SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLAVO- sla1vω- l. slav1ω- l. -o-.
Etymologi
[jfr t. slawo-, eng. o. fr. slavo-; gr.-lat. ssgsform till SLAV, sbst.1; jfr med avs. på bildningen ANGLO-, FRANKO-, RUSSO-, SERBO- m. fl.]
ss. förled i ssgr: som utgör l. tillhör l. avser slaver (se SLAV, sbst.1), slavisk (se SLAVISK, adj.1).
Ssgr [i allm. med förebilder l. motsvarigheter i t., eng. o. fr.] (i sht i fackspr.): SLAVO-BALTISK—40. som utgör l. tillhör l. avser slaver o. balter (ss. en enhet), baltoslavisk (jfr lettoslavisk); i sht om de varandra närstående slaviska o. baltiska språken. NF 9: 1497 (1885; om språk). Noreen VS 1: 60 (1903; om språkfamilj). —
-FIL—4. [jfr -fil]
I. sbst.: vän av slaverna o. deras kultur o. d.; i sht (om ä. förh.): anhängare av slavofilismen, slavjanofil. SvAlm. 1882, s. 39.
II. adj.: som har en vänlig inställning mot slaverna; företrädesvis (om ä. förh.): som utgör l. tillhör l. avser slavofilismen l. dess anhängare. PT 1901, nr 202, s. 2. Rysslands slavofila författare. Aminoff StPtbg 364 (1909).
Ssgr (till I o. II; om ä. förh.): slavofil-krets. krets (se krets, sbst.1 9 b) av slavofiler, slavofil krets. Arena 1918, s. 93.
-skald. skald hörande till slavofilerna, slavofil skald. Lindqvist RysslSång 1: 424 (1904). —
-FILISM—04, r. l. m. [till -fil] om en under 1800-talets första hälft bland de slaviska folken (i sht i Ryssl.) framträdande chauvinistisk, konservativ rörelse som (utgjorde en föregångare till panslavismen o.) i opposition mot västerländsk intellektualism verkade för nationell (gammalrysk l.) slavisk kultur o. ortodox religion som den ansåg ha en pånyttfödande kulturell mission, slavjanofilism. Fraser VittRyssl. 17 (1888). Vid 1870-talets mitt övergick slavofilismen i panslavism .., som såg sitt ideal i en sammanslutning av alla slaviska folk under rysk ledning. SvUppslB 25: 296 (1935). —
-FILSK—4, adj. [till -fil] (numera föga br.) slavofil (se d. o. II). Fraser VittRyssl. 17 (1888). —
-GERMAN—04. i pl., om slaver o. germaner sedda ss. en ä. enhet (i språkligt l. kulturellt avseende). PedT 1876, s. 150. —
-GERMANSK—04. som består av slaver o. germaner. PedT 1876, s. 155 (: slavo-germanisk; om tänkt ursprunglig folkstam). Nordenstreng EurMänRas. 73 (1917; om blandfolk). —
-LETTISK—40. (numera knappast br.) slavobaltisk; jfr lettoslavisk. NF 9: 1497 (1885). LoW (1911). —
-MAN—4. [jfr -man] person som hyser ensidig förkärlek för de slaviska folkens språk l. kultur l. ivrar för slavernas överherravälde o. d. Andersson (1857). —
-MANI—04. mani (se d. o. 2) för de slaviska folken o. deras kultur o. d. Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content