publicerad: 1980
SNARARE sna3rare2, förr äv. SNARANE, adv. komp.; o. SNARAST sna3ras2t, förr äv. SNARST, adv. superl.; gradförhöjningsformer till SNART.
Ordformer
(snar- (sz-) 1522 osv. snarr- 1615—1625. — komp.: -an(n)e 1524—1644. -ar 1538—1615. -are 1522 osv. -aren 1526—1538. -ere 1603—1632. -erne 1546. — superl.: -ast 1523 osv. -aste 1622—1652. -est 1538. -st 1700)
Etymologi
[fsv. snarana, snarast, snarest (jfr fsv. snarare(n), adj. komp.), sv. dial. snarane, snarst (jfr sv. dial. snarene, snarest, adj. komp. resp. superl.); jfr dan. o. nor. snarere, snarest; eg. komp. resp. superl. (med adverbiell funktion) av SNAR, adj.; formen snarr- beror möjl. på inverkan från SNART (med dialektal vokalförkortning); superl.-formen -aste beror på formell anslutning till den best. formen av snarast, superl. av SNAR, adj.]
1) motsv. SNAR, adj. I 1, 2, ss. bestämning till verb betecknande rörelse l. förflyttning, dels med tanke på själva rörelsen osv.: under utvecklande av snabbare l. hastigare rörelse(r) l. förflyttning(ar) resp. den (de) snabbaste l. hastigaste rörelsen (rörelserna) l. förflyttningen (förflyttningarna), dels med tidsaspekt: under användande av l. på kortare resp. kortaste tid; äv. allmännare, i förb. med verb av annat slag: på (sätt (särsk. kännetecknat av utveckling av snabb(a) l. hastig(a) l. brådskande rörelse(r) med l. förflyttning(ar) av kropp l. kroppsdel(ar) o. d.) som kräver) kortare resp. kortaste tid l. den kortaste tiden; snabbare l. hastigare l. kvickare l. skyndsammare l. fortare o. d. resp. snabbast osv.; i allmännare anv. äv. närmande sig l. övergående i bet.: lättare resp. lättast (se LÄTT, adj.2 10); numera bl. i b o. i vissa anv. (se under 2, 3) där ovannämnda allmännare bet. sammanfaller med dels 2, dels 3; jfr SNARLIGEN 1, SNART 1. Then andre läriungen lop före snarare än Petrus. Joh. 20: 4 (NT 1526; Bib. 1917: fortare). Mina daghar äro snarare borttfloghne än en wäffspole. Job 7: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: Mina dagar fly snabbare). (En flygfisk rör sig ovan vattnet) så hastigt at een Fogel icke kan snarare flygha. Petreius Beskr. 1: 101 (1614). Mercurij stierna löper i sin trånga Circkel omkring, snarare än halfwa åhret. Schroderus Comenius 39 (1639). (Trädvarelserna i landet Potuania) hafwa .. rätt så många armar, som grenar; så at de i hand-arbete och hussyslor kunna uträtta en ting, 3 eller 4 gånger snarare, än det sker hos osz. Roman Holbg 48 (1746). (Sv.) Snarast .. (lat.) citissime. Lindfors (1824). — särsk.
a) (†) i komp., övergående i bet.: under kortare tid(speriod), kortare (motsatt: längre); anträffat bl. ss. bestämning till sitta. En Gåås sitter sina Egg uthi 29 Dagar, stundom längre, stundom snarare. JErici Colerus 2: 167 (c. 1645).
b) (numera bl. i vissa trakter l. i vitter stil) i superl., i uttr. som snarast, på sätt (särsk. kännetecknat av utveckling av snabb(a) l. hastig(a) l. brådskande rörelse(r) med l. förflyttning(ar) av kropp l. kroppsdel(ar) o. d.) som kräver kortaste l. mycket kort tid, som hastigast; äv. övergående i bet.: under (mycket) kort tid l. (för) en (mycket) kort stund l. (för) ett (kort) ögonblick l. (helt) flyktigt; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: (allt) som oftast l. icke så sällan; jfr 2 c β. Apg. 5: 34 (NT 1526; Bib. 1917: för en kort stund). Han (säger,) ath Han som snarest war i szijt herberge efft(er) itt par skoo. UpplDomb. 3: 91 (1540). Iagh haffuer vthi wredhennes ögnableck som snarast gömt bortt mitt ansichte för tigh. Jes. 54: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett ögonblick). Siukdomen .. domnar som snarest bort. Rudbeckius KonReg. 399 (1619). (Han) lät .. hästarna som snarast pusta, och sedan reeste sin väg. VDAkt. 1684, nr 133. Jag (har) allenast som snarast sedt eder, derföre man eij heller må undra på, at jag hafft så stor möda at kiänna eder igen. Ehrenadler Tel. 290 (1723). Cannelin (1939).
c) (†) i superl., i det konjunktionella uttr. så snarast, närmast liktydigt med: (under) den mycket korta tid som. (Petrus sade) at hon hade kommit j hans kammar Valburgi ett åhr sedhan, der han kom heem om natten doch icke drucken, och warit der så snarast dören warit oppe, och hoop m(edh) folk i badhstughun geent moot stughudören. ConsAcAboP 1: 418 (1649).
2) (numera i sht i vitter l. högre stil) motsv. SNAR, adj. I 1, 3, dels i komp.: (vid tidpunkt) inom närmare framtid, tidigare, förr, dels (o. numera i sht) i superl.: (vid tidpunkt) inom den (allra) närmaste framtiden l. inom så nära framtid som möjligt l. så tidigt l. det (allra) tidigaste som det är möjligt (särsk. liktydigt med: med det snaraste); i superl. äv. övergående dels i bet.: (tämligen) omedelbart l. genast l. strax, dels (numera företrädesvis i a) i bet.: tidigast l. först (se FÖRSTE, adj. II 2 d, e); äv. (i komp. o. superl.) utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i 1; jfr 3 o. SNARLIGEN 2, 3, SNART 2. Snarane een the troo. G1R 1: 209 (1524); jfr 1. Nw kan .. (omintetgörandet av det ogudaktiga klosterväsendet) neppligha snararen skee än thå man oppenbarar .. (munkarnas) skalkheet. OPetri 1: 510 (1528). Hwj komme j idagh snarare än j pläghen? 2Mos. 2: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: så snart). Wij lära nu snarst bryta opp emot Ryssen. KKD 8: 159 (1700). HögWyrdige Fadrens H. Doctor och Biskopens afreesa torde snarare skee, än alla penningarna kunna utwäntas. VDAkt. 1713, nr 418. Svara mig heders vän, när du snarast kan, och lita på mig i alla skiften. Carl XV (1852) hos Reuterdahl Mem. 386. Han återkom snarast af alla. Sundén (1891). (Sv.) Snarast i juni (t.) nicht vor dem Juni. Klint (1906). Tvenne bättre flickor, hushållsvana, önska snarast plats i landthushåll. SvD(A) 1914, nr 234, s. 12. (Utanför Umeå) går isen snarare upp om vårarna och lägger sig tidigare om höstarna. SvGeogrÅb. 1927, s. 74; jfr 1. Sådana uppgifter om leveranstid som ”snarast” eller ”omgående” kunna .. icke inregistreras på en viss dag. HandInd. 641 (1927). Hon kom snarare än vi trodde. SvHandordb. (1966). Audun gjorde sig snarast ärende till stenbrottet när Ingolf var där. Edqvist MannHav. 60 (1967). — särsk.
a) i komp. l. superl., i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt (i anv. där bet. sammanfaller med 1); jfr SNART 2 a. När strengen är stinnast, så brister han snarast. SvOrds. B 7 a (1604). I dhet Wattnet man minst troor, får man snarast Fisk. Grubb 379 (1665). Ondt rychte blijr snarast trodt. Dens. 623; jfr: Ont rykte blir snarast trott. Östergren (1942). Höga trä blåsa snarast omkull. Grubb 819 (1665); jfr: Höga träd blåsa snarast omkull. Östergren (1942). Det hetast brinner, Snarast förswinner. Celsius Ordspr. 12: 120 (1714). Det är ofta snarare gjordt, än uppskjutet. Granlund Ordspr. (c. 1880). Bästa osten blir snarast råttäten. Östergren (1942).
b) i komp., i vissa numera obrukliga uttr.
α) snarare eller senare, förr l. senare; jfr SNART 2 d α. Kölmark InlPhilos. 25 (1785). At .. (barnen) uti alt måtte snarare eller sednare blifva punktlige, regelbundne, ordentlige. VDAkt. 1801, nr 168.
γ) med (grund)bet.: inom kortare tid l. tidigare l. (jfr 1) på (sätt som kräver) kortare tid, i (i sht hyperboliska l. oeg. l. bildl.) konjunktionella uttr. (förbindande satser med varandra) som närmast är liktydiga med: knappt .., förrän .. (jfr SNART 2 e γ).
α') icke l. ej snarare .. (förr)än .., eg. angivande att det som uttrycks i första konjunktionsledet icke sker l. inträffar l. förverkligas o. d. inom kortare tid osv. än det som uttrycks i det senare konjunktionsledet. (De) slöse och dricke natt och dagh, th(e)r medh dyrkend(is) spannemålen j månge honde motte, szå att en span icke snarane kommer på gatun, för än the haffue honom bortt. 2SthmTb. 1: 164 (1546). Sturen (fick) frihet, at skrifwa åtskilliga bref til Hertigen af Lauenburg: hwilka ej snarare woro afsände, än de upsnappades och för Rådet upplästes. Celsius G1 2: 98 (1753).
β') aldrig snarare .. (då) .., eg. angivande att det som uttrycks i första konjunktionsledet aldrig sker l. inträffar l. förverkligas o. d. inom kortare tid osv. än det som uttrycks i det senare konjunktionsledet. Aldrick snarare rikit var kommit j sin frihet igen byginthes strax stemplas obestånd och forræderij. G1R 4: 203 (1527). Aldrig snarare .. (silvret) kom vtaff Testen (dvs. ett slags större skål vari silver avdrevs), tå war thet strax förköpt. Stiernman Com. 1: 196 (1567).
c) i superl., i vissa uttr.
α) [sannol. efter uttr. snarast sagt (se 3 b α)] (†) snarast klagat, inom l. (jfr 1) på kortast möjliga tid klagat l. (allmännare) så kortfattat l. med så få ord som möjligt klagat; använt för att beteckna att det som närmast följer i en framställning är en komprimerad sammanfattning av aktuella klagomål. Måste sålunda .. swara för Dragon och Contribution in summa snarast klagat odrägelige skatter. VDAkt. 1703, nr 6.
β) (numera bl. i vissa trakter l. i vitter stil) som snarast, (vid tidpunkt) det (allra) tidigaste l. inom så nära framtid som möjligt (äv. närmande sig l. övergående i bet.: (tämligen) omedelbart l. genast); med det snaraste (se SNAR, adj. I 3 a β) l. snarast möjligt (se γ); äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i 1 b. Jagh (vill) .. dette hafva förmanat eder, att .. I .. ville .. som snarast sambla alle troupper så månge I kunne komma till väga tillhopa. AOxenstierna 7: 281 (1632); jfr 1 b. Min käre farkär täcktes, där han icke hemma vore, som snaraste sådant wetha låta. Ekeblad Bref 1: 164 (1652; rättat efter hskr.); jfr 1 b. Då han .. (ringen) framwijste, nappade hon som snarast honom till sigh. VDAkt. 1678, nr 40; jfr 1 b. Som snarast, (dvs.) på det skyndsammaste, skyndsammast, så fort som möjligt. Dalin (1854). (Sv.) som snarast, (eng.) at the soonest. WoH (1904). — särsk. (†) i konjunktionell anv.: det allra tidigaste l. första som; jfr γ slutet. Foglums kyrckia skall repareras till muren och taaket, som snarast materialier kuna förskaffas. VgFmT II. 2—3: 87 (1699).
γ) [jfr SNAR, adj. I 3 a β] snarast möjligt, (vid tidpunkt) inom närmast möjliga framtid l. så tidigt som möjligt (i sht förr äv. (jfr 1): på (sätt som kräver) kortast möjliga tid), så fort som möjligt, med det snaraste. (Eng.) at the soonest (quickest) .. (sv.) snarast möjligt. WoH (1904). Sänd den snarast möjligt. Harlock (1944). Jag skall snarast möjligt söka upp henne. SvHandordb. (1966). — särsk. (mera tillf.) övergående i konjunktionell anv.: det allra tidigaste l. första som; jfr β slutet. (Järnvägsingenjören:) Vi (måste) smälla upp en murad stendosering vid jokken snarast möjligt det går. Didring Malm 1: 38 (1914).
3) [bet.-utveckling ur 2] betecknande att ngt (i högre resp. högsta grad) gäller före ngt annat: (så mycket) mer l. hellre resp. (allra) mest l. helst; äv. närmande sig l. övergående dels (i sht i komp.) i bet.: i stället l. tvärtom l. egentligen o. d., dels (i superl.) i bet.: närmast l. först o. främst l. i första hand l. framför allt l. företrädesvis l. i synnerhet o. d.; förr äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående dels i 1, dels i 2; jfr SNARLIGEN 4. (Uppsala domkyrka har icke lämnat riket hjälp i befrielsekampen,) Huilkit tog icke mærker tiil nogot got vtan snarare til mistænkilse at j haffue ther med nogot annat i sinnet. G1R 1: 37 (1522); jfr 1, 2. Till wår Brudgums minnes-bet / Kan jag ingen ting frambära / Snarar kunde han mig lära / Mycket som jag inte wet. Runius (SVS) 1: 201 (1707). J. O. Wallin bär detta namn snarast som Svea rikes erkebiskop, som embetsman, patriot, organisatör, .. såsom skald och vältalare heter han blott ”Davidsharpan i Norden”. Sturzen-Becker 1: 66 (1861). Siljan är icke något innanhaf som Venern och Vettern äro, icke fullsållad med öar som Mälaren, .. icke heller är den lik Jämtlands Storsjö ehuru snarast. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 80 (1901). Hon tycktes snarast böjd att tro, att .. (Gösta Berlings saga) skulle bringa smälek över de gamla värmlänningarna och deras land. Lagerlöf Troll 2: 7 (1921). Egendomligt nog hade Lidén inte någon känsla av att ha passerat en farlig gräns. Han var snarast en smula upprymd. Siwertz Tråd. 40 (1957). På astronomiens och den teoretiska fysikens områden betecknar Aristoteles intet framsteg utan snarare en tillbakagång. Aspelin TankVäg. 1: 120 (1958). — särsk.
a) i komp., i vissa uttr.
α) (numera bl. i vissa trakter l. i vitter stil) i uttr. snarare sagt, använt för att karakterisera det som närmast följer i en framställning: hellre l. mer egentligt l. adekvat l. precist l. rättare sagt; förr äv. (jfr 1, 2): på l. inom kortare tid l. (allmännare) mer kortfattat l. med färre ord sagt l. för att säga det kortare (äv. närmande sig l. övergående i bet.: mera rent ut l. rakt på sak sagt l. för att säga det mera rent ut l. rakt på sak); jfr b α, SNART 2 b α. Så wäll Bönderne som Frelsse rappa godz .. och annan egendomb ifrå (kyrkorna) .., ther doch the fögo eller snarare sagdt, hwarken rätt eller skähl till hafwe kunna. G1R 5: 87 (1528). Fienden hafwer .. bortaget 40 archlihestar ... Hwilcket ingen ringa skada är ty Jagh wet snarrere saght inthet medel archelijet och brödet .. at framfordra. Gustaf II Adolf 511 (1625); jfr 1, 2. Allmogen bliffuer megta fattigh och, snarare sagt, aff de hårda uthschriffningar på folk aldeles blottat. OxBr. 3: 184 (1629); jfr 1, 2. Här äre lijckväll inge uttlagor sedan affskaffade, uthan snarare sagt förhögde. RP 6: 644 (1636). Meriter har jag ringa eller snarare sagt inga. VDAkt. 1731, nr 515.
β) (†) så mycket snarare, så mycket hellre l. med så mycket större beredvillighet l. (jfr 1) med så mycket större snabbhet (i rörelserna). Jag .. (lämnade honom min brors brev) så mycket snarare, som deruti ingen ting war, som stötte Ibraim. Ullman Frök. 69 (1780); jfr 1.
γ) i det samordnande konjunktionella uttr. snarare .. än .., angivande att det som uttrycks i det tidigare ledet (hellre l. i stället l. tvärtom l. i synnerhet) gäller (l. bör gälla) före det som uttrycks i det senare ledet (särsk. liktydigt med: hellre .. än ..); förr äv. (jfr 1, 2) angivande att det som uttrycks i det tidigare ledet sker l. kommer till stånd o. d. (l. bör ske osv.) på l. inom kortare tid l. tidigare l. lättare än det som uttrycks i det senare ledet; jfr b β. Laghen kommer snarare wredhe åstadh än nådhe. FörsprRom. 4 a (NT 1526). (Vid nattvarden) skal så rundeligh af .. (bröd och vin) frambäras, att snarare meer är än mindre af thet som behöfwes. KOF II. 2: 84 (c. 1655). Jag giör snarare dig til wiljes än en annan. Serenius (1741); jfr 1, 2. Hemming Gadd, en skickelig och lärd man .. men snarare född til harnesk och Rådsmantel, än Biskops-kåpa. Dalin Hist. III. 1: 6 (1761). Vinden hade snarare till- än avtagit. Harlock (1944). Gösta Adrian-Nilsson, den sedan så utmärkta artisten, då snarare poet än målare! Malmberg StyckVäg 135 (1950).
b) i superl., i vissa numera obrukliga uttr.
α) i uttr. snarast sagt l. att säga l. till (att) säga, använt för att karakterisera det som närmast följer i en framställning: helst l. mest egentligt l. adekvat l. precist l. rättast sagt l. för att säga det mest egentligt osv.; äv. (jfr 1, 2): på l. inom kortast möjliga tid l. (allmännare) så kortfattat l. med så få ord som möjligt sagt l. för att säga det så kort(fattat) som möjligt (äv. närmande sig l. övergående i bet.: i (allra) högsta grad rent ut l. rakt på sak sagt l. för att säga det i (allra) högsta grad rent ut l. rakt på sak); jfr a α, SNART 2 b α. OPetri 1: 102 (1526). Alle the godz och gårdar .. ther en stor part dog föge eller, snarest sagt, ingen rätt eller byrdh hafve till haft. RA I. 1: 227 (1538). (De romerska kejsarna) låte .. sigh intet wårda om Italien, eller, snarast sagdt, kunde thet intet förswara. Schroderus Sleid. 124 (1610). AOxenstierna 2: 60 (1612: snarest till seija); jfr 1, 2. Elliest hafwe och Borgerskapet, snarest att seija, minst uttgiordt till Elfsborgz lösen. RA II. 2: 212 (1617); jfr 1, 2. Man hörde intet annat än låth och gråth, och snarest sagt i heela Stadhen på alla Gathur, förnam man intet annat, än Dråp och Mordh. Tegel G1 1: 67 (1622); jfr 1, 2. Egentligen personlig sjelfskrifvenhet fans .. icke (i borgarståndet före 1634 när det gällde kallelse till riksdag), så vida icke staden hade blott en borgmästare; snarast sagdt kunde magistraten sägas utgöra en egen valklass. Svedelius Repr. 69 (1889); jfr 1, 2.
β) [jfr a γ] i det samordnande konjunktionella uttr. snarast .. än .., angivande att det som uttrycks i det tidigare ledet (helst l. framför allt l. i högsta grad) gäller (l. bör gälla) före det som uttrycks i det senare ledet; äv. (jfr 1, 2) angivande att det som uttrycks i det tidigare ledet sker l. kommer till stånd o. d. (l. bör ske osv.) på l. inom kortast möjliga tid l. tidigast; anträffat bl. i anv. där ovannämnda bet. sammanfaller. Man skal fylle snarest öghe på en skalk en magan. SvOrds. B 5 b (1604).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content