SACKARIMETER sak1arime4ter l. 01040, l. (i sht i bet. a) SACKAROMETER sak1arome4ter l. -rω-, l. 01040, r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Ordformer
(sackari- (sacchari-) 1849 osv. sackaro- (sacc(h)aro-, sacharo-) 1837 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. saccharimeter, saccharometer, fr. saccharimètre; bildat till lat. saccharon, nylat. saccharum, gr. σάκχαρ(ι), σάκχαρον, socker (se SOCKER), o. -METER]
(i fackspr.) instrument för mätning av sockerhalten i en lösning.
a) om areometer med för ändamålet lämpad gradering. Pfeiffer (1837). För bryggerier är hufvudsakligen den areometer, vi kalla saccharometer, af betydelse. Lindberg Svagdr. 97 (1892). SvTeknOrdb. (1946).
