SJABBLA ʃab3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SJABBEL.
Ordformer
(ofta sch-)
Etymologi
[till sv. dial. sjabba, färdas i slask o. smuts, gå med släpande steg, vara långsam l. drumlig l. vårdslös, sidoform till SABBA;jfr äv. sv. dial. (Finl.) sabbla, smeta på hastigt o. slamsigt. — Jfr SJABBIG,SJAFSA, v.]
(i sht vard.) bära sig vårdslöst l. fumligt l. slarvigt åt; fumla l. slarva l. klåpa l. fuska; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild vårdslös l. fumlig l. slarvig handling; särsk. (sport.): fumla med boll l. puck (i fotboll l. bandy l. ishockey o. d.) så att man förlorar den (l. vållar att motståndarna få mål o. d.). IdrBl. 1923, nr 2, s. 7 (i bandymatch).Den annars så habile .. (målvakten) har en ful ovana att göra en schabbling per säsong. Därs. 1935, nr 26, s. 8. Mot (teater-)föreställningens slut råkade en av aktörerna schabbla i en replik och grumla den dramatiska linjen och därmed spänningen. RöstRadio 1948, nr 44, s. 9.
Särsk. förb. (i sht vard.): SJABBLA BORT10 4. i sht sport. missköta l. förstöra l. förlora l. förfuska (ngt) gm vårdslöshet l. fumlighet l. slarv, slarva bort (ngt); äv. refl., i uttr. sjabbla bort sig, misslyckas gm vårdslöshet l. fumlighet l. slarv. Schabblar bort segern gör (simmaren) Arne (Borg) aldrig. IdrBl. 1924, nr 89, s. 1. (Radioreferatet av boxningsmatchen)schabblades bort fullkomligt. Inga intervjuer (gåvos). Expressen 1956, nr 266, s. 12. Ingen av de medverkande (i revyföreställningen) schabblade bort sig. GbgP 1956, nr 88, s. 1.—
SJABBLA IN10 4. särsk. (sport.): gm vårdslöshet l. fumlighet släppa in (skott, boll, mål o. d.). IdrBl. 1935, nr 3, s. 12.—
SJABBLA TILL10 4. trassla till l. förstöra (ngt) gm vårdslöshet l. fumlighet l. slarv. (Konferencién) schabblade .. till det en smula för .. (den intervjuade) i trafikfrågan. GT 1957, nr 48, s. 1.
Ssg (Anm. Nedan anförda ssg kan äv. hänföras till sjabbel): SJABBEL-MÅL. (vard.) sport. mål förorsakat av sjabblande. IdrBl. 1935, nr 54, s. 11.
SAOB
