SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
POTENT pωtän4t l. po-, adj.; n. =.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. potent, av lat. potens (gen. -entis), kraftfull, mäktig, p. pr. till posse, kunna, vara mäktig, av potis esse, av potis, mäktig, o. esse, vara (se ÄSSE). — Jfr IMPOTENT, POSSEDERA, POTENS, POTENTAT, POTENTIAL, POTENTIELL m. fl.]
1) (†) mäktig, kraftfull. H. Kongl. M:t är een potent Drotning. HSH 24: 393 (1647). Ekbohrn (1904).
2) i sht med. om man: som har full sexuell förmåga, som kan genomföra samlag; äv. allmännare: som kan avla barn; motsatt IMPOTENT 2; jfr POTENS 1 a slutet. Nyström Kärlekslifv. 200 (1910). Han .. var fullt potent, när det gällde hans hustru. Tallberg Ellis SexPsyk. 280 (1934). Anm. till 2: Motsvarande negativa begrepp impotent är anträffat redan i VDAkt. 1688, s. 703.
Spoiler title
Spoiler content