PRIMITIVISM prim1itivis4m l. pri1-, l. 01—, r. l. m.; best. -en.
1) egenskapen l. förhållandet att vara primitiv, primitivitet; primitiv livsföring l. uppfattning; primitiva förhållanden. Strömbom EgyptK 11 (1928). Man hade eldat sprakande brasor och kokat korv och fläsk i gamla karamellburkar. Det hade smakat primitivism och naturliv. Walfridsson Luff. 88 (1933).
2) (kulturell l. konstnärlig meningsriktning som utmärkes av) tendens att vilja närma sig primitiva utvecklingsstadier i fråga om livsföring, kultur, konst o. d.; jfr NAIVISM 1. OoB 1931, s. 464. Den moderna primitivismen som spritt sig även till förut högst borgerliga kretsar. GHT 1944, nr 17, s. 10. —
