SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RICIN risi4n, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; äv. (i bet. 1, numera bl. tillf.) RICINUS ri4sinus, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(recin- 1857 (: recinolja) —1916 (: recinolja). recinus- 1843 (: recinusväxten). ricin- (-s-) 1824 (: ricinoljor) osv. ricinus (rh-) 1722 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. ricinus, fr. ricin; av lat. ricinus, av ovisst ursprung. — Jfr RICIN, sbst.2, RICINOLSYRA]
1) bot. (den i tropiska o. subtropiska områden hemmahörande, i vårt land stundom ss. prydnadsväxt odlade) växten Ricinus communis Lin. (som i olika klimat växer ss. träd, buske l. ört), ricinväxt; äv. koll. Ricinus eller Underträ. Ahlich 53 (1722). Väldiga fält med majs, hampa och ricin (i Kampanien). SDS 1902, nr 305, s. 4. Hylander PrydnV 64 (1948).
2) (numera bl. tillf.) elliptiskt för: ricinolja. Recin i kognak. Lange Luba 89 (1889).
Ssgr (till 1): A: RICIN- l. (numera bl. tillf.) RICINUS-BUSKE. WoJ (1891). Herren Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle giva skugga åt hans huvud. Jona 4: 6 (Bib. 1917). —
-FRÖ, n. frö av ricinväxten; äv. koll. l. ss. ämnesnamn; förr äv. med medicinsk anv. Nyblæus Pharm. 85 (1846). Gentz Lindgren (1931; ss. ämnesnamn). —
-KÄRNA, r. l. f. (ricin-) (†) ricinfrö; anträffat bl. i pl. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 267. Hygiea 1839, s. 154. —
-OLJA, r. l. f. (ricin- 1824 osv. ricini- 1825—1840. ricinus- 1815 osv.) [jfr t. rizinusöl, fr. huile de ricin] olja pressad ur ricinväxtens frön, särsk. nyttjad dels ss. avföringsmedel (i Östasien äv. vid matlagning), dels i ett flertal tekniska användningar, kastorolja. Blåst ricinolja (i fackspr.), oxiderad ricinolja använd för åstadkommande av större elasticitet hos lacker av kollodium. Sulfonerad ricinolja (i fackspr.), ricinolja som gm behandling med svavelsyra blivit vattenlöslig o. som användes för olika tekniska ändamål. Synnerberg (1815). Ricinolja .. (är) färglös eller gulaktig. Berlin Vextchem. 60 (1835). (I Kanton) fingo (vi) hajfenor (m. m.) allt begjutet och blandadt med recinolja. Wetterbergh SamhKärna 2: 125 (1857). Ricinolja .. är ett allmänt begagnadt, mildt afföringsmedel. Uhrström Hemläk. 414 (1880). Obehandlad användes ricinolja som smörjmedel, bl. a. för flygplanmotorer. 2SvUppslB 24: 46 (1952).
Ssgr: ricinolje-emulsion. i sht farm. emulsion beredd av svag natronlut, vatten o. ricinolja samt smaksatt med pepparmynta. Lindgren Läkem. (1902).
-frö, n. frö (se frö, sbst.1 1) av ricinväxten. Post Oljev. 13 (1898).
-kapsel. farm. jfr kapsel 1 c β. SAOL (1900). SFS 1922, s. 502. —
-OLJE-SYRA, r. l. f., äv. (numera föga br.) -OLJ-SYRA, r. l. f. (ricinolj- 1828—1893. ricinolje- 1845 osv.) [jfr t. rizinölsäure, eng. ricinol(e)ic acid, fr. acide ricinol(é)ique] kem. fettsyra vars glycerid utgör huvudbeståndsdelen i ricinolja, ricinolsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 248. Hjelt o. Aschan 308 (1893). —
-PLANTA, r. l. f. Melin HelSkr. Jona 4: 6, anm. (1861). —
-STEARIN-SYRA, r. l. f. (ricin-) [jfr t. rizinstearinsäure, eng. ricinostearic acid, fr. acide stéaroricinique] (†) kem. om ämne som uppfattats ss. en särskild, stearinsyran närstående fettsyra vars glycerid antogs ingå ss. beståndsdel i ricinolja. Berlin Vextchem. 68 (1835). Svanberg ÅrsbVetA 1848, s. 286. —
-SYRA, r. l. f. (ricin-) [jfr t. rizinsäure, eng. ricinic acid, fr. acide ricinique] kem. med ricinolsyra isomer fettsyra som kan erhållas gm uppvärmning av ricinolsyrans neutrala bariumsalt o. därefter följande destillation med saltsyra; förr äv. om ämne som uppfattats ss. en särskild fettsyra vars glycerid antogs ingå ss. beståndsdel i ricinolja. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 248. —
-TRÄD. HbTrädg. 6: 203 (1876). —
-VÄXT, r. l. f. Hygiea 1843, s. 223. —
-ÖRT. (numera föga br.) (örtartad form av) ricinväxt. Hartman Naturk. 124 (1836). Dalin (1855).
B (†): RICINI-OLJA, se A.
Spoiler title
Spoiler content