publicerad: 1973
SKRUMPNA skrum3pna2, förr äv. SKRYMPNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NAD (se avledn.).
Ordformer
(skrump- 1745 osv. skrymp- 1840)
1) bli skrumpen, skrympa; ofta dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: skrumpen, dels ss. vbalsbst. -ing, särsk. om sjuklig förändring (i sht atrofi) kännetecknad av inträdande skrumpenhet; äv. bildl. Gamla böcker av skrumpnat pergament. Äpplen skrumpna ofta under vinterförvaring. Skrumpning av levern (njuren). Gummans skrumpnade kinder. Vid behandling med lapis skrumpna vårtor och försvinna. Juslenius 142 (1745). (Den ensamma) behöfver så litet för sig sjelf; hon kan gifva allt hvad hon har; hon behöfver ej sträfva att behaga någon, utom Gud. Ack! hvad gör då om man åldras, om man skrumpnar och förlorar alla yttre behag?! Bremer Nina 195 (1835). Tidigt gulna .. (almens) blad, skrumpna och rulla sig hop från sidorna. Santesson Sv. 253 (1887). Huru långt .. (jordytans) skrumpning fortgått, märker man på bergskedjebildningen, som enligt Rudzki täcker 1,6 procent af jordytan. Arrhenius Värld. 36 (1906). Nyström Kir. 1: 139 (1926: skrumpningarna). Kroppslig sjukdom förorsakar ofta ett så svårt psykiskt lidande att den sjuke inte kan tänka på annat. Hans värld skrumpnar, tankarna kretsar kring detta enda. DN(A) 1965, nr 22, s. 4. jfr FÖR-, HOP-, SAMMAN-SKRUMPNA o. LEVER-, NJUR-SKRUMPNING.
Särsk. förb. (till 1): SKRUMPNA AV10 4. (numera bl. tillf.) skrumpna ihop. Hedenstierna Marie 176 (1896; om person). —
SKRUMPNA BORT10 4. (långsamt) förminskas l. försvinna gm att skrumpna. Lagerlöf Herrg. 82 (1899; om barken på träd vilkets rötter huggits av). —
SKRUMPNA IHOP10 04 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. sjunka ihop l. förminskas gm att skrumpna; äv. mer l. mindre bildl. Berzelius Blåsr. 179 (1820). Hirn Hearn Exot. 2: 163 (1903; bildl.). —
SKRUMPNA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. skrumpna, skrumpna ihop; äv. bildl. Hygiea 1840, s. 392. Giertz Kyrkofr. 116 (1939; bildl.). —
Spoiler title
Spoiler content