publicerad: 1954
PROVINS prωvin4s, äv. pro-, sbst.1, r. l. f. (l. m.) ((†) n. Rålamb Resa 22 (1658, 1679)); best. -en; pl. -er; förr äv. PROVINTIA, f.; l. PROVINTIE l. PROVINCIE, r. l. f.; best. -ien; pl. -ier.
Ordformer
(province 1688—1849. provincie (-ui-) 1610—1765. provincie-, i ssgr 1636—1847. provins 1773 osv. provinsie-, i ssg 1847. provinsier, pl. c. 1595—1681. provintia (-ui-) 1538—1638. provintien, sg. best. 1617. provintier, pl. 1578—1680. provinz (-ui-, -ts, -tz) 1547—1759)
Etymologi
[jfr d. provins, mlt. o. holl. provincie, t. provinz, eng. o. fr. province; av lat. provincia, ämbete, ämbetsområde, distrikt, provins (jfr PROVENSAL). — Jfr PROVINSIAL, sbst. o. adj., PROVINSIALISM]
A. distrikt, område, avdelning o. d.
1) del av ett land l. rike som i administrativt avseende utgör l. tidigare utgjort l. traditionellt uppfattas ss. en enhet, landsdel, landskap; numera icke använt ss. officiell benämning i fråga om sv. förh. BOlavi 100 a (1578). Westergöttlandh, Smålandh och fleere provinsier. UrkFinlÖ 2: 88 (c. 1595). De från Danmark eröfrade provinserna Skåne, Halland och Bleking. Schück o. Lundahl Lb. 1: 14 (1901); jfr a. Nilsson FestdVard. 153 (1925). — jfr GRÄNS-, INLANDS-, SJÖ-PROVINS. — särsk.
a) till en viss stat hörande (särsk. gm vapenmakt underkuvat l. från en annan stat erövrat) landområde med en underordnad ställning i förh. till statens övriga landsdelar, med mindre politisk självständighet, särskild administration o. d.; särsk. hist. om de till det gamla romerska väldet hörande (underkuvade) landområden som lågo utanför Italien o. styrdes av särskilda romerska ämbetsmän. Dhå stodh thet vthi lijke måtte, medh Sweriges Rijke, på sådane wäger, at vthaff thetta Rijke een Prouinz eller til någre ringe Förstendömer förandret bliffue skulle. G1R 18: 255 (1547). I sjelfva Italien och ännu mera i provinserna hade .. det Romerska skriftspråket betydligt skiljt sig från talspråket. Geijer I. 1: 195 (1845). Grimberg VärldH 9: 330 (1940).
b) (numera bl. tillf., ngt ålderdoml.) i pl., sammanfattande, om de skilda landskapen l. landsdelarna, ofta i mer l. mindre markerad motsättning till huvudstaden; jfr 2. KOF II. 2: 380 (c. 1655). (Patrioten är anställd) som hofvets reseombud i provinserna. Strindberg NRik. 98 (1882). Idun 1888, s. 167.
c) (i vetenskapligt fackspr.) i utvidgad anv., om landområden som i ett l. annat avseende (t. ex. med hänsyn till djur- l. växtvärld) bilda l. uppfattas ss. en enhet. Lindström Lyell 92 (1857). Olika provinser af den industriella världen. Steffen Lönarb. 56 (1900). De botaniska provinser, i hvilka Finland blifvit indeladt. BotN 1901, s. 231. Geografiska provinser eller geografiska regioner. SvGeogrÅb. 1927, s. 45. jfr JÄRNMALMS-, KLIMAT-, KONST-, SPRÅK-PROVINS.
2) (i sht med vitter l. ngt ålderdomlig prägel) i sg. (vanl. best.), ss. sammanfattande beteckning för de delar av landet som ligga utanför huvudstaden, landsort(en), landsbygd(en); jfr 1 b. PH 5: 2961 (1750). Jag var nyss anländ till hufvudstaden ifrån provinsen. Sturzen-Becker Krita 130 (1841). SvD(B) 1943, nr 204, s. 6.
3) distrikt som utgör en avdelning av en organisation; särsk.
a) kyrkl. distrikt som utgör en ärkebiskops l. metropolits ämbetsområde inom den romersk-katolska kyrkan, ”kyrkoprovins”. 3SAH 12: 102 (1897). Brilioth SvKyrkKunsk. 360 (1933).
b) kyrkl. distrikt omfattande ett antal kloster inom ett område, styrda av en provinsial, ordensprovins. Dominikanerorden .. var indelad i åtta provinser. SvFolkH I. 1: 382 (1914).
c) om avdelning av frimurarorden (i allm. omfattande ett land), frimurarprovins. Crusenstolpe Mor. 5: 410 (1843). 2NF 8: 1445 (1908). jfr FRIMURAR-PROVINS.
4) avdelning inom naturriket.
a) zool. (större huvud)avdelning inom djurriket, ”djurprovins”. Thorell Zool. 2: 24 (1861). Quennerstedt LifvVäg. 4 (1906).
b) (föga br.) bot. (större huvud)avdelning inom växtriket. Fries SystBot. 9 (1891). jfr VÄXT-PROVINS.
5) (i lärt fackspr. o. vitter stil) bildl., allmännare: del av ett visst gebit l. en viss ämnessfär, gren av ett värksamhetsområde o. d. Theatern .. (är) en för stor och för vacker Provins af Vitterhetens Rike. Thorild (SVS) 3: 69 (1791). Den nordiska poesien var för honom en provins bland de många inom romantikens stora världsrike. Blanck NordRenäss. 144 (1911).
B.
6) [jfr motsv. anv. i lat.] (†) ämbete l. uppdrag l. befattning l. post l. dyl. Ath i ock flere vnge karle, her aff Swerige, som ther i (de främmande) landen studera, wilde tage eder szaken alffuerligen före, icke aleneste sielffue studera ther opå, ath wetta förestå sådane vniuersitett, vtan ock forskaffe ther till en eller ij (dvs. två) lerdemen, .. som siig sådane Prouintia vnderstå wille. G1R 12: 78 (1538).
Ssgr (i allm. till 1): A: (1, 2) PROVINS-ADEL. adel från en viss landsdel (en provins l. ett landskap), adel från landsorten. Cronholm Lig. 14 (1839). Den skånska provinsadeln. 3SAH LIV. 1: 18 (1943). —
-ARKIV. [jfr d. provinsarkir] (i sht om utländska förh.) arkiv för uppsamling o. bevarande av arkivhandlingar från en viss landsdel; jfr lands-arkiv. NF 4: 642 (1881). 2NF (1915). —
-BANK; pl. -er. (provins- 1852 osv. provinsie- 1847) bank som är förlagd till o. vars värksamhetsområde utgöres av en viss landsdel. Wingård Minn. 7: 47 (1847). Hellström MorgSkälm 309 (1952). —
(1, 2) -BLAD. [jfr d. provinsblad, holl. provincieblad] (vard.) = -tidning. JournLTh. 1813, nr 74, s. 2. —
(1, 2) -BO, m.||ig. [jfr d. provinsbo] invånare i en viss landsdel (ett landskap); vanl. liktydigt med: landsortsbo. Cavallin (1876). NF 4: 1431 (1881). —
-BYGGMÄSTARE. (†) byggmästare vars värksamhet var förlagd till ett visst (landsorts)-distrikt. SP 1792, nr 31, s. 3. —
-DIALEKT. dialekt som talas i en viss landsdel (ett landskap o. d.). Sahlstedt CritSaml. 98 (1759). —
-DRAG. provinsiellt drag (se d. o. I 28); särsk. om provinsiellt språkdrag. Vising TrubDiktn. 22 (1904). —
-EGENHET~002 l. ~200. (numera bl. tillf.) provinsiell egenhet. Frey 1850, s. 137. PedT 1899, s. 85. —
(1, 2) -FOLK. [jfr d. provinsfolk] (†) befolkning(en) i en viss landsdel (ett landskap o. d.); folk från landsorten, landsortsbefolkning. Kellgren (SVS) 6: 247 (1789). Kullberg SBer. 3: 148 (1848). —
-GUVERNÖR. (om utländska förh.) guvernör över en provins. SP 1809, nr 36, s. 3 (om förh. i Österrike). —
-HUVUDSTAD~002. (nästan bl. om utländska förh.) en provins' (l. ett landskaps) huvudstad (se d. o. 1). Sylvan Vial 2: 165 (1863). —
-HÖVDING. hövding l. styresman över en provins (l. ett landskap); företrädesvis om utländska förh. Boëthius HistLäsn. 1: 14 (1895). Ymer 1934, s. 195. —
(3 b) -KAPITEL. kyrkl. om romerskkatolska förh.: kapitel vari representanter för de skilda klostren inom en ordensprovins deltaga. Hildebrand Medelt. 3: 987 (1903). —
-KARTA, r. l. f. (provins- 1799—1925. provinsie- 1725—1807) (numera mindre br.) geogr. karta över ett landskap l. en provins; landskapskarta. LandtmFörordn. 74 (1725). Globen 1925, s. 53. —
(3 a) -KONSILIUM. kyrkl. om romersk-katolska förh.: konsilium vari biskoparna o. abbotarna från en kyrklig provins deltaga. Hildebrand Medelt. 3: 172 (1900). —
-KONTOR. (provins- 1766 osv. provinsie- 1723—1796) (förr) kam.
1) benämning på tre under Kammarkollegium lydande kontor (första, andra o. tredje provinskontoret) med uppgift att handha vissa ärenden gällande det distrikt som tilldelats resp. kontor. CivInstr. 117 (1723). Staf PolisvSthm 104 (1950; om förh. 1786).
-LAG, r. l. f. l. m. (provins- 1791 osv. provinsie- 1756—1847) [jfr d. provinslov] (numera knappast br.) landskapslag. Botin Hem. 2: 37 (1756). 3SAH 4: 280 (1889). —
-LANTMÄTERIKONTOR~010102. (förr) kam. lantmäterikontor förlagt till en residensstad (med ett län ss. värksamhetsområde); dels om lokalen, dels om institutionen. SFS 1834, nr 33, s. 11. —
-LYNNE. (tillf.) lynne utmärkande för befolkningen i en viss landsdel. Schück SvLitt. 2: 262 (1935). —
(3 b) -MINISTER. kyrkl. inom vissa ordnar (t. ex. franciskan- o. jesuitorden) brukad benämning på provinsial; jfr minister 2. Hildebrand Medelt. 3: 980 (1903). —
-MUSEUM. kulturhistoriskt museum med samlingar representerande en viss landsdel. Montelius SvFornt. 26 (1874). —
-OMBUD~02. ombud som representerar en viss landsdel l. som är representant för en organisation i en viss landsdel. NF 4: 851 (1881). —
(1, 2) -PRESS. [jfr d. provinspresse] jfr -tidning. Sylwan ModPress. 129 (1906). Det minsta verksamhetsområdet har lokalpressen; över denna ligger provinspressen och denna i sin tur överspännes av huvudstadspressen. Ymer 1938, s. 270. —
(3 b) -PRIOR. kyrkl. inom vissa ordnar (t. ex. dominikanorden) brukad benämning på provinsial; jfr -minister. Hildebrand Medelt. 3: 987 (1903). —
-RÄKENSKAPSKONTOR~00102. (förr) kam. till kammarrätten hörande kontor med uppgift att granska ”landsböcker” o. därtill hörande räkenskaper. Linde Kam. 10 (1852). —
-SKOLA, r. l. f. (förr) = provinsial-skola. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 94. Karlson ÖrebroSkolH 2: XXXVI (1872). —
-SPRÅK. (provins- 1805 osv. provinse- 1786. provinsie- 1795) språk (dialekt) som talas i en viss landsdel, landskapsdialekt. Björkegren (1786; under patois). Östergren (1935). —
(1, 2) -STAD. [jfr t. provinzstadt] stad i landsorten; motsatt: huvudstad(en). DA 1825, nr 119, s. 1. Böök ResSv. 106 (1924). —
-STYRELSE. (nästan bl. om utländska förh.) styrelse för en provins l. landsdel. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 658. —
-STÅTHÅLLARE~0200. (om utländska förh.) ståthållare över en provins. Boëthius HistLäsn. 1: 302 (1895). —
(1, 2) -TIDNING. [jfr t. provinzzeitung] landsortstidning som i främsta rummet är avsedd för invånarna i en viss landsdel (med nyheter o. innehåll som speciellt beröra landsdelen); stundom motsatt: (ren) lokaltidning (med mera begränsad spridning); äv. allmännare: landsortstidning; jfr -press. Dixelius-Brettner Hebbe 108 (i handl. fr. 1843). Provinstidningen Dalsland. (1911; tidningstitel). —
-TULL. (förr) tull som erlades för varor som fördes från en landsdel till en annan. NF 8: 1106 (1884). —
-UTSTÄLLNING~020. utställning som är av intresse väsentligen för en viss landsdel. SvDÅb. 23: 135 (1946). —
-UTTRYCK~02. (numera bl. tillf.) provinsiellt (dialektalt) uttryck, provinsialism. UVTF 26: 135 (1880). Bergroth FinlSv. 27 (1916). —
-VAPEN. (provins- 1853 osv. provinsie- 1693—1774) (numera bl. tillf.) landskapsvapen. Fornv. 1931, s. 86 (1693). 3SAH 14: 45 (1899). —
-VIS, adv. [jfr d. provinsvis] (i) varje provins l. landskap för sig, provins osv. efter provins. BotN 1934, s. 43.
B (†): PROVINSE-SPRÅK, se A.
C (företrädesvis skrivet provincie-; se sp. 2159) [av lat. provinciæ, gen. av provincia, l. till formen provincie] (†): PROVINSIE-BANK, -KARTA, -KONTOR, -LAG, -SPRÅK, se A. —
-VAPEN, se A.
D (†): PROVINSIES-MÖTE, se A.
Spoiler title
Spoiler content