publicerad: 1966
SEKTOR säk3tor2, äv. 40 (säk3tor2 l. 40 LoW (1911)), r. l. m.; best. -n (VetAH 1789, s. 225, osv.) ((†) -en König Mec. 17 (1752)); pl. -er sektω4rer.
Ordformer
(förr äv. sect-)
Etymologi
[jfr t. sektor, eng. sector, fr. secteur; av lat. sector, (av)skärare, vbalsbst. till secare, skära (se SEKANT). — Jfr SEKTORAL, SEKTORATOR, SEKTORIAL, SEKTÖR]
1) (utom i b o. c i sht geom.) plan yta som begränsas av två räta linjer o. en kurva, särsk. av en cirkelbåge o. två radier (cirkelsektor); äv. dels om solid figur som begränsas av två kongruenta, planparallella cirkelsektorer, en del av en cylinders mantel o. två rektanglar (cylindersektor), dels om solid figur som utgör en del av en kropp (särsk. ett klot) som avskurits genom en konisk yta. Sector af en Cirkel är en figur, som omfattas af twänne räta lineer, som äro dragna ifrån medelpunkten, och den delen af peripherien som uptages af dem. Strömer Eucl. I. 2: 24 (1744). Sektor .. (dvs.) del av plan ytfigur, avskuren genom två radier utgående från viss punkt i planet, vilken punkt i fallet cirkelsektor är cirkelns medelpunkt, .. (l.) del av kropp, avskuren genom konisk yta med sin spets i viss punkt, som i fallet klotsektor är klotets medelpunkt. TT 1947, s. 956. Gullberg Terzin. 5 (1958; i bild). — särsk.
a) geom. i uttr. sfärisk sektor, solid figur som begränsas av en konisk yta med spetsen i sfärens centrum o. en sfärisk kalott. Bergroth Geom. 223 (1876). IllSvOrdb. (1955).
b) (i sht i fackspr.) i mer l. mindre utvidgad anv.
α) om figur (se d. o. 5) l. del av ett föremål (särsk. maskin- l. apparatdel) o. d., som till formen liknar en (cirkel)sektor (stundom äv. en båge l. ett segment). Rothstein Byggn. 313 (1857). Rörelsen (hos det halvcirkelformiga röret i Bourdons aneroid) överföres medelst länkar till en tandad sektor, som å sin sida åverkar instrumentets visare. Carell o. Edelstam 20 (1916). (Dekorera salladen) med stjärnformigt fördelade sektorer av hackade ägg (m. m.). Randel SpisSpett 240 (1927). Utväxlingsanordningen (i bilens styrinrättning) .. består .. (ibland) av en kraftig skruv med ett fåtal gängor sittande på styraxeln samt en sektor med axel, lagrad i styrhuset. Nerén BilB 1: 295 (1928). Dens. (1930; äv. om segmentformat metallstycke). — jfr KUGG-SEKTOR.
γ) om sektorformat område. Sektorn mellan Seine och Versailles skäres af samtlige vägarne från inre Frankrike. KrigVAH 1882, s. 86. Söderberg PrFlygl. 2: 64 (1939). — särsk. fyrv. om sektorformat område som belyses av ljuset från en sektorfyr. Hägg PraktNav. 82 (1900). SvD(A) 1937, nr 287, s. 4. jfr INSEGLINGS-, LJUS-SEKTOR.
c) bildl., om område av samhällslivet l. för mänsklig verksamhet o. d. (eg. tänkt ss. representerande en sektor av en cirkelformad helhet). Den privata, offentliga sektorn av samhällslivet. År 1932 bestreds (den ryska jordbruks-)produktionen till staten med 74% av den socialiserade sektorn. SvGeogrÅb. 1934, s. 193. Sålunda klyver Demokritos vår omedelbara erfarenhetsvärld i en objektiv och en subjektiv sektor. Aspelin TankVäg. 1: 70 (1958).
2) (i fackspr.) instrument för vinkelmätning, med en graderad båge som endast utgör en del av en cirkels periferi (förr särsk. en mindre del än fjärdedelen av en cirkel). Weste FörslSAOB (c. 1815). Sextant räknas till den grupp av vinkelmätningsinstrument, som kallas sektorer och till vilka även höra kvadrant, kvintant och oktant. BonnierKL 10: 458 (1927).
Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr.): A: SEKTOR-AREA. (-tors- 1877 osv.) sektors yta. Fogelmarck Diff. 2: 115 (1877). —
(1 b α) -AXEL. i styrinrättning på bil o. d.: utgående axel förenad med styrväxels sektor. Nerén (1930). —
(2) -BEN. (-tors- 1859 osv.) (i fackspr.) ben (se ben, sbst.1 II 2 c) på sektor. Fock 1Fys. 284 (1859). —
(1 b α) -BLÄNDARE. [jfr t. sektorenblende] fotogr. bländare i form av en cirkelrund skiva med sektorformade utskärningar; jfr sektor 1 b β. Odencrants Fotom. 20 (1915). —
-FORMAD, p. adj. formad ss. en (cirkel)sektor (stundom äv. ss. en båge l. ett segment). 2NF 16: 1358 (1912). —
(1 b γ slutet) -FYR, r. l. m. fyrv. fyr som visar sken av olika färg (l. olika karaktär) inom olika sektorer. Hägg PraktNav. 92 (1920). —
(1 b γ) -GRÄNS. (-tors- 1946 osv.) gräns mellan sektorer. De Geer SvNatRiked. 1: 303 (1946). Vi fortsätter .. österut .. till Östberlin och når sektorsgränsen. LD 1958, nr 108, s. 9. —
-LUCKA. tekn. sektorformad lucka (i sluss l. damm l. behållare o. d.); jfr -port o. segment-lucka. PT 1904, nr 124 A, s. 3. Tömning (av betongblandaren) sker genom maskinarbetad sektorlucka i botten. SvByggKatal. 1955, s. 82. —
(1 b) -SLUTARE. [jfr t. sektor(en)verschluss, eng. sector shutter] fotogr. i kamera: slutare bestående av ett antal sektorformade skivor (som stänga objektivöppningen stjärnformigt) l. bestående av en med en öppning försedd sektorformad skiva (som medelst en fjäder drages förbi objektivöppningen). Kamerabild. 1919, nr 2, s. 4. GrafUppslB 741 (1951).
B: SEKTORS-AREA, -BEN, -GRÄNS, se A.
Spoiler title
Spoiler content