publicerad: 1954
PROSTATA pros4tata, äv. 302, r. l. f.; best. -an, i best. anv. äv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t. prostata, eng. o. fr. prostate, av mlat. prostata, till gr. προστάτης, en som står framför, föreståndare, vbalsbst. till προίστημι, ställer främst, av προ- (se PRO-, prefix1), o. ἲστημι, ställer (se STÅ)]
anat. en hos mannen förekommande körtel belägen i lilla bäckenet omedelbart under urinblåsan o. omslutande översta delen av urinröret, blåsportkörtel, blåshalskörtel. Berzelius Kemi 6: 630 (1830). Broman Männ. 2: 272 (1925).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.] (i sht med.): A: PROSTAT-ALGI -algi4, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er. [jfr hysteralgi] smärta l. smärtor i prostatan. Ekbohrn (1868). —
-EKTOMI -äk1tωmi4 l. -to-, r.; best. -en l. -n. [till gr. ἐκτομή, utskärning, snitt, av έκ-, ut, ur (se ex-), o. τομή, snitt, till τέμνω, skär, klyver] operativt ingrepp för att avlägsna (en del av) prostatan. Hygiea 1905, 2: 710.
B: PROSTATA-BESVÄR. om smärtor i l. andra obehag från prostatan. —
-HYPERTROFI. sjuklig förstoring av prostatan (särsk. dess mittparti), förorsakande urineringsbesvär o. i svårare fall fullständigt urinstopp. Wide MedGymn. 247 (1896). —
-SÄCK. anat. mellan de båda sädesledarnas mynning i urinröret belägen grop i prostatans bindväv, utgörande en rudimentär rest av mannens vaginaanlag. Broman Männ. 2: 243 (1925).
Avledn. (med.): PROSTATIKER0400, m. [jfr fr. prostatique, adj. o. sbst.] man som lider av sjukdom i prostatan (i sht prostatahypertrofi). Wide MedGymn. 261 (1896). —
PROSTATISM104, r. l. m. (mindre br.) sjukdomstillstånd i prostatan (i sht prostatahypertrofi). Wide MedGymn. 248 (1896). —
PROSTATIT104, r. l. f. [jfr t. o. eng. prostatitis, fr. prostatite; av nylat. prostatitis] inflammation i prostatan. FörhLäkS 1868, s. 156.
Spoiler title
Spoiler content