SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUDEL pɯ4del, äv. pɯ3del2 (pu´del Weste; púd´l Dalin), m. l. r., i bet. 2 o. 3 r. l. m.; best. pudeln; pl. pudlar.
Ordformer
(pudel 1777 (: Pudel-mössa) osv. pudell 1771 (: Pudell-Hund))
Etymologi
[jfr d. pud(d)el, nor. puddel, eng. poodle; av t. pudel, förkortning av pudelhund, sannol. till t. dial. pudeln, plaska i vatten, till t. dial. pudel, pfudel, pöl (jfr PUDDLA), o. t. hund, hund (se HUND, sbst.1); pudeln användes förr vid jakt på vattenfågel; i bet. 3 föreligger möjl. ett annat ord]
1) hund av en medelstor, för sin tillgivenhet o. klokhet känd hundras, tillhörande herdehundarnas grupp o. utmärkande sig gm runt huvud, spetsig nos, breda o. hängande öron, kort, undersätsig kropp o. gm vanl. svart l. vit (ofta på benen o. en del av kroppen kortklippt l. rakad) ullig o. lockig päls; förr äv. använd vid jakt på vattenfågel. Holmberg 1: 189 (1795). Pudeln användes med stor fördel till sjöfogeljagt. Hahr HbJäg. 63 (1865). Moberg .. såg ut som en fet, sorgsen pudel. Siwertz JoDr. 91 (1928). Pudelns klokhet är .. allbekant. Edström Hund. 75 (1948). jfr SNÖR-PUDEL. särsk.
a) i uttr. pudelns kärna, se KÄRNA, sbst.1 3 c slutet. jfr Livijn SpadD 22 (1824).
b) [jfr motsv. anv. i t.] ss. okvädinsord till person; numera bl. (starkt vard.) i ssgn LUS-PUDEL. Blanche FlStadsg. 379 (1847).
2) [elliptiskt för PUDEL-VETE] (mera tillf.) pudelvete. LAHT 1911, s. 574.
3) [efter motsv. anv. av pudel, ett slags kägelspel, felaktigt kast i kägelspel] (†) bildl.: misstag, fadäs. Min debut vid detta hof, som gått utan någon eclatantare pudel från min sida. Edholm SvunnD 228 (1857).
Ssgr (till 1): A: PUDEL-FRISYR. (dam)frisyr med kortklippt o. starkt lockigt hår; äv. om hårväxt på djur, liknande en pudels korta o. lockiga hår. Flaubert Bovary 42 (1910; hos skulpterat lejon). SvDamtidn. 1952, nr 12, s. 10. —
-HUND. [efter t. pudelhund; jfr den etymol. avd. under pudel] (numera mindre br.) pudel. DA 1771, nr 13, s. 4. Forssman Skolfl. 25 (1918). —
-HYNDA. Holmberg 1: 289 (1795). —
-KAMNING. särsk. konkret(are); jfr -frisyr. Fatab. 1936, s. 118. —
-KLIPPT, p. adj. jfr -frisyr. En pudelklippt dam. DN(B) 1952, nr 139, s. 4. —
-MÖSSA. [jfr t. pudelmütze] (†) pälsmössa av svartfärgat, smålockigt lammskinn, krimmermössa. En svart luden, eller så kallad Pudelmössa. PH 11: 238 (1777). —
-NATUR. (mera tillf.) särsk. bildl., konkret, om trofast person. Jag är en trofast pudelnatur. OLevertin (1889) hos Söderhjelm Levertin 1: 259. —
-PERMANENTAD, p. adj. jfr -frisyr. Det pudelpermanentade håret. SvD(A) 1943, nr 142, s. 10. —
-RAS, r. l. m. Östergren (1935). —
-SVANS. Leuhusen Rashund. 164 (1932). —
-TIK. Jahn DjurJägL 101 (1909). —
-TROGEN. särsk. bildl., om person: trofast som en pudel, (undergivet) trogen. Siwertz JoDr. 111 (1928). —
-TROHET~02, äv. ~20. jfr -trogen. Bergquist MolandGrev. 127 (1919). —
-UPPVISNING~020. på hundutställning o. d. —
-VALP. DA 1808, nr 53, Bih. s. 3. —
(jfr 2) -VETE. (förr) lant. förädlad vetesort med korthåriga ax. UtsädT 1901, s. 66. Hellström NorrlJordbr. 371 (1917). —
-ÖGA. särsk. bildl., i pl., om trofasta l. kloka l. vänliga ögon l. om trofast osv. blick. Lindqvist Dagsl. 2: 17 (1900).
B (†): PUDELS-HAMN. i uttr. i pudelshamn; jfr hamn, sbst.1 3. Rydberg 2: 306 (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content