PYEMI py1emi4, r. l. f.; best. -n l. -en.
Ordformer
(pye- c. 1875 osv. pyä- (-æ-) 1858—1935)
Etymologi
[jfr t. pyämie, eng. pyæmia, fr. pyémie; av nylat. pyæmia, till gr. πύον, var (se FUL), o. αἷμα, blod (jfr HEMATIN m. fl.)]
med. blodförgiftning karakteriserad av metastatiska varhärdar i kroppen, varförgiftning. Trägårdh Puerp. 7 (1858). Pettersson Bakt. 160 (1926).
Avledn.: PYEMISK040, adj. [jfr t. pyämisch, eng. pyæmic, fr. pyémique] med. om sjukdomstillstånd l. feber o. d.: som beror på l. förorsakas av l. är utmärkande för pyemi. Trägårdh Puerp. 27 (1858).
SAOB
