SKRUVSIR skrɯ3v~si2r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar; äv. SKRUVKIL -ɟi2l, sbst.2, l. SKRUVSIL -si2l, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. SKRUVSIARE l. SKRUVSIER l. SKRUVENSIER, r. l. m., l. (anträffat bl. i pl.) SKRUVENSÄR, sbst.
Ordformer
(skrufven- 1809—1852. skruv- (-uf-) 1825 osv. -kil 1912. -siare 1832. -sier 1839. -sil 1912. -sir (-zir) 1825 osv. -sär, pl. 1809. -zieher 1852—1897)
Etymologi
[sv. dial. skruvsir; jfr d. skruensier; efter t. schraubenzieher, av schraube, skruv (se SKRUV, sbst.1), o. zieher, (åt)dragare, vbalsbst. till ziehen (mht. ziehen, fht. ziohan), motsv. got. tiuhan, fsax. tiohan (mlt. tēn), mnl. tien, feng. tēon, alla med bet.: draga (jfr fvn. toginn, p. pf., dragen), till den rot som (med avljud) föreligger i TÅG, rep, marsch o. d., o. TÖJA; formerna -kil o. -sil bero på ombildning, den förra med anslutning till KIL, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skruvmejsel. Diverse gamla filar och Skrufwensär. BoupptVäxjö 1809. Med undantag af de fina skrufvarne i motstålet .. härdas alla skrufvar, särskildt för att skydda hufvudets utseende för märken från skrufziehern. Ericsson Ur. 221 (1897). Till verktygslådan (för motorlokomotiv) hör (bl. a.) .. skruf- och ventilnycklar, .. 1 skrufsir, 1 kildrifvare, 1 sats packningar och fjädrar. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 42.
SAOB
