SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RECENSENT re1sensän4t l. res1-, l. -äns-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom d. recensent av t. rezensent, av lat. recensens (gen. -entis), p. pr. av recensere (se RECENSERA)]
person som recenserar ngt; person som (i tidning l. tidskrift o. d.) skriver recensioner av vittra l. vetenskapliga skrifter l. konstnärliga alster l. prestationer o. d., anmälare (se d. o. 2), kritiker (se d. o. 1 a). Schück VittA 5: 623 (i handl. fr. 1776). Min Sångmö, var snäll! .. / .. Förtjus, om du kan, recensenternas stam! Sehlstedt Tel. 7 (1857). På teatern ha .. (skådespelarna) det medvetandet att recensenterna sitta där uppmärksamma för att rosa eller risa. Radiolyssn. 1927, nr 37, s. 7. — jfr KONST-, LITTERATUR-, MUSIK-, RADIO-, TIDNINGS-RECENSENT.
Ssgr: RECENSENT-BEFATTNING. jfr -plats. —
-BILJETT. (fri)biljett (till en teaterföreställning l. konsert o. d.) som (tidnings)recensent erhåller. Siwertz JoDr. 380 (1928). —
-EXEMPLAR. recensionsexemplar. —
-FOT. (enst., †) i uttr. gå till väga på riktig recensentfot, uppträda som en riktig l. typisk recensent. Jag (gick) till väga på rigtig recensentfot, och beflitade mig att upptäcka och afhölja allt. Rydqvist (1827) i 3SAH LVII. 3: 7. —
-HEDER. (tillf.) jfr heder, sbst.2 10 a. På min recensentheder ansvarar jag för rigtigheten af rättelsen. Rydqvist (1833) i 3SAH LVII. 3: 124. —
-INSTITUT. (tillf.) jfr institut 2. Ett stående .. recensent-institut öfver hvad i verlden sig tilldrager. Geijer I. 5: 195 (1819). —
-PENNA, se -pänna. —
-PLATS. anställning l. plats ss. recensent. Östergren (1935). —
-POST. jfr -plats. Ackté Minn. 1: 160 (1925). —
-PÄNNA. (tillf.) i uttr. gripa recensentpännan, börja recensera, bli recensent. Atterbom (1834) i 3SAH LV. 2: 47. —
-SKRÅ, n. (tillf.) om den (yrkes)kategori som recensenter(na) utgöra. Johanson SpeglL 255 (1923, 1926). —
-VÄRKSAMHET~002. —
-VÄSENDE. (†) värksamhet ss. recensent. Järta (1826) i 3SAH XL. 2: 8 (bildl.).
Avledn.: RECENSENTERI, n. (enst., †) värksamhet ss. recensent, recenserande. Dagblads-Anonymiteten och Recensenteriet (är) ett vittert Skuggspel. Thorild 4: 261 (1794). —
RECENSENTSKAP, n. förhållandet att vara recensent, värksamhet ss. recensent. Rydberg Brev 3: 157 (1875). Recensentskapets djupa omoral. Norling Mänskl. 136 (1930).
Spoiler title
Spoiler content