SISYMBER l. SIMBER (si'mber Weste), sbst.2, r. l. m.; pl. -brer (Weste(1807), Almqvist GMim. 3: 93(1842)).
Ordformer
(sim- 1792—1847. sisym- 1798—1847)
Etymologi
[bildat till lat. sisymbrium, av gr. σισύμβριον, källkrasse, vattenmynta]
(†) om (växt tillhörande) släktet Sisymbrium Lin. (i ä. tid äv. innefattande vissa närstående släkten, särsk. Rorippa Scop.). Liljeblad Fl. 244(1792). Stellarier och sisymbrer uppstödde med sina stänglar och knoppar .. (det unga parets) i gräset vårdslöst hvilande händer. Almqvist Amor. 109(1839). Meurman(1847). jfr: Krasse-Simber. Liljeblad Fl. 244(1792; om källkrasse).
