s. 219. — särsk. (mera tillf.) pregnant, om högsta graden l. stadiet av ngt; äv. i uttr. i potens, i högsta potens. Vill man söka potensen af osnygghet, torde det .. böra ske i något af kantonen Tessins kloster. Kullberg Bref 1: 188 (1844). SDS 1952, nr 42, s. 4 (: i potens).
4) homeopat. (på visst sätt) beräknad grad i vilken ett läkemedel utspätts l. förtunnats; särsk. i uttr. första, andra osv. potensen, en utspädning av ett läkemedel i alkohol o. d. i förhållandet ett till tio resp. ett till hundra osv. TLäk. 1833, s. 74. SvUppslB 13: 260 (1932). — särsk. (tillf.) bildl.; jfr 3. (Eskimå-)Blodet skall kanske leva länge än, utspätt i allt högre potenser, som det nu heter. GHT 1951, nr 221 A, s. 3.
5) [eg. specialfall av 2] filos. om var o. en av de (i sht i Schellings naturfilosofi antagna) värklighetsformer (i en gradvis stigande serie) vari det absoluta (i naturen l. i den andliga värkligheten) framträder. JournLTh. 1812, nr 236, s. 2. Materien var (för Schelling) en slumrande ande, som, i allt högre potenser, höjde sig till medvetenhet. SvUppslB 24: 110 (1935).
6) i sht filos. i föremål l. väsen inneboende l. latent möjlighet till utveckling l. aktivt förvärkligande; inneboende möjlighet, potentialitet. Höijer 3: 255 (c. 1810). Mitt potentiella Jag är nu tydligen potensen till mitt verkliga Jag, och en annans potentiella Jag är potensen till en annans verkliga Jag. Wikner Mater. 234 (1870). Vi böra icke glömma, .. att de andliga krafter, som afkomlingarna utveckla, funnits till potensen i fäder, hvilkas själsanlag .. de mottagit i arf. Rydberg Varia 298 (1894). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 108.
Ssgr (i allm. till 2): POTENS-BLOCKTYG~02. (i fackspr.) blocktyg (där kraften fördubblas för varje nytt block) bestående av ett antal rörliga block med var sin lina l. kätting fäst med ena ändan i kroken i närmast ovanför varande block o. med andra ändan i ett fast stöd. NF 2: 691 (1877). —
-LAG, r. l. f. l. m. mat. lag som reglerar räkneoperationer med potenser. SvUppslB 21: 1126 (1934). —
-LINJE. mat. rät linje vars alla punkter äro så beskaffade att tangenter som dragas från en punkt på den till två givna cirklar äro lika stora, radikalaxel, kordal. NF 8: 1360 (1884). —
Avledn.: POTENSERA, v., -ing. [jfr dan. o. nor. potensere]
2) till 3, = potentiera 3. TLäk. 1834, s. 494. (Geijers dikt ”Den siste skalden”) har alla de egenskaper och särdrag, som sedan potenserade återfinnas i mästerverket ”Vikingen”. Blanck GeijerGötDiktn. 238 (1918). Enckell o. Claesson Trub. 37 (1932).
3) homeopat. till 4: utspäda (läkemedel) till en viss potens. Den noggranna utspädningen .. (av läkemedlen), den s. k. ”potenseringen”. 2NF 11: 1044 (1909). Axell Homeop. 26 (1910). —
POTENTIERA, äv. POTENSIERA, v., -ing. (-siera 1811—1929. -tiera c. 1814 osv. -ziera 1810) [jfr d. potentiere; av t. potenzieren]
1) (†) till 1; i p. pf.: försedd med viss kraft. Hela naturlifvet och skapelsen är en sammankedjning af olika potentierade makter (i folktron). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 206 (1863).
3) (med prägel av fackspr.) till 3: upphöja (ngt) till högre potens, stegra, förstärka, intensifiera; äv. refl.; i p. pf. äv. med adjektivisk bet.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. Phosph. 1810, s. 106. Egenteligen äro Homeriska Gudarna ej annat än potensierade Heroër. Tegnér (WB) 2: 280 (1812). Vextlifvet kan af egen kraft icke potentiera sig till djurlif. Trana Psych. 1: 57 (1843). En vacker musik förskönar och potentierar ett lyriskt skaldestycke. Frey 1843, s. 151. Fehrman OrientK 51 (1920: potentieringen, konkretare).
4) homeopat. till 4, = potensera 3. TLäk. 1833, s. 75. Koksalt blir, om det potensieras (på visst sätt,) ett läkemedel af oerhörd kraft. Liljequist Homeop. 11 (1895).
5) filos. till 5; i uttr. den potentierande principen, principen för jagets framträdande i en serie potenser. Nyblæus Forskn. 2: 35 (1881).
Spoiler title
Spoiler content