PROMISKUITET prω1miskɯ1ite4t l. prωm1- osv., l. prωmis1kɯ- l. pro-, l. -ku-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. promiskuität, eng. promiscuity, fr. promiscuité; till lat. promiscuus, blandad, gemensam, till pro- (se PRO-, prefix1) o. miscere, blanda (jfr MIXA, MIXTUR)]
1) förhållandet att män o. kvinnor leva i ett sexuellt samliv som icke regleras av äktenskapliga band l. en motsvarande form av sammanhållning; kvinnogemenskap; dels om förhållanden i primitiva samhällen där äktenskapet över huvud icke förekommer ss. institution, dels om lösliga sexuella förhållanden i ett modernt samhälle. Promiscuiteten eller kvinnogemenskapen hos urmenniskan. Westermarck Äkt. 56 (1893). Moraliskt mindervärdiga kvinnor, som leva i sexuell promiskuitet. SvD(A) 1931, nr 121, s. 7.
2) (tillf.) förhållandet att människor av skilda samhällsklasser o. bildningsgrader o. d. leva tillsammans l. äro blandade med varandra. I kasärnernas promiskuitet. Östergren (cit. fr. 1926). —
