publicerad: 1975
SKÄRPA ʃær3pa2, v.1 -er, -te, -t, -t, förr äv. -ar, -ade, -at, -ad (pr. sg. akt. -ar Spegel ÅPar. 19 (1711), Murbeck CatArb. 2: 318 (c. 1750). -er UppsDP 16/5 1596 osv. pr. sg. pass. -as TRudeen Vitt. 250 (1686). -es LPetri SalOrdspr. 17: 14 (1561) osv. — imper. skärp PJGothus Savonarola SyndSp. G 1 b (1592) osv. skärpa Rosenfeldt Tourville 23 (1698), Kolmodin Rök. 12 (1728). — ipf. -ade Schroderus Liv. 214 (1626), Lenngren (SVS) 2: 322 (1796). -te LPetri ChrPina e 5 a (1572) osv. — sup. -at Schroderus Liv. 275 (1626), Swedberg SabbRo 68 (1705, 1710). skärpt Psalt. 7: 13 (öv. 1536) osv. — p. pf. -ad SthmStadsord. 1: 163 (1661: skierpat, n.), LBÄ 44—50: 69 (1801). skärft Meyerson VapArboga 81 (cit. fr. 1572). skärpt RA II. 2: 155 (1617) osv.) Anm. P. pf. skärpt i adjektivisk anv. uppträder stundom med komparation. Wallin 1Pred. 1: 382 (c. 1830: skärptaste; i bet. 7 b). När de kräver strängare disciplin och skärptare straff i skolan. GHT 1971, nr 197, s. 2; jfr 9. SvD 1971, nr 254, s. 11 (: skärptare; i bet. 15). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(skerp- (skie-) 1536—1786. skärp- (skiä-) 1550 osv.)
Etymologi
[fsv. skärpa, (vara skarp o.) klämma l. skava; motsv. fd. skærpæ (d. skærpe), nisl. skerpa, nor. dial. skjerpa, mlt. scherpen, mnl. scherpen (holl. scherpen), t. schärfen, feng. scierpan; avledn. av SKARP, adj. — Jfr SKÄRFA, SKÄRPE, SKÄRPIL, SKÄRPNA]
I. göra skarp(are) o. d.
1) motsv. SKARP, adj. 1: göra (egg, eggverktyg o. d.) skarp resp. skarpt (gm slipning, filning o. d.), vässa; äv.: förse (ngt) med egg (eggar) l. vass kant (vassa kanter) o. d. (särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.). Then tijdh .. (martyren) hörde Leyonen ryta och skärpa theras tänder .., sade han (osv.). PJGothus Korss Q 5 a (1588). Dhen ena Knijfwen skärper dhen andra. Grubb 183 (1665). Then Elephanten som .. (tjänstgör ss. bödel på Ceylon), är een aff the störste Beestar vthi Landet .., hans Tänder äro beslagne medh Koppar, och ther till skärpte. Kiöping Resa 86 (1667). (Pojken) har .. lärt sig allt, som tillhör rallaryrket och kan både vända borr och sjunga, skärpa borr och tjänstgöra som fjärde man i priffe. Göth TräskoP 22 (1938). Ännu minns jag väl (från pojkåren), när den långa men på något vis mycket intressanta vintern nalkades. Då tog man fram skidorna och ansade dem, skärpte skridskorna och (osv.). GHedenvind-Eriksson i TurÅ 1955, s. 159. — jfr TILL-, UPP-SKÄRPA samt SJÄLV-SKÄRPANDE, SJÄLV-SKÄRPNING, LÅNG-SKÄRPT. — särsk.
a) i sht hippol. motsv. SKARP, adj. 1 b: göra (brodd, skruvhake o. d.) vass, särsk. oeg., liktydigt med: byta ut ovass (brodd osv.) mot sådan med skarp kant l. sätta på vass (brodd osv.); förse (hovbeslag) med skärpningsmedel; förse (häst) med skarpt hovbeslag; äv. dels abs., dels i uttr. skärpa (hovbeslag l. häst) med ngt. Nouember .. Skoo hästerne och Skärpes. Brahe Oec. 153 (c. 1580; uppl. 1971). Honn (dvs. stoet) war medh bråddar skierptt, nembl. een brådd allenast j hwar bakfothen j bara hofwen, men j framfötterna j Skona bråddatt. GullbgDomb. 25/5 1648. Från .. (sommarbeslaget) skiljer sig vinter-beslaget derigenom, att hakar och grepp göras hvassa (skärpas). Billing Hipp. 269 (1836). Flertalet hästegare (torde på vintern) ej känna sig lugna förr än deras hästar försetts med s.k. skarpt beslag. .. Den enklaste skärpningen sker medels skarpa söm eller broddar. Wrangel HbHästv. 837 (1886). Soldaten skall kunna biträda vid skoning, fästa en lös sko och skärpa hästens hovbeslag. SoldIHäst. 1942, s. 15. — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv. (jfr d), dels om vass del av brodd o. d., dels om (de vassa delarna av) skarpt hovbeslag. Bendz Hofbesl. 49 (1893; om del av brodd). Skärpning med fasta hakar och grepp är ett af de äldsta vinterbeslagen. Bergman Hofbesl. 72 (1905).
b) i sht tekn. med avs. på kvarnsten l. slipredskap.
α) hugga upp l. fördjupa fåror l. gropar o. d. på (kvarnsten) o. därigm ge l. förbättra dess rivande o. krossande förmåga. ÖoL (1852). Förbundet 1913, nr 10, s. 5.
β) gm rivning l. elektrolytisk betning o. d. åstadkomma verksam yta på (slipredskap). Skärpning af filar på elektrisk väg. TT 1893, Allm. nr 7, s. 3. Skärpa slipsten. TNCPubl. 29: 20 (1958). — jfr SCHABLON-SKÄRPA.
c) i p. pf. n. sg., i substantivisk anv.: skarpa vapen; i uttr. ränna med skärpt, se RÄNNA, v. 7 a δ.
d) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv. (jfr a slutet), om resultatet; särsk.: sätt att vara slipad, utformning av eggen, eggform. Det vanliga stämjärnet .. har eggen slipad från ett håll (engelsk skärpning). 2NF 27: 582 (1918).
e) mer l. mindre bildl. Gudh är en rett domare .. Will man icke vmwenda sich, så haffuer han skärpt sitt swerd, spänt sin bogha och stelt honom redho. Psalt. 7: 13 (öv. 1536). Slijpstenen intet skär; men skärper pijlar, och yxor: / Samma natur mijn Käresta bär; Hon skärper, och hwäszer / Älskogen i mit bröst; men sielf är Hon stumpar' än Hwätsteen. Stiernhielm Öfw. 1 (1658, 1668); jfr huvudmomentet o. 11. Härnäst (skall avhandlas) om Allgebra til slipsten för de unga hiernars skärpande. VetAH 1742, s. 123. (Ceres) manar er (dvs. bönderna) på nytt att skärpa samma plog, / Som nyss för sädens frö sitt spår på tegen drog; / Ej mer till åkrars bruk .. / Men på en ovan jord (dvs. för nyodling). JGOxenstierna 2: 164 (1796, 1806). När de gnagande bekymren kommo, ty äfven på honom (dvs. K. XII) ha de skärpt sina råttänder, så gick han ned i stallet .. och steg till häst. KFÅb. 1912, s. 198. — särsk. (numera föga br.) i uttr. skärpa tungan l. sin tunga, vässa tungan l. sin tunga; äv.: förbättra sin förmåga att uttrycka sig l. disputera; äv. skärpa ngns tunga, vässa ngns tunga; jfr 2 slutet. The skerpa sina tungo såsom en orm, huggorms grymheet är vnder theres leppar. Psalt. 140: 4 (öv. 1536). Julianus (lät) igenom en besynnerligh Lagh och Stadga förbiuda at the Christnes Barn icke skulle vthi thet Grekiske Tungomålet och Booklige Konster blifwa vnderwijste. Ty .. om the skärpte Tungan så skulle the wäl toras wåga sigh mot the Hedniske Disputerare. Schroderus Os. 1: 444 (1635). Aldenstund tu (dvs. kejsar Valens) hafwer skärpt monges Tungor til at försmäda honom (dvs. Gud) .., therföre (osv.). Därs. 504. Lät afwund skärpa frit sin Orme tung' ok tänder. Lucidor (SVS) 201 (1672). Bælter JesuH 6: 309 (1760).
2) (numera mindre br.) allmännare, motsv. SKARP, adj. 2: ge (ngt) eggform; spetsa (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: skarp l. spetsig form; äv. (jfr 5): ge (ngt) mera skarpvinklig l. skarplinjig (o. markerad) form; jfr 3. Skärpt (användes ss. beteckning) när spetsen (hos en kropp) genom två i en spetsad vinkel sammanstötande raka ytor får en saxlik kant. Marklin Illiger 47 (1818). Lackeraren betjenar sig af en platt, styf pensel af menniskohår, hvilken framtill är skärpt som en mejsel. MeddSlöjdF 1896, s. 97. Toppdelens starka utveckling (hos bladen av en viss rosenbuske) visar sig .. hos de nedre bladen märkbar genom toppens skärpning eller åtminstone höga rundning. ArkBot. X. 13: 51 (1911). En upprepad växling mellan glaciär- och floderosion måste åstadkomma en skärpning i dalbottnens relief. SvGeogrÅb. 1927, s. 141; jfr 5. Ett system (vid uppförande av stavkyrkor), där plankorna ha nåt i ena sidan och den andra skärpt till fjäder. Fatab. 1930, s. 144. — jfr TILL-, UPP-SKÄRPA. — särsk. med avs. på penna: vässa, spetsa; särsk. (numera föga br.) i metonymiska uttr. betecknande att ngn använder skarp ton mot ngn i skrift l. skarpt tar itu med ngn l. ngt i skrift o. d.; jfr 1 e slutet, 11, II 4 slutet. (De tidigaste teologiska författarna) skärpte Pennan emot the falske Lärare. Schroderus Os. 1: 148 (1635). Jag .. (skall) aldrig .. underlåta at skärpa min penna emot fritänkeri, kätteri och gudlösheten. CCGjörwell i SvMerc. 2: 798 (1757).
3) [jfr motsv. anv. av t. schärfen; specialanv. av 2] bokb. o. skom. förtunna kanten l. kanterna på (skinn); förtunna (skinnkant, i sht förr äv. skinn); skärfla. Efter tillskärningen (av skinn för läderband) skärper man skinnet, liksom till karduans- och saffiansband, invändigt, särdeles vid kanterna. Thon o. Kirsch 120 (1856). Före hopsyningen (av ett skoskaft) måste lädrets kanter göras tunnare, ”skärpas”, på det att sömmarna ej skola blifva för klumpiga. 2UB 8: 569 (1900). Key Amatörbokb. 63 (1916). IllSvOrdb. (1955). — jfr AV-SKÄRPA.
4) sjöt. motsv. SKARP, adj. 2 d: brassa (rå l. segel) skarpare l. skarpt; skota skarpt l. skarpare; styvhala (bolin l. skot); äv. i uttr. skärpa ngt bidevind, brassa l. skota tätt bidevind l. skarpt; äv. abs. Rosenfeldt Roo D 4 b (1672, 1686). Serenius Hhhh 4 b (1757: bi de vind). Som ett skepp alltid för god vind gör bra fart, så behöfver man vid måttlig anlovning icke annat än lägga roret efter behof i lä, och då skeppet lovat opp, skärpa seglen. Roswall Skeppsm. 1: 106 (1803). Skärp bolinerna! Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Bidevind, och i allmänhet då vinden är för om tvärs, böra de öfre rårna vara något mindre skärpta än underrårna. Ekelöf Skeppsm. 129 (1881). SohlmanSjölex. (1955; abs.). — jfr AN-SKÄRPA. — särsk.
a) i uttr. skärpa för, skärpa förstagseglen o. d.; särsk. ss. kommandoord. Då Skeppet börjar Lofva, skärpes Bi de vind För. FSjöbohm Sjöm. 41 (1791). På kommandoordet ”Skärp för!” anhalades fockeskot, förbolinerna och stagsegelsskoten. SvFlH 3: 186 (1945).
b) (†) oeg., om vind (abs.): draga sig föröver, skralna. Winden Skiärper. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 52. När Skeppet går bij en Wind och winden skärper at Förseglen komma lösa, måste man straxt gijga op Mesanen. Rosenfeldt Tourville 91 (1698).
5) motsv. SKARP, adj. 6: göra skarpare l. mera markerad l. framträdande l. skarp l. skarpt markerad osv.; äv. med avs. på sinnesintryck (utan klar avgränsning från 11); jfr 6, 12. AOxenstierna 8: 8 (1633). Ther wid (dvs. vid nattvarden) doch min (dvs. Jesu) åminnelse / J altid skiärpa bören. Runius (SVS) 1: 11 (c. 1710). Under de vexlande (parti-)stridernas tummel .. (under frihetstiden) skärptes och klarnade begreppen om samhällets väsen och det allmänna välståndets grundlagar. Malmström Hist. 6: Föret. 2 (1877). Nejden hvilar i en kall, hvitaktig dager, som skärper alla nyanser af gult och grönt. Hansson Nott. 108 (1885); jfr 11. Tiden var .. (under 1880-talet) ej sådan, att en litteratur, .. buren af trons och entusiasmens makter, skulle finna vidsträckt resonnans; det var, som hade organet för allt slikt plötsligt blifvit förloradt, medan man i sjukligt skärpta sensationer upptog allt, hvari kvidan och vånda rörde sig. Vetterlund StDikt. 127 (1896, 1901); jfr 11. Hon serverade kaffet .. klädd i en japansk nattrock av siden ... Hon hade röda tofflor med stora kokarder på fötterna, allt samverkande till att ytterligare skärpa hennes utseende av mörkögd österländska. Krusenstjerna Pahlen 1: 121 (1930). — jfr UPP-SKÄRPA. — särsk.
a) motsv. SKARP, adj. 6 a, med avs. på röst l. ljud: göra klarare l. distinktare (o. hårdare). (Predikanterna) lägga .. strax ann med full hals til at skiära upp och skiärpa rösten til en underbar häftighet. Lundberg Paulson Erasmus 168 (1728). (Ryttare höras.) Hofslagen skärpas mot is och mot häll. / Det blir frostklar natt på en sådan kväll. Hallström Sagodr. 14 (1910).
b) med bibegrepp av 9 l. 11, med avs. på motsättning, hållning o. d.: göra mera framträdande (o. oförenlig), fördjupa. Bolin Statsl. 2: 4 (1871; i pass., om motsägelse). Den närmaste tiden efter Aachenkonferensen utmärkes av en skärpning i motsatsen mellan liberalism och reaktion i Europa. Landberg Fredsorg. 151 (1928). Motgångarna bidrog närmast till att skärpa den hållning .. (Vilhelm Ekelund) intagit i de essayer och aforismer som året därpå samlades i Antikt Ideal. Werin Ekelund 2: 12 (1961).
6) motsv. SKARP, adj. 7, med avs. på ansiktsdrag: göra skarpare (o. strängare) l. skarp osv.; jfr 5, 9. Ågrens drag skärptes hastigt. ”Det blir som jag sagt. Jag skall svara er, när jag talat med gruvfogden” avgjorde han. Didring Malm 2: 52 (1915). Så snart hon kände sig nere och gav efter för det, skärptes hennes lite för skarpa drag ytterligare. Heerberger Dag 88 (1939).
a) motsv. SKARP, adj. 10 a, äv. a α; jfr 13 a. Ögnetröstz Örtz Wijn .. är nyttigt, krafftigt och gott til at skärpa Synen medh. Månsson Åderlåt. 152 (1642). Öfver pannan, — / Så här, just ofvan ögonbrynen, — höll hon / Sin hand, som när man skärpa vill sin syn / Att skönja äfven det aflägnaste. Atterbom LÖ 2: 326 (1827); jfr 13 a. Nu .. drömmer jag hvar natt om min lilla Anne Charlotte ..; och innan jag somnar, då örat skärpes alldeles otroligt, hör jag hennes små steg, och en gång hörde jag hennes röst. Strindberg Kamm. 1: 42 (1907). Auerbach (1913; med avs. på gehör). Värmen kommer och rör om blogen och skärper sinnena. Johnson Här 268 (1935). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr 13 a β. För färgarnes skärpta färgsyn kunde egentligen aldrig två poster garn bli identiskt lika i färgen. Sahlin SkånFärg. 94 (1928).
b) delvis i bildl. anv. av a (o. 13 a), delvis motsv. SKARP, adj. 10 a γ, b; särsk. i uttr. skärpa ngt (särsk. ngns öga l. blick) för ngt; äv. refl.: bli skarpare. Skärpen Er syn, at se lång tid förut. Dalin Arg. 2: 279 (1734, 1754). Om han ej kan se för sig med de ögon, han har i ansigtet, huru wil han se med förståndets ögon, som endast igenom eftersinnande måste skärpas. Tessin Bref 1: 41 (1751). Om vi med visdomens skärptaste blickar kunde intränga i Gudomens råd .. men hade icke kärleken, .. så vore det oss icke nyttigt. Wallin 1Pred. 1: 382 (c. 1830). I den nya verld, som .. (vid flyttningen till Sthm) öppnade sig för Agardh, vidgades hans synkrets, skärpte sig hans blick. Carlson i 2SAH 33: 12 (1861). Det öga, hvilket .. är skärpt och ständigt skärpes för naturens skönhet. Rydberg DSkön. 196 (1889). Få blicken bättre skärpt för (ngt). Östergren (1940). Den sanna skämtaren .. har ett skärptare sinne än vi andra för det absurda i allt mänskligt beteende. SvD(A) 1965, nr 331, s. 5.
c) motsv. SKARP, adj. 10 c, e. (Man bör) skärpe sitt weett och förnuft med gode och nyttige bökers Lässning(e)r. Brahe Oec. 69 (c. 1580; uppl. 1971). Sardius är en gul edelsten ... Han skärper minnet, gifuer lustighet och stillar näsablodhen. Forsius Phys. 184 (1611). Såsom medel at skjärpa eftertankan, roade man sig .. (under den nordiska forntiden) med gåtor. Lagerbring 1Hist. 1: 475 (1769). Handlingens män skärpte sitt omdöme och vidgade sin synkrets genom lärdomens bildande kraft. Svedelius i 2SAH 40: 514 (1865). (Caligula) hade infall, som uddades af elakheten, han hade en logik, som skärptes af ondskan. Rydberg RomD 40 (1877). Nöden skärpte uppfinningsförmågan. Annerstedt Rudbeck Bref LXXX (1899). Östergren (1940). — jfr UPP-SKÄRPA. — särsk.
α) (†) med avs. på samvete: göra känsligare l. mera vaken; äv. i utvidgad anv., i uttr. skärpa samvetet på ngn, läxa upp ngn l. dyl. Schultze Ordb. 4221 (c. 1755; i utvidgad anv.). Gyllenstierna: ”Jag anser .. bäst att domen fälles, och att man sedan sätter presterna på honom (dvs. Görtz), att skärpa hans samvete och se till att man får honom att bekänna, hvar han har penningarna ståendes.” Crusenstolpe Tess. 5: 132 (1849).
β) med avs. på tankar, andlig verksamhet o. d.: få att präglas av större skärpa (se SKÄRPA, sbst. 3 b); jfr 13 b. Bergklint Vitt. 271 (1779; med avs. på tankar). På det att gemensamma rådplägningar och ett ömsesidigt utbyte af åsigter må skärpa den andliga verksamheten. Bolin Statsl. 1: 389 (1870).
γ) (numera mindre br.) refl.: bli skarpare. Seer tu intet .., at then gambla Mannens förnufft skärper sigh, thereffter, som hans syhn ju meer och meer minskas(?) Sylvius Mornay 238 (1674).
δ) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (Människan som skolats i vetenskaperna) skal med ödmiukhet upplyfta skärpad tancka / Til Himlen, upp til Mig (dvs. Gud), mitt Lius med undran se. UrFinlH 1: 629 (1767). Ingen lärer bestrida fördelarna af en .. mera skärpad omdömesförmåga. LBÄ 44—50: 69 (1801). När det blir mörkt .. tänder jag lampan och fäller gardinen i mitt rum. Som en vägg stänger denna gardin utsikten mot det förflutna, och med skärpta tankar ser jag endast på, hvad som är. Geijerstam KampKärlek 9 (1896); jfr 13 b.
b) (numera bl. tillf.) motsv. SKARP, adj. 14 d β: göra skarp(are) l. stark(are). Så mycket som mögeligit är, måste man tilse at intet gräs eller torfwor (på en åker) slippa obråkade .. för harfwen, efter de syra och skärpa jorden, och hindra sädesroten ifrån myllning. Serenius EngÅkerm. 86 (1727). Om .. (tyg) tryckes med solution .. af grön Järnwitriol .. och det tryckte Tyget sedan efter torrkning twättas uti Såpsjudare-Lut, som är skärpad eller causticerad med bränd Kalk; erhålla de tryckte figurer därigenom brandgul färg. Rinman JärnH 709 (1782). Skärpa kypen .. (dvs.) Tillsätta kalk i varmkypen. Sahlin SkånFärg. 208 (1928; angivet ss. använt c. 1870).
α) motsv. SKARP, adj. 14 d γ α': göra (köld, temperatur, vinter o. d.) skarpare l. hårdare l. bistrare l. kallare l. skarp osv.; särsk. i pass. med intr. bet. l. refl.: bli skarp(are) osv. Winteren .. (började) skerpas och hålla temmelighen an. RARP 6: 339 (1658). Vintern skärper sig. Bellman (BellmS) 4: 122 (1770). Vördnaden för min (döde) husbonde förbjöd mig att genast nyttja .. (den päls han efterlämnat). Ett par dar derefter, då kölden ytterligare skärpt sig, öfvervann jag dock min tvekan och kröp in i det sköna plagget. Hedenstierna Jönsson 44 (1894). Vintertemperaturen skärpes vid ökad kontinentalitet. SvGeogrÅb. 1932, s. 134.
β) motsv. SKARP, adj. 14 d γ δ'; äv. i pass. med intr. bet. Den smältande snön skärpte luften och granskogen utdunstade kådiga ångor. Strindberg Utop. 181 (1885). Den korta senhöstdagen lider mot slutet, luften skärpes och (osv.). Boberg Vargav. 22 (1934); jfr α.
9) motsv. SKARP, adj. 15: göra strängare l. hårdare l. sträng osv.; särsk. med avs. på lag l. straff l. dom; jfr 10, 11, II 4. LPetri 2Post. 175 a (1555; med avs. på Guds lag). Vi kunne icke känna, hvad grad af tvång vid en gerning varit närvarande .. utan at sätta oss i deras ställe, om hvilkas göromål och upförande vi skole dömma, och derigenom lära mildra eller skärpa vårt omdöme. Boëthius Sedol. 39 (1782). Riks-Marskalken rynkade panna och ögonbryn och förtrytelsen skärpte hans uttal (dvs. tonen i hans röst). Crusenstolpe Tess. 4: 40 (1849). Tegnér SprMakt 51 (1880; med avs. på kritik). Disciplinstraff är arrest av följande slag: sträng arrest, skärpt arrest, vaktarrest och arrest utan bevakning. SoldUndFlygv. 1944, s. 109. Han dömdes att hängas men parlamentet i Paris skärpte domen så att han brändes levande. Johnson DrömRosEld 159 (1949). Gustav Vasas skärpta politik gentemot Lybeck. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 387 (1962). — jfr TILL-, UPP-SKÄRPA o. LAG-, SKATTE-, STRAFF-SKÄRPNING. — särsk.
a) göra (krav, fordran o. d.) mera rigorös l. omfattande, höja; äv.: stegra l. öka fordringarna för (examen o. d.); göra (prov) svårare; jfr 11 b. Man har skärpt förhören för Juristerne (vid Lunds universitet). LGTegnér (1799) hos Wrangel TegnKärlekss. 128. PedT 1891, s. 8 (med avs. på examen). Jag (var icke) någon vän af den .. rådande benägenheten att ständigt skärpa fordringarna på kunskapsmåtten för examina. De Geer Minn. 2: 279 (1892). De skärpta kraven från kronans sida på att rusttjänsten skulle utgå även från förläningarna .. gjorde dessa .. mindre lockande för adelns medlemmar. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 449 (1962).
b) (†) liktydigt med: strängt tillämpa l. följa (lag, stadgar o. d.), särsk. i uttr. skärpa rätten l. lagen (med ngn); äv.: med stränghet utöva (ämbete o. d.); jfr 10, II 4. Månge menniskior græte och hade stoor medÿncke medh thetta folcket (dvs. de till döden dömda falskmyntarna), och månge förundrede sigh, meden kongl. maj:t war enn mildh from konungh, at hans kongl. maj:t skulde nu så skærpe rättenn, helst effter denna tidz lägenheet, då rikzens mÿnt slogz så swagt, der med månge kunde gifues tilfelle at mÿnte falskt mÿnt. 3SthmTb. 1: 84 (1592). Effter .. (de felande) ey ännu (äro) til sine fulle åhr komne, derföre hafwer man ey welatt skärpa retten med them, vthan ära allenast straffade med rijs sins emellan. BtÅboH I. 2: 61 (1624). (Kejsar Karl V) begärade .. aff .. (zwinglianerna) at the wille .. then gambla Religionen wedertagha, eliest kunde icke Keysaren medh mindre han sitt höge Kall och Ämbete ther vthinnan skärpa moste. Schroderus Os. III. 1: 140 (1635). (Sv.) Skärpa lagen, (eng.) To urge the law. Serenius (1741).
c) (mindre br.) refl. (jfr d), i uttr. ngs humör skärper sig, ngns humör blir värre; jfr 11. Hon hade (tidigare) syndat utan elakhet, af lättsinne ... Nu skärpte sig hennes humör, och hon blef ond och sticksam. Grebst 1År 134 (1912).
d) (†) refl. (jfr c), i uttr. skärpa sig mot ngt, skarpt sätta sig emot ngt. Theste meer Pilatus arbetade på göra Christum löös, theste meer skerpte .. (judarna) sigh ther emoot. LPetri ChrPina e 5 a (1572).
10) (†) strängt l. kompromisslöst bedöma l. behandla l. betrakta (ngt, särsk. rättssak); äv. i uttr. skärpa ngt på ngn, strängt tillvita ngn ngt ss. skuld l. brott; jfr 9 b, II 4. Balck Musæus M 8 a (1596). SthmStadsord. 1: 163 (1661: på). Om jagh hade velatt alla hans feell med embetes försumellse och andra fauter noga skärskoda och skärpa, så (osv.). VDAkt. 1676, nr 187. OfferdalKArk. N I 1, s. 116 (1722).
11) [motsv. SKARP, adj. 17; åtminstone i d dock äv. bildl. anv. av 1, 2] göra intensivare l. våldsammare l. mera energisk; stegra; öka; äv.: göra starkare l. mera verkningsfylld l. tillspetsad l. spänd (se c—e); äv. med bibegrepp av 9 (särsk. med avs. på träta, stränghet, konflikt o. d.). (Paulus uppmanar Timoteus) at han altså leffua skulle, at hans förbättring måtte hwariom manne vppenbar warda ... Huru mykit meer skulle tå wij skerpa wår flijt och omsorgh. Falck Und. A 5 a (1558). LPetri SalOrdspr. 17: 14 (1561; med avs. på träta). GeneralStaterne hafwa .. begynt förlåta den gamble respect på Swärie och fattat thijt ett missnöije och afwund, hwilke the Danske hafwa medh alle konster sökt att skerpa. RARP 7: 139 (1660). Swedberg Dödst. a 5 a (1711; med avs. på hungersnöd). (H-ljudet) uppkommer .. vid luftens fria utandning .., men dock alltid vid en, som det tyckes, skärpt utandning. Aurén Ljudl. 27 (1869); jfr 5 a, 16. Må de gifna antydningarna (om karaktärsegenskapers nedärvning m. m.) tills vidare vara nog och om möjligt hos en eller annan ung mor eller ung kvinna skärpa intresset för hithörande studier. Idun 1890, s. 132. Efter vattningen .. bar det af i .. raskare traftempo. Efter ytterligare en mils ridt skärptes takten ytterligare. TIdr. 1896, s. 14. Thorsten skärpte sin kärleksfulla vördnad mot föräldrarna. Hedenstierna Svenssons 166 (1903). Skärpt beredskap innebär att d(rift)v(ärns)männen vidtaga åtgärder så att de utan tidsutdräkt kunna nås av order om d(rift)v(ärns)tjänstgöring. Utrustningen skall vara ordnad för omedelbar användning. HbHemvärn. 2: XXI: 27 (1951). DN(A) 1964, nr 273, s. 21 (med avs. på snabbhet). — jfr TILL-SKÄRPA. — särsk.
a) med avs. på (ngt med) glans, ljus(stråle) o. d.: göra intensivare l. klarare; jfr 5. Wallengren Mann. 192 (1895; i p. pf., om glans i ögon). Stjärnorna .. tittade nyfiket in på det ifriga sällskapet och skärpte sina strålar, så de skulle lysa bättre. Topelius Sommarsjö 1: 73 (1897). Elden flammar upp och ger rummet skärpt belysning. Hallström K11 78 (1918).
b) med avs. på sortering, kontroll, tillsyn o. d.: göra noggrannare l. omsorgsfullare (o. rigorösare); äv. i överförd anv.: med noggrannare (o. rigorösare) kontroll utföra (ngt); jfr 9 a. Å ena .. (transportören vid en gruva) lägges 1:a och å den andra 2:a malm. Malmen är förut grofskrädd i dessa sorter, men skärpes nu sorteringen. TT 1901, K. s. 74. Skärpt kontroll vid idrottsmärkesprov. SvD(A) 1920, nr 15, s. 9 (rubrik). Det gäller (vid löneuträkningar med datamaskiner) att skärpa programmeringen så att ”idiotfel” undviks och inte någon tjänsteman plötsligt sitter med 1 milj. i årslön. Därs. 1962, nr 184, s. 7.
c) med avs. på ord l. framställning o. d.: göra mera (ägnad att vara) verkningsfull. (I bibeln) finnas .. ganska mong och förfärligh exempel, medh hwilkom wij wåra förmaningar (till bättring) skerpa kunne. LPetri Boot. A 6 a (1558). Det äger .. rum icke blott en nötning eller försvagning (av ordens valör) utan också en skärpning eller stegring. Wrangel Dikten 106 (1912). Utmärkta teckningar av Ossian Elgström (i sånghäftet ”Yrkesvisor av Nils Ferlin”) bidrogo att höja stämningen och skärpa innehållet. PedT 1949, s. 190.
d) tillspetsa (ngt); göra (ngt, särsk. läge l. situation) mer spänt l. allvarligt resp. spänd osv.; i sht förr äv. dels i uttr. skärpa saken (e)mot ngn, försämra ngns sak, dels liktydigt med: lägga ned stora ansträngningar på o. fästa stora förhoppningar vid (ngt) (jfr 14). HB 2: 346 (1600: saken emott). Bogan för hårdt bänder, brister snart. .. (Dvs.) När en Saak för hårdt skärpes, så faller hon snarast i skarnet. Grubb 52 (1665). Hans benägenhet att alltid vilja skärpa sina kvickheter till en elakhet. Blomberg Överg. 9 (1915). Vi kan med tillfredsställelse anteckna de framsteg mot stabilare världsförhållanden, som gjorts under det senaste året, men måste samtidigt med bekymmer följa den skärpning av det utrikespolitiska läget, som vi nödgats annotera mot slutet av senaste år och i början av det nya. FinT 1955, s. 6.
e) (numera mindre br.) stärka (dygd, tro, krafter o. d.); jfr 7, 13. Tu .. skärpte mehr tin dygder / Vid lyckans vidrigheet. TRudeen Vitt. 266 (1687). Frästelsen skärper henne (dvs. tron). Bælter JesuH 5: 668 (1759). All strid, som är något värd, är en strid mot övermakt, ty det är den som skärper krafterna. Heidenstam Vad vilja vi 3 (1914).
f) (numera föga br.) i p. pf. i adjektivisk anv., i uttr. skärpt mått, ökat mått, ökad omfattning. Någon kritisk blick, som förtjenar detta namn, röjer sig allsicke .. (i vissa funderingar beträffande Eddans ursprung m. m.). En så beskaffad blick är nemligen blott ett skärpt mått af den åskådning, utan hvilken man om poesi och gudasaga dömmer såsom den blinde om färger. Atterbom Minnest. 1: 173 (1847). (Spanien) sjönk .. genom inre vanstyrelse och utrikespolitiska motgångar i fattigdom och elände. Och den inhemska vanstyrelsen tog skärpt mått i kolonierna, medan sträfvandet att på allt sätt utsuga dem till moderlandets förmån växte. GHT 1898, nr 86 A, s. 2.
12) [jfr 5, 9, 11] inprägla o. d.
a) (†) inskärpa (ngt); äv. med indir. obj.: inskärpa (ngt) hos (ngn); särsk. med avs. på Guds lag l. bud, äv. i uttr. skärpa lagen, inskärpa l. strängt predika lagen (äv. bildl.; jfr LAG, sbst.1 4 d). Thenna ord som iagh biudher tigh j dagh, skalt tu leggia på hiertat, och skalt skerpa them tinom barnom. 5Mos. 6: 7 (Bib. 1541). Bönderna giöra .. ickie rät at the wttyda D(omini) Ionæ p(re)-dikan, aff nijt och affwundh skee emoth sigh, deer som hann skerper lagen och seger them sanningien. UppsDP 16/5 1596. Alt som Matronan fick ister kring magen / Snäste hon Gubben och skärpade lagen, / Tillade honom mång lyten och lack. Lenngren (SVS) 2: 322 (1796). Jag säger dig, jag skärper det strängt för dig! Lemna mig honom icke död. .. Hel måste jag hafva honom. Rutström Schiller Röfvarb. 116 (1799). Den der (pojken) har duktigt mål och kan riktigt skärpa orden, så att jag tror nog, att det kan bli en skicklig prest af honom. SkånP 1856, nr 2, s. 69; jfr 11 c.
a) ss. beteckning för att ngn spänner sinnesorgan l. anstränger sig för l. koncentrerar sig på att få (o. därigm erhåller) exaktare l. finare sinnesintryck; särsk. i uttr. skärpa sin blick l. blicken, i sht förr äv. sin syn l. synen l. ögat; jfr 7 a. Skärp tijn öron och märk mit taal. PJGothus Savonarola SyndSp. G 1 b (1593). Kling Spect. D 3 a (1735: synen). Jag skärpte ögat och på honom såg. Runeberg (SVS) 2: 195 (c. 1830). Meurman (1847: sin syn). Hedvig Elisabeth skärpte sin blick, så att hennes ögon svedo. Alving Bellm. 311 (1907). Skärpa sina sinnen till det yttersta. Östergren (1940). Han kunde uppfatta att det var en kvinna i kort päls och skidbyxor, och när han skärpt blicken såg han henne tydligt. Johnson GrKrilon 24 (1941). — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) refl.; särsk. om öga l. blick: anstränga sig för att se skarpt l. skarpare. Öga, skärp dig! Atterbom LÖ 2: 335 (1827). Hans ögonkast, fulla af fasa, skärpte sig ännu mera för att upptäcka hvad han hade framför sig. Almqvist GMim. 1: 75 (1841).
β) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som skärpts, som är på (hel)spänn; äv. i överförd anv. om ögonkast: skarp. Nu hör han steg, och ser en man som hastar / Och rundt omkring sig skärpta ögon kastar. Franzén Skald. 3: 389 (1829). Blott ur ett rum, ett enda, lyste ljus. / Jag stannade en stund och såg. Det var / Palatsets stora sal som lyste klar; / Den låg som öppen för mitt skärpta öga. Runeberg 5: 39 (1860). Han gick ut midt på gatan och väntade, ögon och öron skärpta. Berger Ysaïl 172 (1905).
b) med avs. på intellektuell uppmärksamhet l. andliga förmögenheter o. d.: spänna, anstränga, koncentrera. RARP 4: 506 (1650; med avs. på förnuft). Huru skulle icke barnen anwenda och skerpa all flit til at lära och förstå sin Christendom? Swedberg Cat. 582 (1709). Varje (ren-)hjord har en ledare .. och kring denna flockar sig en ledaregrupp. Varje hjord har också ett litet parti, som alltid går sist. På dessa båda grupper måste getaren alltid ha uppmärksamheten skärpt, för att ej hjorden skall bli skingrad och en del renar komma bort. TurHb. 24: 5 (1920); jfr a. Om Viveka spände sina tankar och skärpte sitt förstånd aldrig så mycket, kunde hon ändå inte fatta detta (dvs. att Gud alltid skulle vara allestädes närvarande). Krusenstjerna Fatt. 2: 322 (1936).
c) (numera mindre br.) i annan anv.; särsk. dels i uttr. skärpa krafter, samla kraft, dels med saksubj., i uttr. skärpa ngt till att göra ngt, sporra ngt att samla sig till att göra ngt. Iagh håller thet så före at nöden twingar och drifwer lättian sin koos, och skärper henne til at förswara sig, emedan thet och offta händer, at förtwiflandet är orsaken til en god förhopning. Sylvius Curtius 387 (1682). Okel drog till bältet om lifvet så det klang i sölian, och han syntes skärpa krafter, växte en aln och sköt upp skuldrorna. Strindberg NSvÖ 1: 7 (1906).
14) [jfr 13] (vard.) refl., om person: ta sig samman l. anstränga sig l. koncentrera sig (på att klara av ngt l. bli bättre); rycka upp sig. (Intervjuaren) hade svårt att hålla sig för skratt .. men skärpte sig och frågade (osv.). AB 1957, nr 73, s. 13. (Författaren) John Lattmer är en gosse som borde skärpa sig. Han är inte dum, men han är lat. DN(A) 1959, nr 89, s. 5. Han kan vara ytterst effektiv om han skärper sig. Wahlöö Uppdr. 189 (1963). — särsk. ss. vbalsbst. -ning: handlingen att skärpa sig. AB 1962, nr 219, s. 9. Det måste bli skärpning, säger svenske lagledaren Kalle Jansson .. efter första dagens mindre goda insats i bowling-VM. SvD(A) 1967, nr 178, s. 13.
15) [utgående från 13, 14] (ngt vard.) i p. pf. i adjektivisk anv., om person: koncentrerad, samlad; som är på spänn, vaken; äv. dels: intelligent, skarp, dels närmande sig allmännare anv.: duktig, skicklig. Eco Annonsbyrå söker 2 skärpta tecknare för annons-layout, trycksaker och förpackningar. DN(A) 1960, nr 238, s. 25. Han såg plötsligt mycket skärpt ut, som om han anade en fälla. Ekström Träfrack. 141 (1963). Skärpt Lundqvist vann finalmatchen med 3—1. SvD(A) 1964, nr 194, s. 3 (rubrik). Bo Isakssons vänliga nuna och öppna trivsamma sätt gör att han lätt får kontakt med människor. Hans jovialiska yttre döljer dock en synnerligen skärpt reporter. ÖgCorr. 1965, nr 121, s. 13.
16) språkv. motsv. SKARP, adj. 14 b β, 20: göra skarpare l. hårdare l. starkare o. d.; särsk.: förvandla (tonande explosiv l. frikativ konsonant till tonlös motsvarighet l. till tonlös explosiv l. frikativ konsonant till motsvarande explosiv). JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 94. Genom skärpning har i-ljudet (i finskan) blifvit långt; då en konsonant föregår, t. ex. hiisi, kiini. Suomi 1845, s. 344. Ovanligt är .., att f (ph) (i latinet) skärpes till p (i italienskan): colpo (colophus) Giuseppe (Josephus). Richert Ljudlag. 47 (1863). Redan i F(orn)sax(iskan) finner man en början till den i senare lågtyskan allmänna skärpningen af d (och i F(orn)sax(iskan) ð) till t i slutet af ord. Tamm TyPrefix 19 (1876). De språkljud, som bildas genom någon fastare vidröring mellan talorganen, bli .. under de särskilda momenten av utsägningstiden något olika ... Hit höra l, m, n, η, hos vilka mellandelen visserligen är den förnämsta och har den kraftigast hörbara verkan, men slutet likväl förnimmes såsom en skärpning, under det att ljudet vid organets tillslutning är föga märkbart. LoW 19 (1911). Moberg Nasalass. 199 (1944). — jfr SLUTLJUDS-, UTLJUDS-SKÄRPNING.
17) (numera föga br.) motsv. SKARP, adj. 21: göra skarp(are) l. hård(are). (Sv.) Skierpa. (T.) Schärffen. (Lat.) Acuere. Indurare. (Gr.) μυλόω. Schroderus Dict. 249 (c. 1635); jfr 1. Winteren grå / han skerper Droparna wååta. Wivallius Dikt. 102 (c. 1643).
II. bli l. vara skarp(are) o. d.; äv. tr. (se 4): vara skarp mot (ngn) o. d.
1) (†) motsv. SKARP, adj. 1: vara skarp l. vass, bita. När .. / .. Hiertatz willighet des (dvs. lagens) Lydnad efftersträfwar, / .. Ty höfwes eij at sen', i blod bewätte Näfwar, / Et skiärpand Hämne-swärd utöfwer Hufwud swäfwar. CEldh hos Ehrenadler Tel. 207 (1723).
2) (†) motsv. SKARP, adj. 14 d α: vara skarp; ha skarp smak. (En jordmån) är söt och liuflig, en annan bitter, bitande och skärpande; som alt står at utfinnas medelst rent watns genomsijlande. Serenius EngÅkerm. 118 (1727). (Eng.) This Wine has a fine quick taste, (sv.) detta win har en skärpande smak. Dens. Xx 4 b (1734).
3) (numera nästan bl. i Finl.) motsv. SKARP, adj. 14 d γ α', om köld l. vinter: bli skarpare l. bistrare. SUFinlH 4: 5 (1611). Här (i staden Lochwiza) stodo wi stilla till d. 21 Decembr. ock började wintern mer ock mer skiärpa ock kiölden tilltaga. KKD 2: 65 (1708). Medan kölden skärper / I vår kulna nord. Knape Tank. 33 (1927). — jfr TILL-SKÄRPA.
4) [åtminstone delvis abs. anv. av I 9, 9 b o. 10] (†) motsv. SKARP, adj. 15: handla med (i sht rättslig) stränghet l. med hårdhet; ta i med skärpa; särsk. i uttr. skärpa med ngn; äv. (jfr I) dels: (i ord) vara skarp l. sträng mot (ngn), dels (i den särsk. förb. SKÄRPA SAMMAN) betecknande att ngt hårt drabbar ngn o. d. Om en Präst tagher sigh Hustru, skal han affsättias ifrån sin Orden: Men gör han Hoor eller Bolar, så skal man högre medh honom skärpa, och föra honom til Bättrings. Schroderus Os. 2: 103 (1635). Om fisketijondens missbruk eller tiufna skärptes hårdt medh folcket. Murenius AV 9 (1637). Efter han är ungh dreng, kan man intet skärpa med honom, han böte 40 {marker} och relegeras på ett åhr. ConsAboP 4: 53 (1672). Ther funnes någre hårda Knutar aff Ryssarna at vplösa, hwilka om man otijdigt skärpade, kunde thet Saken mehra förwärra än förbättra, och Ryssarne lätteligen til Affall til Polakerne igen förorsaka. Widekindi G2A 173 (c. 1676); jfr I 17. Thorberg .. sade .. (till sina bröder, som mött upp med skepp o. manskap) at thet hade likwist hulpit til saken, at han med sine ord och förbråning them så hårdt tilförende skärpade (då de vägrat hjälpa honom). Peringskiöld Hkr. 1: 643 (1697). Gustaf war sträng och skärpande emot dem, som förtiente hans onåd. Han emottog inga förklaringar. Celsius G1 1: 204 (1746). — särsk.: utväxla l. komma med hårda ord o. d.; anträffat bl. dels ss. vbalsbst. -ning, skarp ordväxling, dels i ssgrna SAMMAN-SKÄRPA o. SKÄRP-NOS. (Frågan om vilka personer som borde uppehålla två professurer) gaf .. tillfälle till någon discurs och skärpning emellan H:r Decanum Mag. Hahn och H:r Profess. Wanochium. ConsAcAboP 7: 411 (1693).
5) (†) motsv. SKARP, adj. 17: bli hård(are) l. skarp(are). Werlden är nu stadd i thet onda, som hafwer tagit öfwerhandena, och lika som skerpat och klemdt til. Swedberg SabbRo 68 (1705, 1710); jfr SKÄRPA TILL 6.
Särsk. förb.: SKÄRPA AN10 4. till I 4, = skärpa, v.1 I 4. (Sv.) Skärpa an en brass, (eng.) Brace up, brace sharp. Ramsten 36 (1866). Stenfelt (1920). jfr anskärpa. —
SKÄRPA I10 4. (nästan bl. i Finl.) till II 3: bli skarpare l. strängare. På natten skärpte kölden i. Schildt Eros 158 (1913). —
SKÄRPA IN10 4.
1) (numera mindre br.) till I 12 b: inskärpa (ngt). Nordforss (1805). Styrk mig, att rätt, o Gud! / Ditt löftes ord utsprida / Och skärpa in ditt bud, / Fast jag skall derför lida. Ps. 1819, 313: 5; jfr Ps. 1937, 222: 5. Hammar (1936).
2) (†) till II 3, om vinter: komma (in) o. bli hårdare. Winteren skiärpte mehr och mehr in och ijsen stärktes. RARP 7: 123 (1660). —
SKÄRPA SAMMAN. (†) till II 4; i uttr. skärpa samman med ngn, (hårt l. skoningslöst) drabba ngn. Som hon (dvs. den egyptiska kvinnan) är wan wid godt och nöjes öfwerflöd, / Så kostar henne mer then swåra barne-nöd. / Men med Judinnan thet så hårdt ei samman skärper: / Hon achtar thet ei mer, än hönan ägget wärper. Kolmodin QvSp. 1: 158 (c. 1710, 1732); möjl. ssg. —
1) till I 5: (plötsligt) göra (ngt) skarpare; särsk. i pass. med intr. bet.: (plötsligt) bli skarp(are) l. (mera) markant. (Geijer) befann sig vid återkomsten till Stockholm i en tillfällig depression. Under denna har motsatsen i hans väsen ännu en gång smärtsamt skärpts till. Blanck GeijerEngl. 191 (1914).
2) (numera mindre br.) till I 9, 11: skärpa (ngt); äv. refl., i uttr. skärpa till sig, spetsa till sig. Alla de stora, humana tankarna som sågo så bra ut i tryck, måste skärpas till, formuleras bestämdare och mera hänsynslöst för att kunna omsättas i värklighet. KATavaststjerna (1888) hos Söderhjelm Tavaststj. 145. Times skärpte till .. korrespondentens påstående (om engelskfientlighet i Tyskl.) i en ledare. SD 1900, nr 201, s. 5. Så kom med ens kriget, helt visst som en stor öfverraskning. Ingen hade velat det, men omständigheterna skärpte till sig, så att det på en gång blef oundvikligt. Cederström Minn. 98 (1913).
3) (vard., mera tillf.) till I 14, refl., i uttr. skärpa till sig, skärpa sig, rycka upp sig. Jersild ViSes 11 (1970).
4) (numera föga br.) till I 17: göra skarp(are) l. hårdare; särsk. abs. Orsaken til .. (riklig skörd under en regnig sommar) war at åkren genom behöriga diken befriades från all öfwerflödig wätska, och til .. (god skörd under torkår), at säden genom stöpning och tidig såning skylde åkren, innan torkan skärpte til. Boije Landth. 199 (1756).
5) (numera nästan bl. i Finl.) till II 3: om köld l. vinter: (sätta i med att) bli skarpare l. strängare; äv. opers.: (det) blir (plötsligt) kallare l. bistrare. Winteren tyckes bli stadigare, skärper til. Menlös Alm. 1734, s. 27. Kölden hade skärpt till betydligt, och solen gick upp i grannaste vinterprakt. Olsson BlåsStorm 122 (1930). Samma kväll, då det började skärpa till och skaren bar skidlöparen, drog jag i väg. Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 126 (1934).
6) (†) till II 5: bli hårdare l. intensivare; anträffat bl. opers. Swedberg SabbRo 1376 (1687, 1712).
7) (†) till II 6: hårdna till; anträffat bl. opers. (i fråga om jord). Om th(et) trädes för blöth och grundt, När th(et) seden skärper til, så går th(et) me(dh) stoor möde op vthi annan wägh (dvs. vid andra plöjningen). Brahe Œc. 135 (c. 1580; uppl. 1971). —
1) (numera bl. tillf.) till I 1: skärpa (ngt). En taggig Trösko-wagn, / Den nysz är skärpad up. Frese VerldslD 13 (1715, 1726).
2) sjöt. till I 4, i uttr. skärpa upp i (lovarts brassar o. d.), styvhala (lovarts brassar osv.). WoL 1269 (1889). Auerbach (1913).
(I 3) -STEN. bokb. sten (ofta gul litografsten) med polerad yta använd ss. underlag vid skärpning. Thon o. Kirsch 9 (1856). Ambrosiani NordMBokhandtv. 26 (1916). —
-STÅL. i sht tekn. stålredskap för skärpning; knivskärpare. Ett skärpstål, till hvässande af det tyska beskärjernet m. m. Thon o. Kirsch 7 (1856). Förskäraregarnityr .. af 1:ma engelskt stål, bestående af Förskärareknif, Gaffel och Skärpstål. NKKatal. 1907—08, s. 37. —
(I 1 b β) -TRISSA. tekn. till skärpning av slipskivor o. d. använt verktyg vars verksamma del är en trissa (l. en rulle sammansatt av flera trissor). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 159. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 170 (1953). —
B: SKÄRPNINGS-APPARAT. skärpapparat. TT 1884, s. 106 (för skärpning av sågblad). Förbundet 1913, nr 10, s. 5 (för skärpning av kvarnstenar). TNCPubl. 22: 21 (1958; för skärpning av slipsten). —
-MASKIN. maskin för skärpning. TT 1874, s. 56. Skärpningsmaskin för ramsågblad. PT 1895, nr 43 A, s. 1. —
-MEDEL.
-SÄTT. sätt för skärpning, skärpningsmetod; äv. (hippol.) till I 1 a. Frey 1841, s. 309. TT 1884, s. 106 (om sätt att skärpa sågblad i sågverk). —
Avledn.: SKÄRPARE, sbst.1, i bet. 1, 3 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.
1) (mera tillf.) till I 1: person (arbetare) utförande skärpning. TT 1884, s. 106 (om person som skärper sågblad till ramsåg). jfr skridsko-skärpare.
2) till I 1: verktyg för skärpning (av knivar), skärpstål; särsk. i ssgn kniv-skärpare (Knivskärparen Thule. SvD(A) 1922, nr 336, s. 12).
3) (mera tillf.) till I 9, om person som gör ngt strängare o. d.; förr särsk. till 9 b, i uttr. rättvisans skärpare, rättvisans (omutlige) skipare. VDAkt. 1786, nr 7. —
SKÄRPELSE, f. (†) till I 11: (full) styrka. Thet skarpa och Granna (ljudet) går hastigt och lijka som woldsamt till örat, att thet nästan skadhar hörslon .., hälst när thet är i sin höghet och skärpelse. Forsius Phys. 322 (1611).
Spoiler title
Spoiler content