RISTORNO ristor4no, r. l. m. (WoJ (1891) osv.) l. n. (FörsäkrHafveristadga 1750osv.); best. -n resp. -t; pl. -rni.
Etymologi
[jfr t. ristorno, fr. ristorne; av it. ristorno, återvändande, återgång av köp, vbalsbst. till ristornare (se RISTORNERA)]
1) (numera föga br.) handel. rättande av en oriktigt uppförd post (i huvudbok gm postens anteckning äv. på motsatt sida, ss. kredit jämte debet l. omvänt). Gynther ConvHlex.(1848). SvAffärslex.(1948).
2) försäkr. återbäring l. återbetalning (vanl. med visst avdrag) av erlagd(a) försäkringspremie(r) o. d., då försäkring (numera i sht sakförsäkring o. återförsäkring) på försäkringstagarens begäran häves. Den betalte Försäkringsafgiftens återgifvande, eller det så kallade Ristorno. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 18.SohlmanSjölex.(1955; i fråga om sjöförsäkring).
3) (i fackspr., numera föga br.) om ryggande av upptagen kredit (vid bodmeri). NF 2: 767(1877). I skadestånd för ryggandet (ristorno) har gäldenären (vid bodmeri) att erlägga, förutom ”laga” ränta, två procent i provision. Hernberg Rättsh. 462(1922).
