SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄRPNING ʃær3pniŋ2, sbst.3 (sbst.1—2 se SKÄRPA, v.1—2), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[samhörigt med SKÄRPNERA]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) om sönderslående av gamla deglar vid mässingsbruk till skärv (o. tillvaratagande av däri sittande mässingskorn) samt skärvens sönderstampande till pulver (använt i nya deglar). Erixon Skultuna 3: 76 (cit. fr. 1773). jfr Därs. 77 (1972: krukskärpning; om förh. 1800); jfr KRUKA, sbst.2 1 d.
Spoiler title
Spoiler content