publicerad: 1981
Etymologi
1) (mera tillf.) knäppa (med fingrarna; se KNÄPPA, v.1 II 1); äv.: knäppa (se KNÄPPA, v.1 I 2; i avledn. SNÄPPARE). ”Nu fick han allt något att grunna över”, sa snickarn och snäppte med fingrarna mitt för näsan på skräddarn. Sagoprins. 27: 19 (1934). Collinder SvOrdhjälp 167 (1968).
2) (i sht i fackspr.) med ett klickande l. knäppande ljud inta ett låst läge (i sht om lås o. d. där en hake l. dyl. fasthålles av en fjäder); äv.: placera (ngt) i ett låst läge så att det fastnar med ett klickande l. knäppande ljud; äv.: med ett klickande l. knäppande ljud lossna ur ett spänt läge. Dalin FrSvLex. 1: 56 (1842; om bösslås). (På vidstående bild) ses (väsk-)låset .. låst genom snäppning. Plastvärld. 1962, s. 49. Dosorna (till elektriska kopplingar) täcks med särskilda lock, som snäpps fast eller fästs med skruvar. TT 1969, s. 773. — särsk. i p. pr., om (ngt som kännetecknas av) ljud: som (kännetecknas l.) består av klickande l. knäppande ljud; särsk. om sätt att tala o. d.: korthuggen l. stackato. Alla bankdirektörer har hårda, outgrundliga ansikten och kärv, snäppande replikföring. Balderson Harps. 61 (1969).
Särsk. förb. (till 2): SNÄPPA IN10 4. om lås l. fästanordning o. d.: glida in i låst läge med en klick l. dyl.; äv.: trycka (ngt) in i låst läge med en klick l. dyl. Knappen (på riktmedel till kanon) snäpper in vid siffra, som anger fartvärdet (för målet). InfRegl. 1945, 1: 158. Plastvärld. 1962, s. 49. —
SNÄPPA PÅ10 4. med ett klickande ljud sätta på (ngt) så att det låses. DN 1977, nr 68, s. 27 (med avs. på lock till kaffeburk). —
SNÄPPA UPP10 4, äv. OPP4. om lås o. d.: gå upp (lossna) med ett klickande l. dyl. DN 16/7 1967, Söndagsbil. s. 4.
Ssgr (till 2; i sht i fackspr.): SNÄPP-FRUKT. bot. frukt som har snäppmekanism. VäxtLiv 4: 319 (1938). —
-LOCK. lock (se lock, sbst.2) med en fals l. dyl. för fasttryckning runt (utsidan av) kärlets kanter. SIS 71 10 48: 1 (1960). —
-LÅS. [jfr t. schnapp(er)schloss, eng. snap-lock] lås som stänges (o. öppnas) med ett snäppande ljud; snäppare (se snäppare, sbst.2 2; jfr snapp-lås 2). En inrättning, genom hvilken, efter (lås-)regelns fulla framskjutning, från dess hufvud framspringer en hake åt hvardera sidan, hvarigenom regeln liksom får utseendet af ett T: snäpplås. Eneberg Karmarsch 2: 746 (1862). En väska med handtag och snäpplås, alternativt väsklås. Form 1946, Ann. s. 101. —
-MEKANISM. särsk. (bot.) hos växt: mekanism som gm självspänning o. utlösning av denna åstadkommer självspridning. VäxtLiv 4: 321 (1938). —
Avledn.: SNÄPPARE, sbst.2, om djur m. l. r., om sak r. l. m.
1) (numera föga br.) till 1: knäppare (se knäppare, sbst.1 2). WoJ (1891). Collinder SvOrdhjälp 167 (1968).
2) (i sht i fackspr.) enklare låsanordning (vanl. utan nyckel) som tillslutes (o. öppnas) med ett snäppande; särsk. om låsanordning (utan nyckel) där en fjäder fasthåller en reglingsanordning som öppnas o. stängs endast gm att man drar i l. trycker på regeln l. det (t. ex. ett väsklock l. en dörr) som tillsluter ngt; jfr snäpp-lås. PriskurLeja 1895—96, s. 64 (på koffert). Låset i en dörr kan också ersättas med s. k. snäppare. Berggren Träslöjd 115 (1945).
3) om avtryckare med snälltryck l. om snapplås (se d. o. 1); ss. förled i ssgr.
4) bot. växt som gm självspänning o. utlösning av denna medelst en slunganordning åstadkommer självspridning. VäxtLiv 4: 316 (1938).
Ssgr (†; till snäppare, sbst.2 3): snäppare-hane. om hane på snapplås (se d. o. 1). Sparre Stand. 56 (1847). —
-lås. snapplås (se d. o. 1); äv. i uttr. snäpparelås med tändsnöre, om luntsnapplås. KrigVAT 1850, s. 389. Därs. 393 (: med tändsnöre; om förh. i Bern o. Zürich på 1500-talet).
Spoiler title
Spoiler content