SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTATOR rωta3tor2 l. rot-, r. l. m.; best. -n; pl. -er rωt1atω4rer l. rot1- l. rω1- l. rå1-. Anm. I bet. 1 brukas i fackspr. ofta den lat. pl.-formen rotatores. Sundberg (1926). Wernstedt (1951).
Etymologi
[jfr t. o. eng. rotator; av lat. rotator, ngn l. ngt som vrider runt, vbalsbst. till rotare (se ROTERA, v.1)]
1) anat. muskel som vrider ett ben i en halvcirkel omkring dess axel l. omkring ett annat ben; vridmuskel. Thorell Zool. 1: 214 (1860). Wretlind Läk. 3: 3 (1895).
2) (i fackspr.) apparat l. maskin l. maskindel med roterande rörelse; särsk.
a) (†) el.-tekn. = ROTOR a. TT 1895, M. s. 42. Därs. 1898, M. s. 18.
b) sjöt. del av släplogg, bestående av en tillspetsad, med blad försedd cylinder som gm vattnets motstånd roterar kring sin axel; jfr ROTOR f. Hägg PraktNav. 37 (1900). En haj (bet) av loggen, kapade linan en fot ovanför rotatorn. Mörne ÄventV 26 (1929).
c) [efter motsv. anv. i t.] metall. roterande ugn för framställning av smidbart järn o. stål direkt ur järnmalm. När reduktionen är afslutad, stadnas rotatorn i sådant läge, att slaggtappningshålet kommer på dess undra sida, och slaggen aftappas. JernkA 1873, s. 203. Cannelin (1921).
d) i fyr: apparat som består av ett antal skärmar med färgade glas o. som av uppstigande varmluft sättes i rotation o. därvid åstadkommer växlande ljussken. GHT 1895, nr 254, s. 3. VFl. 1921, s. 37.
e) lant. rotorkultivator. Lantm. 1957, s. 971.
Spoiler title
Spoiler content