publicerad: 1954
PRETENTION pret1aŋʃω4n l. pre1- (pretanngtschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pre- 1687 osv. pré- 1756—1794. pree- 1662. præ- 1615—1809. prä- 1776. -sion (-sjon) 1615—1906. -tion 1652 osv.)
Etymologi
[jfr t. prätension, prätention; av fr. prétention (i ä. fr. äv. pretension), liksom eng. pretension av mlat. prætensio, prætentio (gen. -ōnis), vbalsbst. till prætendere (se PRETENDERA). — Jfr PRETENTIER]
1) anspråk, krav, fordran o. d.; ofta med särskild tanke på anspråket osv. ss. berättigat l. oberättigat o. därvid stundom svårt att skilja från 2 o. 4; numera vanl. i pl.; ofta med bestämning inledd av prep. på (förr äv. till); jfr PRETENDERA 3. Gustaf II Adolf 121 (1615). Svea Rikes prætension på Gothland. Celsius G1 2: 201 (1753). När en pretention grundas å naturlig rättvisa, bör den (osv.). DA 1793, nr 133, s. 1. Kardinalerna och andra hierarker, som bara stödja de påvliga pretentionerna, böra bort. KyrkohÅ 1937, s. 120. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. göra pretention(er) på (förr äv. till) ngt l. ngn, göra anspråk på ngt l. ngn (jfr 4). I anseende til den prætention, som Konung Sigismundus giorde til Sweriges Chrono. Widekindi KrijgH 458 (1671). Jag törs intet göra någon pretention på er (ss. kavaljer). Kexél 1: 440 (1795). Ni gör pretensioner på min fästmö, och ni vet att jag är militär! Granberg Dram. 215 (1811).
b) (†) i uttr. göra pretentioner emot ngt, uppställa (krav ss.) villkor för ngt. De prætensioner, som Zaren giör emot de qvarhåldne Guarnizoners lösgifvande. Carl XII Bref 371 (1711).
c) (†) i uttr. draga pretention av ngt, ställa anspråk med stöd av ngt, ta ngt till intäkt för anspråk. Ingen har kanske dansat mera med den sköna än jag. Men hvad pretensjon kan jag dra deraf? Tegnér (WB) 1: 239 (1802).
d) (†) i uttr. äska l. öva pretentioner, göra anspråk gällande, framställa anspråk. HSH 1: 312 (1743: äskar). En Patriarch, som .. både hyste och stundom öfvade starka Pretensioner. Bergklint MSam. 2: 308 (1792).
e) (†) föregivet anspråk, förevändning; särsk. i uttr. skapa sig en pretention mot ngn, föregiva sig ha ett anspråk gentemot ngn, göra ett föregivet anspråk gällande gentemot ngn; jfr PRETENDERA 1. RARP 12: 360 (1678). (Kejsaren) skapar sig en pretention mot Holland. MoB 1: 85 (1788).
f) (†) motsv. PRETENDERA 3 d, om riksstånds framställning (angående önskemål o. d.) till regeringen (vid ståndsriksdag); jfr BESVÄR III b. Itt Kongl. M:ts bref .. angående Presterskapetz prætention om kyrkiornes inkompster och rechningar. 1BorgP 199 (1678).
g) (numera i sht herald.) om lands(herres) anspråk på att få föra visst sköldemärke l. vapen. HC11H 1: 16 (1670).
2) (†) berättigat anspråk, rättighet till ngt; med bestämning inledd av prep. på l. till. Denne, som hvarken är Arffurste eller hafver någon ringaste prætension til riket. RARP 9: 49 (1664). Lagerbring 1Hist. 3: 263 (1776). — särsk. i uttr. cedera ngn pretention på ngt, tillerkänna ngn rättighet till ngt. RARP 2: 154 (1635).
3) (†) förhållandet att ha pängar att fordra, fordran, tillgodohavande; jfr PRETENDERA 3 c. HovförtärSthm 1642—45, s. 66. Riddarhuset har hafft en prætension hoos sahl. Hr Wilhelm Spens. RARP 15: 252 (1686). Handelshusets erkända pretension i £ st. bör beräknas efter den kurs, som gällde den 5 Juni 1826. MinnSvNH 11: 402 (1827).
4) om anspråk tänkt ss. stående på viss nivå, ss. högt l. lågt ställt, ss. blygsamt l. överdrivet l. förmätet o. d.; ofta i fråga om anspråk på bemötande l. uppmärksamhet l. tjänster o. dyl. l. på att bedömas på visst sätt (ss. ägande en viss egenskap l. förmåga o. dyl. l. ss. varande för mer än andra); äv. närmande sig l. övergående i bet.: (högt l. lågt syftande, blygsam l. förmäten) strävan, aspiration; ofta med bestämning inledd av prep. på (förr äv. till); äv. i uttr. göra pretentioner på ngt (jfr 1 a); särsk. i sådana uttr. som konstnärlig(a) pretention(er), anspråk på l. strävan(den) att producera l. vara l. räknas till god konst; jfr PRETENDERA 3 e. Arbetet gör inga pretentioner på fullständighet l. på att vara fullständigt. En bok med litterära pretentioner. HT 1915, s. 262 (1771). (I poemet) röjer sig .. en prétension till Snille som stödes på oreda. Kellgren (SVS) 5: 85 (c. 1788). Inbilskhet och dumma pretentioner hatar jag till döden. Tegnér (WB) 4: 408 (1824). (Biträdet) var en ljuslagd ung man med .. tydlig pretention på elegans. Hallström NNov. 94 (1912). Pretentionerna på att kunna prestera en vetenskaplig religion .. måste .. avskrivas. SvTeolKv. 1932, s. 202. — särsk.
a) i det attributiva l. adverbiella uttr. med (vissa) pretentioner, (i sht i attributiv anv.) äv. med pretention, med anspråk på att uppmärksammas l. på att anses utföra en framstående prestation l. på att vara förnäm l. förstklassig l. högtstående. Boken är skriven med vissa pretentioner. 2SAH 1: 210 (1801). Jag har smakat sämre (kaffe) som serverats i mockakoppar på restauranger med pretention. Vallentin London 146 (1912). Ett sällskap med högre pretentioner. Westermarck Minn. 260 (1927).
b) [jfr fr. homme à prétentions] (†) i det attributiva uttr. av pretention(er), som gör anspråk på att vara förnäm. Lenngren (SVS) 2: 116 (1794). En Dame af pretention. 2SAH 1: 210 (1801).
5) om anspråk på ngn l. ngt att han osv. skall handla l. te sig på visst sätt l. äga en viss egenskap l. vissa förtjänster o. d.; nästan bl. i pl.; ofta med av prep. på inledd bestämning angivande den l. det i fråga om vars handlande l. egenskaper l. förtjänster o. d. anspråk göres; jfr ANSPRÅK 5 o. PRETENDERA 4. Han har stora pretentioner på sin personals duglighet. Kellgren (SVS) 6: 126 (1783). Hierta har grundade pretentioner att jag åt honom skall skrifva artiklar. CJLAlmqvist (1845) i OoB 1904, s. 10. SvD(A) 1931, nr 157, s. 6. — särsk. om fordringar på komfort o. bekvämlighet i levnadssätt, anspråk i fråga om avlöning o. d.; äv. pregnant (utan angivande av vad anspråket gäller); ofta i nära beröring med 4; jfr ANSPRÅK 5 d. Et ungt Fruntimer .. önskar sig employ (dvs. anställning) hos något Herrskap, .. utom andra pretentioner, än anständig utkomst. GT 1788, nr 82, s. 4. (Daglönarnas) pretentioner på dagspenning växte i jembredd med skogsegarnes inkomster. Englund Ged. 126 (1853). Till det dagliga franskbrödet räcker kassan nog, .. men det obehagliga med den här månaden är att det är jul, och då får man så oförskämda pretentioner. Wägner Norrt. 68 (1908). En ung herre med bestämda pretentioner på livet. Krusenstjerna Fatt. 2: 479 (1936). — jfr LÖNE-PRETENTION, LÖNINGS-PRETENTIONER.
Ssgr: (1) PRETENTIONS-LINJE. jur. om den sträckning av gräns l. rågång varpå ngn gör anspråk. Svenska PrætensionsLinien. Renbeteskomm. 1907, 2: 8 (1744). 1NJA 1909, s. 70. —
Avledn.: pretentionslöshet, r. l. f. —
(1) -RESA, r. l. f. (†) om resa företagen av ämbetsman för att uppbära de utskylder varpå staten gjorde anspråk inom ett visst område. Finnmarks-Fogdens pretentions resa till Kola stad. Wahlenberg KemiLappm. 53 (1804). —
(3) -RÄKNING. (†) om kreditorers fordringar, (skriftlig uppgift om) fordran. HC11H 10: 9 (1673). 2RARP 6: 424 (1731). —
(1 f) -SKRIFT. (†) vid ståndsriksdag: skrift innehållande riksstånds framställning till regeringen angående önskemål o. d. Hammarsköld SvVitt. 1: 150 (1818). —
(1 g) -VAPEN. herald. om sköldemärke vari ingår vapen för ett område som sköldemärkets innehavare icke innehar, men som han anser sig ha anspråk på. AntT VII. 1: 98 (1883).
Spoiler title
Spoiler content