REMTER räm4ter, r.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[av t. remter, av mht. reventer, rebenter, reffentor m. m., ombildning av mlat. refectorium (se REFEKTORIUM)]
(i fackspr., i sht kulturhist.) (samlings- o.) matsal i borg l. slott (särsk. i borg tillhörande andlig riddarorden). Kapitelsalarna och remterna i Tyska ordens tegelborgar. Fornv. 1947, s. 33.
