SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SJÖIG ʃø3ig2, äv. (i vissa trakter) SJÖGIG ʃø3gig2, adj. -are.
Ordformer
(sjöig 1936 osv. sjögig 1962)
Etymologi
[sv. dial. sjö(g)ig; jfr t. seeig; till SJÖ, sbst.]
1) motsv. SJÖ, sbst. 1: rik på insjöar. Det sjöiga och skogiga Dalsland. VeckoJ 1936, nr 33, s. 7.
2) motsv. SJÖ, sbst. 5, 6: som kännetecknas av sjögång l. vågor; särsk. i n. sg., i uttr. vara sjöigt, opers.: vara sjögång l. gå vågor. Den dagen drog det kallt och var sjöigt. Jonsson Konvoj 130 (1947). Bucht SprHärnös. 127 (1962).
Spoiler title
Spoiler content