[sv. dial. rubank, robank; jfr d. rubank; av lt. rubank (motsv. t. rauhbank), till ruuch, grov, ojämn (av mlt. rū(w), rūch, motsv. t. rauh; se RUG, adj.), o. bank (se BANK, sbst.1 III 2); benämningen sannol. åsyftande denna hyvels användning för hyvling av skrovligt l. förut ohyvlat trä]
snick. ett slags jämförelsevis lång hyvel av trä l. järn, använd huvudsakligen till riktning, planhyvling o. kanthyvling av längre arbetsstycken; foghyvel; i sht förr äv. i uttr. enkel l. dubbel rubank, om rubank med ett resp. två hyveljärn. BoupptSthm 1677, s. 121 b(1676). JernkA 1833, s. 637 (: Dubbel).Därs. (: Enkel). ”Robanken” borttager de af skrubbhyfveln till följe af hyfveljernets runda form förorsakade ojemnheter och åstadkommer en jemn yta. Stöckel o. Hertel 30(1858). Rubanken .. brukas vid fogning. Landsm. XVIII. 1: 6(1912). Först fick man klyva planker och bräder med klosåg, oxhyvla, rikta med rubank, ta upp bredd och tjocklek. ByggnArbMinn. 188(1950). Varulex. Byggn. 2: 56(1955).
SAOB
