REGULIN re1guli4n l. reg1-, l. -ɯl-, n.; best. -et.
Etymologi
[av t. regulin, bildat (med tanke på medlets förmåga att åstadkomma regelbunden avföring) till regulieren (se REGLERA) med den i namn på ämnen förekommande ändelsen -in (jfr BENSIN, MARGARIN)]
farm. avföringsmedel av agaragar o. extrakt av amerikansk frangulabark. 2NF (1915). Wernstedt (1935).
