publicerad: 1967
SENIOR se4nior (jfr anm. 1:o nedan; senior (åsyftande uttal med akut l. grav accent) el. senio´r Weste; séniårr Dalin), adj. oböjl. o. sbst.1 m.||ig.; ss. sbst. best. -n (jfr anm. 1:o nedan); pl. -er seniå4rer, äv. -ω4r- (-órärr Dalin). Anm. 1:o Ordet uttalas i bet. II 8 numera ofta o. i idrottskretsar nästan uteslutande sen1iå4r l. se1n-, vilket uttal stundom äv. förekommer i bet. II 6; ordet har då i sg. best. formen senioren1040, äv. seniorn104. I ä. tid användes sg. best. senioren äv. i bet. II 2 (SvMerc. IV. 1: 132 (1758)). 2:o I bet. I skrives ordet förkortat ofta sr, s:r l. s:or, äv. sen. 3:o Förr användes äv. den eng. pl.-formen seniors. TIdr. 1886, s. 109, 132
Ordformer
(i bet. II 8).
I. (ofta ngt vard.) adj. (numera närmast att uppfatta ss. sbst.); betecknande ngn ss. den äldre l. den äldste l. äldsta inom en familjekrets (l. grupp av personer), särsk. om den äldre i förhållande till den yngre av två närbesläktade manliga personer, oftast fader i förhållande till son; motsatt: junior; dels ss. efterställt attribut till personnamn o. d., dels (mera tillf.) självständigt med personnamnet utelämnat. Pfeiffer (1837). Kinberg SlägtLaurin 14 (1886). Med gott påbrå från senior är .. (Douglas Fairbanks j:r) dekorativ hjälte i äventyrsfilmer, och .. (han) charmerar .. publiken med ett bländvitt leende, ett leende som — även om det inte blivit lika ryktbart som seniors — ändå friat hårt till klappande backfishhjärtan sen åtskilliga år tillbaka. GbgP 1948, nr 113, s. 7. Kennedy senior drömde om att få in en av sina söner i Vita Huset. Se 1963, nr 19, s. 53. Fröken Gränna senior. GrännaT 1963, nr 83, s. 4 (om den äldsta ogifta damen i Gränna). jfr: L. Laurinus Senior. Laurinus IErici A 1 b (1650; att uppfatta ss. lat.); jfr (med lat. böjning): Aff Laurentio Laurino Seniore. Därs. A 1 a.
II. sbst. (jfr I).
1) (numera bl. mera tillf.) om person som utgör den till levnadsåren äldste l. ngn av de till levnadsåren äldsta inom en ämbetsmannakår l. yrkesgrupp l. institution l. församling o. d., nestor; äv. mer l. mindre bildl. Schück VittA 1: 169 (i handl. fr. 1647). Consistorii Senior och Assessor, .. Mag. Simon Isogæus. Brenner Dikt. 1: 183 (1710, 1713). (Den gamlas rum är möblerat med julklappar) Sålunda är den lilla gamla, brunmålade byrån der borta i vrån senior och ättefader för alla dessa julklappar. Knorring Skizz. II. 1: 305 (1845). (På amarantbalen) voro ordens seniorer, gamla förnäma, högt stående ämbets- och hofmän. Hedenstierna Svenssons 226 (1903). Seniorn i teologiska fakulteten, domprosten Lars Stigzelius, professor redan i Gustaf Adolfs dagar och betydande både som personlighet och universitetsman, sökte (osv.). Annerstedt UUH II. 1: 28 (1908).
2) [ytterst efter gr. πρεσβύτερος (se PRESBYTER)] (om ä. l. utländska förh.) om kyrklig ämbetsman med uppgift att förestå l. övervaka det kyrkliga livet inom ett större område l. att vara ordförande i prästerligt kollegium o. d.; särsk. om var o. en av de (för varje stift två) präster som i den i Sv. år 1540 introducerade (endast ofullständigt genomförda) nya kyrkliga organisationen hade till uppgift att visitera i församlingarna, examinera o. insätta kyrkoherdar i deras ämbete m. m. G1R 13: 31 (1540). Thyselius HdlLärov. 2: 248 (1625; om ordförande i generalkonsistorium). SvMerc. IV. 1: 132 (1758; om ordförande i det prästerliga kollegiet i Hamburg). FinBiogrHb. 414 (1896; om ryska förh.). (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 403 (1962; om förh. på 1540-talet).
3) (om utländska förh.) om medlem av råd (för handläggning av frågor rörande arbetsordning o. d.) inom tysk riksdag l. lantdag; förr äv. om den främste inom ett ministerråd. SP 1792, nr 82 s. 3 (om den främste inom ministerrådet i Spanien). 2NF (1916; om tyska förh.).
4) (om ä. utländska förh.) feodal länsherre; jfr SEIGNEUR. Nordström Samh. 1: 263 (1839; om förh. i Tyskl. på 900-talet). Schybergson Estlander 142 (1916; om förh. i Frankrike på 1200-talet).
5) (†) ss. beteckning för hög l. mäktig herre o. d.; jfr SEIGNEUR (slutet). (Ett rekommendationsbrev för A. Leslie från G. II A. till ryske storfursten gjorde) Lessle intet till någon större senior än han här i Sverige varit hade. RP 2: 73 (1631).
6) i studentnation: medlem av den förnämsta klassen av studenter (urspr. bestående av nationens äldre medlemmar, senare av nationsmedlemmar med vissa under tidernas lopp o. i olika nationer varierande kvalifikationer, i Uppsala numera bestående av studenter som inneha l. innehaft vissa förtroendeposter l. som särskilt invalts i klassen, i Lund av ett antal för viss mandattid valda medlemmar jämte innehavare av vissa förtroendeposter); motsatt: junior o. recentior resp. novitie. Lewenhaupt UplNat. 2 (i handl. fr. 1654). Posten 1769, s. 416. Det var lag (i Uppsala) att för att uppflyttas ur novitiernas klass i recentiorernas, skulle de yngre landsmännen examineras af nationens seniorer, hvilka voro äldre studenter eller unga magistrar. Svedelius Lif 107 (1887). Seniorer väljas till ett antal av tolv för en tid av fyra terminer, med tjänstgöringsskyldighet till femte terminens första nationsmöte, på så sätt att varje år vid ordinarie möte i september halva antalet seniorer utses. StadgGbgNatLd 1930, s. 5. Till senior valbar är myndig junior. Vid val av senior bör iakttagas, att därtill utses landsman, vilken kan antagas komma på ett värdigt sätt fylla en seniors uppgifter, och företrädesvis den, som gjort sig om nationen förtjänt eller kan uppvisa goda vetenskapliga meriter. StadgGbgNatUpps. 1943, s. 27.
7) i fråga om ä. förh. vid Uppsala katedralskola: lärjunge i den näst högsta avdelningen av rektorsklassen. BerRevElLärov. 1843, Bil. D.
8) om person tillhörande en ss. förnämligare l. mer avancerad uppfattad klass av idrotts- l. sportutövare, äv. schackspelare l. scouter o. d., vilken består av dels o. vanl. sådana personer som uppnått en viss minimiålder, vanl. varierande mellan 15 o. 21 år, o. som icke (i egenskap av oldboys o. d.) överskridit en viss övre åldersgräns, dels sådana personer som kvalificerat sig gm utförande av en l. annan prestation. Verkliga seniorer (medlemmar, som förut täflat mot främmande (rodd-)klubb) äro endast två, .. alla öfriga juniorer. SD(L) 1897, nr 320, s. 3. Idrottsman (i fri idrott) är senior fr. o. m. det år han fyller 21 år. TävlReglFriIdr. 1956, s. 32. Idrottskvinna (i fri idrott) är senior från och med det år, under vilket hon fyller 19 år. Därs. 34. DN(A) 1963, nr 142, s. 16 (om schackspelare). jfr: Yngre och äldre (junior och senior) äro två begrepp inom roddsporten, hvilka spela en viss roll vid kapprodd, med afseende på rättigheten att få deltaga i den ena eller andra täflingen. Balck Idr. 2: 620 (1887); jfr I. jfr äv. TIdr. 1886, s. 109 (: seniors, pl.).
(II 1) -CHEF. [jfr t. seniorchef] om den äldste chefen i ett företag med mera än en person i chefsställning. Bergqvist LivBöck. 15 (1925). —
-IDROTT~02 l. ~20. sport. idrott utövad enligt de bestämmelser som gälla för tävlingar mellan seniorer. IdrBl. 1924, nr 67, s. 4. —
-KLASS. (senior- 1926 osv. seniors- 1924—1938) jfr klass 5 a (ζ); äv. i sådana uttr. som vinna seniorklassen, vinna bland seniorerna (i en tävling); jfr -grupp. 2NF 36: 830 (1924; i fråga om sport). Jacobsson hade en svår pers, innan han vann seniorklassen (i tennis). IdrBl. 1935, nr 3, s. 2. —
-KOLLEGIUM, se B. —
-LAG. (senior- 1919 osv. seniors- 1886—1897) sport. lag (se lag, sbst.3 14 c γ) som äger rätt att delta i tävlingar för seniorer. TIdr. 1886, s. 132 (i fråga om rodd). —
-MÄSTARE. segrare i seniorklassen vid mästerskapstävling. IdrBl. 1924, nr 78, s. 11 (i modern femkamp). —
-MÄSTERSKAP~102 l. ~002, äv. ~200. mästerskap i seniorklassen. IdrBl. 1924, nr 74, s. 6 (i fri idrott). —
-REDSKAP~02 l. ~20. sport. idrottsredskap (av viss vikt o. d.) som skall användas vid seniortävlingar; jfr -diskus, -kula, -spjut. IdrBl. 1924, nr 154, s. 7. —
-SCOUT. scout (urspr. flickscout) tillhörande den översta åldersgruppen (närmast under scoutledarna). SvFlickscoutT 1929, nr 3, s. 7 (om flickscout). 2SvUppslB 25: 698 (1953). —
-TÄVLING. (främst) för seniorer avsedd tävling. TIdr. 1895, s. 87 (i skridskolöpning). IdrBl. 1935, nr 17, s. 10 (i handboll). —
-VAL, se B.
B (i allm. till II 6): SENIORS-KANDIDAT. (numera bl. tillf.) om kandidat till seniorskap i studentnation. Hwalström SpecPaid. 135 (1773). —
-KLASS, se A. —
-KOLLEGIUM. (senior- 1950—1964. seniors- 1853 osv.) inom studentnation: församling (med något varierande uppgifter på olika kårorter o. inom olika nationer) bestående av seniorer (jämte vissa ämbetsmän); äv. om sammanträde med sådan församling; jfr -nämnd. StadgÖstgNatUps. 1853, s. 21. Kallelse till seniorskollegium utfärdas av kurator. StadgBlekNatLd 1929, s. 10. Nationens inspektor, kurator, prokurator, notarie, lånekassör och de tolv seniorerna utgöra tillsammans Nationens seniorskollegium. StadgGbgNatLd 1930, s. 5. Om seniorskollegiet. .. Kollegiet åligger .. att avgiva yttrande angående förslag till val av hedersledamöter, att utdela eller upprätta förslag till utdelande av stipendier, då så är i gåvobrev föreskrivet, samt att behandla ärenden som landskapet remitterat till kollegiet. StadgSödermNerNatUpps. 1932, s. 21. —
-LAG, -LOPP, se A. —
-MÖTE. (numera mindre br.) = -sammanträde. StadgGbgNatLd 1839, s. 11. GbgNatLd 1682—1932 129 (1933). —
-NÄMND. om motsvarighet till seniorskollegium inom vissa studentnationer. FörslStadgNorrlNat. 1875, s. 1. StadgSmålNatUpps. 1944, s. 8. —
-REGERING. (†) om seniorers maktutövning (över yngre studenter) i en studentnation. Hwalström SpecPaid. 153 (1773). —
-SAMMANTRÄDE~1020. (numera bl. tillf.) sammanträde med församling av seniorer; jfr -kollegium, -nämnd. EFries (1882) hos Cederschiöld Banbr. 90. —
-VAL. (senior- 1950 osv. seniors- 1773 osv.) i studentnation: val av senior(er). Hwalström SpecPaid. 153 (1773).
Avledn.: SENIORSKAP, n. (senior- 1897 osv. seniors- 1877) till II 6: (ngns) ställning ss. senior (i studentnation); jfr seniorat 3. Lewenhaupt UplNat. 91 (1877).
Spoiler title
Spoiler content