SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRSTE fœr3ste2, adj. superl. best., räkneord o. demonstrativt pron.; förste (numera nästan bl. i sg. om individ av manligt kön, ävensom, i södra Sv., vid angivande av datum), första.
adv. FÖRST fœr4st; jfr det adverbiella uttr. i förstone (se III a) fœr3stωne2 l. -one2 (fö`rstone .. öp(pet) o Weste; fö`rrståne Dalin).
Ordformer
(först(e) GR 1: 4, 32 (1521) osv.; föst BtÅboH I. 3: 14 (1623). forst(e) GR 1: 127 (1523), Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 11 (1689). furst(e) HFinlKamF 1: 131 (1531), GR 21: 363 (1550). (i) förstan OxBr. 11: 451 (1631), ÅgerupArk. Brev 23/9 1742; -en GR 2: 20 (1525), Ekeblad Bref 2: 379 (1663); -on Sigfridi C 4 a (1619), Ekeblad Bref 2: 342 (1662). (i, med) förstonne Förspr1Kor. (NT 1526), Schenberg (1739); -one RA 3: 172 (1593) osv.; -åne OxBr. 3: 111 (1627), HFinlÖ 1: 435 (1730); -enne GR 2: 237 (1525), LPetri Œc. 40 (1559); -ene HH 20: 102 (c. 1580), Fernander Theatr. 529 (1695); -anne Visb. 1: 85 (1573), OxBr. 11: 453 (1631); -ena GR 2: 245 (1525). förstom (se III e) Guthræus ASchmidt E 1 a (1641))
Etymologi
[fsv. fyrster, superlativ till fyrre (se FÖRRE, adj.); jfr d. først(e), isl. fyrstr. — Formen förston(n)e, fsv. fyrstonne, utgår från fsv. (i) fyrsto, motsv. isl. (i) fyrstu, eg. dat. sg. n., vilket uppfattats ss. oblik form av ett sbst. fyrsta, f., o. försetts med best. slutart. (jfr SISTONE, ÅTMINSTONE). förstom, fsv. fyrstom, är eg. dat. pl.]
I. adj. i best. anv. FÖRSTE, -A: den (person l. sak osv.) som är framför l. före alla andra l. allt annat i rum l. tid l. ordning; i stor utsträckning fungerande ss. ordningstal till EN, räkneord (se 3); i fasta förb. numera i allm. utan best. art.
Anm. Ordets anv. ss. räkneord har under språkutvecklingens gång alltmera trädt i förgrunden, o. en mer l. mindre stark association med 3 gör sig numera i allm. gällande såväl i de etymologiskt ursprungligare bet. 1 o. 2, som i bet. 4 o. 5, av vilka den förra åtm. till väsentlig del, den senare helt o. hållet synes hava uppkommit ur 3. Vad här sagts, gäller i tillämpliga delar även om adverbet först (se II).
1) för att beteckna ngn l. ngt ss. befinnande sig främst l. i spetsen l. närmast den talande l. handlande; numera företrädesvis mil. i förb. första ledet, det led som vid vanlig uppställning står främst i en avdelning med minst tvenne bakom varandra stående led. The (gingo) .. fram j genom then första och andra wäkten, och komo till jernporten. Apg. 12: 10 (NT 1526); jfr 3. M(a-giste)r Martini Stodii nampn var skrifvit medh fulla bookstäfwer, men Studenternes medh första bookstäfwerne af nampnen. Alopæus BorgåGymn. 248 (i handl. fr. 1656). Första Ledet uthi Batallionen kallas thet, som Rotmästarne stå uthi. Söderman ExBook 6 (1679). Uti första slagtordningen. Schultze Ordb. 1266 (c. 1755). ExInf. 1871, s. 2.
2) i fråga om tid.
a) för att beteckna ngn l. ngt ss. ursprunglig(t) l. från början l. tidigast l. äldst förefintlig(t) l. uppträdande l. skeende. Haffuer ock så mijn första röst warit grååt, såsom alla andras. Vish. 7: 3 (Bib. 1541; Apokr. 1921: mitt första ljud). Den första Christna församlingen. Serenius (1741). Östhammar ligger .. nu längre från siön, än vid des första anläggning. Dalin Hist. 1: 7 (1747). Jag var öfvertygad, att thetta Folkslaget (dvs. lapparna) var .. vårt Fäderneslands förste inbyggare. Ihre Föret. III (1779). Hurudan skapade Gud den första menniskan? Kat. 1878, nr 96. — särsk.
α) i numera obr. förb. o. uttr. Aff första skapelsen haffuer gudh giordt them man och qwinna. Mark. 10: 6 (NT 1526; Bib. 1917: vid världens begynnelse). I förste werldenes tijder woro eij alle Siukdomar ännu bekante. Linder Fross. 12 (1717).
β) (numera föga br.) övergående i bet.: förutvarande, förra. Att han om för(skriv)na kloster så beställa skulle att thet måtte komma tiil första skickelssen igen. GR 6: 109 (1529). Osz förvthan faller Werlden, i ett ögnableck, vthi sitt förste Chaos. Stiernhielm Lycks. 2 (1650, 1668; yttrat av Kupido om honom själv o. hans moder).
γ) i uttr. vara den förste som (gör ngt) l. att (göra ngt) l. det första (som ngn gör). Wi (dalkarlar) ware the försthe som eder nadhe störkthe oc hulpe til regementhet. GR 3: 414 (1526). En bön för hennes (dvs. drottning Kristinas) välgång / Var det första mor dem lärt. Snoilsky 2: 26 (1881). — särsk., med förbleknad bet., i uttr. vara den förste att erkänna l. medgiva o. d. (ngt, särsk. ett fel l. misstag), vara ytterst (bered)villig, icke göra ngra som helst svårigheter att erkänna osv. Han var den förste att erkänna sitt misstag. Rydqvist i SAH 25: 25 (1849). PT 1905, nr 290, s. 3.
δ) för att angiva början l. den tidigaste delen av det som betecknas gm det sbst. vartill ordet utgör bestämning. (Dessa sju) bliffuo dödhe j första andenne när biugganden vppå gick. 2Sam. 21: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: under de första skördedagarna, när kornskörden begynte). Hercules arla stod vpp, en Morgon, i första sin Vngdom. Stiernhielm Herc. 1 (1648, 1668). Julius Cesars kolossalstod .. är ett antikt verk, sannolikt från den första kejsartiden. Rydberg RomD 3 (1876). I första gryningen vaknade jag. Lagerlöf Holg. 2: 119 (1907).
ε) förstärkande i uttr. första början (äv. begynnelsen); numera i Sv. nästan bl. (ngt emfatiskt) i förb. från (alltifrån) första början, i Finl. äv. eljest, särsk. i förb. i första början, i början, o. stundom till första början, till en början. Aff första euangelij begynnilse, thå iach droogh vthwr Macedonia. Filipp. 4: 15 (NT 1526; Bib. 1917: under evangelii första tid, då). Saltikow .. såm i förste begynnelssen sigh til de Poler gifvidh och alt ondt emoth Rysserne stifftidt hafver. OxBr. 5: 19 (1612). Allt ifrån första början. Schultze Ordb. 1266 (c. 1755). Till första början företog han vidsträkta inspektionsresor. FinBiogrHb. 1363 (1899). (Detta) var endast första början. HOHHildebrand i 3SAH 23: 245 (1908).
b) för att beteckna ngn l. ngt ss. den l. det som man närmast träffar på l. kommer över o. d. l. det som närmast förefaller l. yppar sig l. inträder o. d., räknat från en viss tidpunkt; särsk. (i sht sjöt. o. handel.) i uttr. första öppet vatten, ävensom i vissa av prep. med inledda adverbial: med första bud, post o. d., samt i uttr. vid första tillfälle, så snart tillfälle yppar sig. Jag reser tillbaka med första tåg. Han kommer hit en av de första dagarna. (Vi) Achtom med första öpit vatn haffua vor skiip vthij syöön. GR 1: 194 (1524). At the fattige män, som för litturgiens skuld ifrå theres gäld och bröd afsatte äre, måge igen til något bröd med första lägenhett förfordrade varda. RA 3: 112 (1593). Han .. bödh oss ihiäl slå / Den förste, som wille till fönstret gåå. Asteropherus 44 (1609). Högaktning är bara ett missbrukadt ord utan betydelse, som man använder af artighet till den första obekanta skojare, som intet högre önskar än att lura en. Tavaststjerna Patriot 258 (1896); jfr δ. I ett dylikt fall är det första att .. göra en åderlåtning. Odenius 2Celsus 319 (1906). — särsk.
α) i numera obr. uttr. Tiil äwentyrs the komme icke tiilhope j thet Furste aar eller tw. GR 10: 225 (1535). Effter een stor krigzmacht medh förste gräs (dvs. så snart gräset börjar gro) iffrånn Pålandh förmodhes. OxBr. 5: 34 (1613).
β) (i Finl., vard.) i uttr. mitt (osv.) första, det första jag (osv.) gjorde l. skall göra. Vårt första var att dricka kaffe. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 94. Ramsay Barnaår 7: 8 (1906).
γ) (vard.) i uttr. det första jag gör, i appositionell ställning efter en påståendesats: genast, omedelbart, äv.: snarast möjligt. Om far dör och jag får gården, .. ska jag köpa igen min häst, det första jag gör. Lagerlöf Holg. 2: 73 (1907).
δ) (vard.) i uttr. (den) förste bäste, (det) första bästa, se BÄTTRE 3 h.
c) med emfatisk innebörd för att beteckna att det blott behövs (behövdes) att ngt sker (skedde) en enda gång o. d. för att ngt genast skall (skulle) inträffa. Vid första (lilla) vink står jag till ditt förfogande. Min kärlek har varit i full låga alt ifrån det första ögnablecket, då jag .. hade den fägnaden at se och tala med eder. Ågren Gell. 10 (1757). (Han) förälskade sig vid första ögonkastet. De Geer Minn. 1: 3 (1892). Från första stund fick jag aversion mot henne. Michaelson Ungk. 49 (1892).
d) (vard., föga br.) i uttr. för det första (jfr 3 i), till en början; under den närmaste tiden; tills vidare; inte för det första, inte i brådkastet. Fahlcrantz Lessing Galotti 17 (1821). Kungen har bifallit, att domprosteriet i Lund för det första får för min räkning stå ledigt. Reuterdahl (1852) i HTSkån. 2: 254. Allt hopp om sömn var ute — för det första, åtminstone. Cavallin Kipling Emir. 109 (1898). Kapitulera göra de antagligen icke för det första. Thyrén SvPol. 47 (1911).
e) (†) i uttr. i det första, i början, till en början. Begärendis wette hwad för sölff, och hure myket, ther till nw i thet förste till en försökning eller proba taghes schulle. GR 17: 193 (1545). HSH 6: 118 (1658).
f) i förb. med det första, stundom med första.
α) (†; jfr dock α') i början, till att börja med; genast, med detsamma; vid första påseende. Thetta förstodho hans läriungar icke medh thet första. Joh. 12: 16 (NT 1526; Bib. 1917: icke då strax). Och stodh landet vnder hans regemente wel, medh thet första, sedhan begynte thet förwandlas. OPetri Kr. 224 (c. 1540). Thet som wår käre Herre Christus här handlar, tyckes medh thet första wara ringa. LPetri 2Post. 110 b (1555). TbLödöse 144 (1589). — särsk.
α') (vard., fullt br.) i nekad sats: (inte) i första taget l. i brådkastet. Hon var .. inte en av dem, som bli svarslösa med det första. Lagerlöf Sten. 15 (1914).
β') i konjunktionell anv.: så snart som. Och skole vij med första vij något vist förstå eller gissa kunne om uthgången den låta E. K. M:t underdånigst förnimma. AOxenstierna 2: 657 (1624).
β) så snart det låter sig göra, snarast möjligt, med det snaraste; ofta i förb. med det allra första, äv. med första möjliga l. (numera föga br.) med görligaste l. möjligaste första; i förb. med (det) första icke sällan (vard.) övergående i bet.: mycket snart, inom kort, inom den närmaste (fram)tiden. Iak wille se the bref Som lyda paa Dækene dömens funderingh Ok tet begærer iak en nw med första. GR 1: 63 (1523). Ath the med thet aldra forsta .. forskicka theris karla nedher tiil Calmarna. Därs. 2: 77 (1525). Jag blir qvar till våren af orsaker, som jag med första skall låta min Bror veta. Leopold (1783) i 2Saml. 7: 39. Låt mig med möjligaste första .. få höra Dina tankar och förslager. Dens. (1793) i 2Saml. 8: 97. Med görligaste första. Wieselgren 178 (1900). Notisen .. föranledde, att författaren .. med första möjliga reste till platsen. Fornv. 1907, s. 2.
g) (†) i uttr. det första, så snart som möjligt. Är wår kärlige begerenn att hann nu thet första motte komma j Landhet jgenn. GR 8: 288 (1533).
h) (numera i sht vard.) i uttr. det första (förr äv. första) i konjunktionell anv.: så snart som. GR 1: 128 (1523). Honom hoppas migh nw senda thet första iach haffuer beseet mijn ärende. Filipp. 2: 23 (NT 1526; Bib. 1917: så snart jag har fått se). Första vinnen blir god, gå de åt Liffland. Ekeblad Bref 1: 406 (1655; rättat efter hskr.). Det första min hälsa medgiver det, skall jag göra allt vad jag förmår för att få återse er. Wulff Leopardi 306 (1913). — (†) i nekad sats, övergående i bet.: så länge l. såvida (icke). Jag frugtar i mitt näste (dvs. Karlskrona) ingenting det första de icke löpa sta med sin flotta hit i hamnen. CAEhrensvärd Brev 1: 95 (1784).
3) som kommer ss. nummer ett i en följd (i rummet l. tiden) av personer l. föremål l. händelser o. d.; icke sällan (mer l. mindre) närmande sig till l. övergående i bet. 4. Första våningen (i ett hus, i allm.: bottenvåningen, i större städer, särsk. Stockholm o. Göteborg, dock numera, då uttr. överhuvud användes, vanl. om våningen en trappa upp). Första bandet l. delen (av ett bokvärk i flera band l. delar). Första budet (av tio Guds bud). Stadzmwrens grundwalar woro prydde medh all dyrabergxsten, första grundwalen Iaspis, then andre Saphirus, then tridhie Calcedonius (osv.). Upp. 21: 19 (NT 1526). Aåren epthe Christj födtzsl tijdh mdxxviij förstha daghen j månadhen April. GR 5: 71 (1528); jfr c. Och wardt aff affton och morghon förste daghen. 1Mos. 1: 5 (Bib. 1541). Gudh Fader, then första personen i Gudomen. Emporagrius Cat. G 7 a (1669). Det första Arket. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). Det (personliga) Pron. som föreställer den talande, kallas Första personen, — den tilltalade .. kallas Andra personen, — och den omtalade .. kallas Tredje personen. Moberg Gr. 34 (1815). Ha första rummet på ett förslag. Westee (1842). När hela skaran gått förbi, de första som de sista, / Då svek den arma flickans lugn. Runeberg 2: 45 (1848). Hvilket bländande skimmer kastar icke frestaren öfver hvarje första steg på en osalig bana! Thomander Pred. 1: 299 (1849). Första lefnadsåret spelar inom dödlighetsstatistiken en utomordentlig stor rol. EkonS 2: 34 (1894). Visserligen kan det .. vid första påseende tyckas, som om ... PT 1905, nr 26 A, s. 3. Ingen kan rimligtvis begära, att ett första försök skulle vara utan vank och lyte. Nilsson FestdVard. 61 (1925). — särsk.
a) efterställt med best. art. vid regenters namn. Gustav den förste, vanl. skrivet Gustav I. Ågren Gell. 127 (1757).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande utom ss. sista led i ssgr) i förbindelse med räkneord av högre ordning (angivande tiotal från o. med 20, hundratal osv.). Arum epter Gudz byrd Tusendhe femhundrade tiugu oc pa thet första. GR 1: 4 (1521). På första och siettehundradhe årena aff Noahs ålder. 1Mos. 8: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: I det sexhundraförsta året). — jfr TJUGO(NDE)-FÖRSTE osv., (ETT)HUNDRA(DE)-FÖRSTE osv.
c) omedelbart före månadsnamn vid angivande av dag vid datering; vanl. med best. art. Första maj. Datum Stockholm then 1. Maij Anno etc. 1563. Stiernman Com. 1: 187 (1563). Then första Junii och den första December. 1SAH 1: 20 (1786, 1801). — (i sht vard.) elliptiskt, när av sammanhanget framgår, vilken månad det är fråga om. Den första var jag bortrest.
d) (numera bl. tillf.) i uttr. första dag jul, påsk, pingst, jul-, påsk-, pingstdagen. På Store Högtijdes Dagar, såsom förste Dag Juhl. Påsk och Pingst, måge inga Bröllop hållas. Kyrkol. 14: 2 (1686). Giese Sprachm. 1—3: 410 (1730).
e) i fråga om den nedersta klassen i (svensk) skola; numera utan best. art. I den första Classen .. skole Barnen först lära läsa Swenska och Latin. Skolordn. 1693, s. B 1 b. Karlson ÖrebroSkolH 3: 105 (1875). — (vard.) elliptiskt om första klassen. Hon går i första förberedande. En bondpojke, som börjat i första för några år sen. Sjödin StHjärt. 60 (1911).
f) i uttr. i l. ur (den) första hand (förr äv. handen), för att angiva att en handelsvara o. d. erhålles direkt från framställaren l. förste säljaren, en uppgift direkt ur (original)källan o. d.; numera alltid utan best. art.; i förb. i första hand äv. (vard.): i främsta rummet, först o. främst. Köpa sina förnödenheter ur första hand. När same varur kome titt (till Lybeck), så bekome the Lybeske them i then förste hond. GR 21: 40 (1550). At hämta spannemåhl utur första handen. 2RARP 4: 464 (1727). (Sv.) I första hand, el. första rummet: (fr.) En première ligne, en premier lieu. Westee (1842). — jfr: Första handen giör bästa kiöpet. Grubb 239 (1665).
g) i uttr. (den) första gången (stundom gång) l. (numera bl. jur.) resan (förr äv. sinn), i fråga om upprepad (-at) handling l. skeende; äv. i konjunktionell anv., ävensom elliptiskt (se β). För första, andra och tredje gången (rop vid auktion före klubbfästandet av bud). Straffad för första resan stöld. GR 9: 336 (1534). Thetta war icke thet första sin, ey heller thet sidsta. Svart G1 5 (1561). Förste gongon skedde thet strax effter Fastelagen. Därs. 53. Forste gångh. Messenius Disa 31 (1611). Hoo som förste och andre resan drager til siöös. Schroderus Comenius 467 (1639). Första gången han gick ut. Tessin Bref 1: 75 (1751). Det var första gången jag såg något af Norges storartade natur. De Geer Minn. 2: 90 (1892). Den första gång jag såg dig, det var en sommardag / på förmiddan, då solen lyste klar. Sjöberg FridaB 2 (1922). — särsk.
α) (†) i förb. i första gången l. resan. Om thet nu skeedde, at thz ginge icke wel j första gången. 2Sam. 17: 9 (Bib. 1541). Dan. 11: 29 (Därs.).
β) (bygdemålsfärgat, föga br.) elliptiskt om första ringningen till gudstjänst. Lilla klockan i tornet började ”ringa förste”. Hedenstierna Svenssons 194 (1903).
h) (vard.) i uttr. (i) första taget, (vid) första ansträngningen l. försöket (att nå ett mål); i nekande sats övergående i bet.: (inte) så snart, (inte) i brådkastet. Han ger sig inte i första taget. Schulthess (1885).
i) [efter lat. pro primo] i uttr. för det första (jfr 2 d), förr ofta [jfr t. zum ersten] till det första, vid indelning o. uppräkning. Till thet första är aktandes ath .. OPetri MenFall A 3 a (1526). För thet första. Cellarius 154 (1699). Han höll sig stilla och såg då för det första en svanhona ..; vidare såg han en räv. Lagerlöf Holg. 2: 176 (1907).
j) i uttr. mitt första, om första stavelsen av huvudordet i en charad. Franzén Skald. 4: 425 (1832).
k) i förb. (den) förste och (den) siste (förr äv. ytterste); ofta närmande sig till l. övergående i bet. 4, varvid förbindelsen ofta blir ungefär liktydig med ”enda”, ”hela”. Iach är A och O, then förste och then ytterste. Upp. 1: 11 (NT 1526). Fadrens både första och ÿttersta ordh häruthinnan är detta: att han aldrig gifwer frÿwilligdt samtyckio (till sonens giftermål). VDAkt. 1678, nr 312. Magnus Persson .. är första och sidsta ordsaken til hela oredan. VDAkt. 1792, nr 270. Det är din olycksvana .. att låta sinnligheten hafva både första och sista ordet. Wallin 2Pred. 2: 285 (1824). Der innerst i min ande bor en gnista; / att lyfta den i dagen blef mitt mål, / min lefnads lif, mitt första och mitt sista. Heidenstam Vallf. 127 (1888). — särsk.
α) i numera obr. uttr. Då skole i intett twifla atti jw blifwe the förste och sidste som sådant sielfwe vttdricke skole, och vndgellendes warde. GR 14: 73 (1542). När Galetski hade sin Audience hos Konungen, var hans första och sidsta at försäkra om sin Konungs och Republiquens högsta åstundan til at hålla enighet och fred med alla dess Naboer. Nordberg C12 1: 60 (1740).
β) (vard.) emfatiskt i uttr. första och sista gången (jfr g), den enda gången. Det ska' bli första och sista gången jag sätter min fot i det huset (dvs. det skall aldrig mer hända att osv.). Det var första och sista gången han kysst en qvinnas hand, hvilket en man af folket aldrig annars gör. Almqvist Grimst. 35 (1839).
4) främst i rang l. beskaffenhet l. betydelse o. d.
a) i fråga om rang, värdighet l. anseende, äv. kvalitet l. beskaffenhet o. d.: främst; förnämst; mest framstående; ypperst. Szå will och drängen (dvs. den unge) ware the gambles lijke / och them eij meth et gått ordh wijke / Vthen ware then förste ij sinne stoop. 2Saml. 9: 162 (1569). Stiernhielm VgL Föret. 2 (1663). Allt ifrån de spädaste år (har jag) lärt .. att anse för .. den största ära, att vara den Förste Medborgaren ibland ett Fritt Folk. Gustaf III 1: 75 (1771). Professor Elias Martin, vår inhemske förste landskapsmålare. MoB 2: 245 (1808). På stadens första värdshus. Carlén Repr. 1: 22 (1861). Första qvalitet. Björkman (1889). Carlson var .. en talare af första rangen. De Geer Minn. 2: 105 (1892). En hedersman af första ordningen. GHT 1898, nr 47 A, s. 3. — särsk.
α) i förb. i första rummet, i främsta rummet. De (straff) som i första rummet afse de yttre sinnenas plågande och marterande. Oscar I Straff 4 (1840). De Geer Minn. 2: 90 (1892).
β) i ämbets- o. tjänstetitlar, yrkesbeteckningar o. d. Förste aktuarie, bibliotekarie. Förste maskinist. Jag (avancerade) til första capitaine vid Lif-compagniet. Dahlberg Lefn. 88 (c. 1755; uppl. 1911). Förste expeditions-sekreterare. Meurman (1846). Förste bokhållare. Jungberg (1873). Förste teol(ogie) prof(essor) o(ch) Domprost. Statskal. 1923, avd. 718.
γ) i förb. första kammaren, om den efter (högre) censusbestämmelser, medelbart av landsting o. stadsfullmäktige valda kammaren inom Sverges riksdag. RO 1866, § 1, 6.
δ) i förb. första klass(en) (jfr 3 e), om högsta (rang)klassen i ett l. annat avs.; ofta mera oeg. med avs. på egenskaper l. beskaffenhet. Kommendör av första klassen av nordstjärneorden. De Geer Minn. 2: 221 (1892). En opportunist af första klass. PT 1907, nr 256 A, s. 3. Han var en första klassens hedersgubbe. Engström Lif 28 (1907). Resa, åka första klass. Auerbach (1908).
b) i fråga om vikt l. betydelse: viktigast, av största betydelse, förnämst, förnämligast. HB 2: 277 (1596). Rättvisa och sanning äro en Menniskias första skyldigheter. Nordenflycht Fruent. 9 (1761). Aktningen för andra (är) en bland den goda tonens första och oeftergifligaste fordringar. BEMalmström 7: 402 (1845). (H. Forssell) spelade (under riksdagen 1879) regeringens första stämma, och jag sekunderade honom efter bästa förmåga. De Geer Minn. 2: 226 (1892).
5) ss. demonstrativt pron.: den förstnämnde. Rothovius BBielke A 2 a (1624). (G. III) var god och stark. Den första af dessa egenskaper gjorde, att man icke ville förmoda den sednare. Leopold 5: 336 (c. 1804). Han (drog) upp ur fickan en butelj Whisky, en pipa och en strut med tobak. Han tömde den första i ett drag. Nyblom Hum. 115 (1874).
II. adv. FÖRST, i Finl. äv. till först. — Anm. Jfr anm. under I.
1) främst; i spetsen l. täten. Nordforss (1805). Stå först i ledet. Cavallin (1875). Först kommo lifdrabanterna, dernäst ... Björkman (1889). Tågets rörelse framåt långs vägen, som vänder sig upp mot Golgatha, kan icke vara bättre, ej heller grupperingen naturligare, på samma gång den är klart ordnad: till först en krigsknekt med de två röfvarene, derpå Frälsaren. Estlander Flandrin 67 (1890).
2) i fråga om tid o. i därtill sig närmast anslutande anv.
a) tidigast; äldst; ursprungligen, från början, i begynnelsen; första gången. Thet frelze ær haffuer först varit vnder skatt. GR 2: 84 (1525). The Engelske Präster, som först predikade Evangelium här i Swerege. Stiernhielm VgL 105 (1663). Förbannelse på dens mull, som först tackade för en Nåd då han åtnjöt en Rättvisa! Kellgren 3: 215 (1793). Förtjensten att till först hafva framhållit vikten af noggranna uppgifter rörande dödsorsakerna tillkommer collegium medicum. Hjelt Medicinalv. 2: 264 (1892). Då jag först gjorde hans bekantskap. WoH (1904).
b) i början; till en början; att börja med. Gack först bort och förlijka tigh medh thin brodher, och kom sedhan och offra thina gåffuo. Mat. 5: 24 (NT 1526); jfr e. Först lätt presten till sega folcket .. att almogen skulle samtligen komma in när andra predikan skulle angåå. VDAkt. 1652, nr 117. Den trägne älskarn blir först liden, / Så hörd — och vinner sedan allt. Stenhammar 172 (c. 1798). Gala öppet, min käcka gök, / Låt höra till först ditt namn. Runeberg 5: 95 (1860). Till allra först skall jag gräla ordentligt på er, för att ni inte en enda gång skrifvit till mig! Söderhjelm Brytn. 96 (1901). Först bar det genom rågfälten. Och så kommo de till en gärdesgård. LD 1910, nr 287 B, s. 17.
c) (numera bl. vard., föga br.) i uttr. först i (den l. den månaden l. årstiden), i början av (januari osv., våren osv.), först på året, i början på året. Konungen i Danmarck vill ahntasta Elfzborgh, först i våhr, samptt Öland. AOxenstierna 2: 44 (1612). Vthi Aprili, och först i Majo. IErici Colerus 1: 182 (c. 1645). Renkalfvarna äro först på åhret rödachtige. Linné Skr. 5: 151 (1732). Botin Hist. 2: 152 (c. 1790). — jfr (†): Knechten bleff först i feigden .. ihiälskuten. VRP 1646, s. 152.
d) tidigast l. tidigare (i jämförelse med ngn annan l. ngt annat). Han var först på platsen. Thet som först mogett är, skall först .. skäres och föres i husz. GR 13: 299 (1541). Dhen först kommer, han först maal. Grubb 95 (1665). Leger man tvem ett; behålle then, som först hyrde. HB 13: 2 (Lag 1734). Min mor .. lärde af främmande språk först latin. De Geer Minn. 1: 3 (1892). Jag kan icke komma förrän allra först kl. 10. WoH (1904).
e) för att framhålla att ngt sker l. måste ske, innan ngt annat kan äga rum l. försiggå: förut; dessförinnan, innan dess. Icke dömer wår lagh någhon menniskio, medh mindre man förhörer först honom, och fåår weta huad han gör? Joh. 7: 51 (NT 1526). Man moste jw först granneligha förhöra sakena, för än man dömer ther om. OPetri Clost. A 1 b (1528). Man bör, att dömma rätt / Om andras gerningar, först veta ändamålen. Leopold 1: 327 (1808, 1814). Huru skulle inskränkningen finnas till, om det icke först funnes något att inskränka? Wikner Lifsfr. 1: 11 (1864).
f) i förb. från först till sist, från början till slut, hela tiden; äv. i överförd o. bildl. anv.: hela vägen, fullständigt, i allo. Vi .. begärede, .. att oss motte blifve tilstelt visse achter på thet som i sidste concilio förnembligest blef handlat ifrå först och til sidst. RA 3: 28 (1593). Äfven här (dvs. ss. tänkare och historiker) var (Geijer) från först till sist ett snille. Sturzen-Becker 1: 29 (1861). Mannen, hvilken trofast kände bandet / emellan enskildt jag och fosterlandet / från först till sist. Fredin Dikt. 68 (1888).
g) så godt l. så gärna l. lika gärna först som sist, lika gärna med detsamma, utan uppskov l. dröjsmål. VDAkt. 1759, nr 56. Då har jag icke mer att säga, utan kan dö så gerna först som sist. Sturzen-Becker 2: 93 (1861). Jag vill .. så gärna först som sist söka teckna, huru jag uppfattar (min karaktär). De Geer Minn. 1: 23 (1892).
h) (†) i uttr. som först (jfr i), så snart som möjligt, snarast möjligt. At han .. drijfwer på att fullmachten som först måtte ärnås. HärnösDP 1694, s. 138. OfferdalKArk. N I 1, s. 153 (1729).
i) icke förrän; äv. (numera bl. bygdemålsfärgat, föga br.) som först (jfr h). Han är borttfaren .., han skal först heem komma til höghtijdhes daghen. Ordspr. 7: 20 (Bib. 1541). Effter Bookhollerne nu först ankompne äre. RP 6: 169 (1636). I dag som först har jag fått af Krigs expedition de 40 à 50 fändrickar sist gjorda som ännu ej stått i rulla. CAEhrensvärd Brev 1: 166 (1789). Man steg upp först vid middagstiden. Crusenstolpe Mor. 2: 128 (1840). — (i sht i högre l. vitter stil) likvärdigt med: vara den ende (det enda) som. Först den kan lefva nöjd och glad, / som lefver för ett mål! Heidenstam Vallf. 8 (1888). Den opartiska hänsyn till statsintresset, som först kan gifva styrka och sammanhållning åt de rika kulturkrafterna. Stavenow G3 2 (1901).
j) [efter fin. vasta i motsv. anv.] (i Finl.) icke mer än, blott. Han gör redan en släde alldeles på egen hand, fast han först är aderton år. Hertzberg Reijonen 42 (1885). Arkadius Pakkala 18 (1895). ”Tag plats, vi hålla först på med fisken” (vid en middag); högsv.: vi ha inte hunnit längre än till fisken (vi hålla ännu på med fisken). Bergroth FinlSv. 254 (1917).
k) (numera föga br. utom i Finl.) i villkorssats l. annan sats som innehåller ett villkor l. en förutsättning: blott l. endast l. bara (en gång). Thå wilien är först godh, så är han tacknämelighen. 2Kor. 8: 12 (NT 1526). Får han först aptit så går det sedan lätt. / Det är en härlig sak at äta och bli mätt. Livin Kyrk. 55 (1781). När först makten är fallen ur hans (dvs. härskarens) händer, gifver det fega missnöjet sig luft. Thomander 1: 476 (1844). Sturzen-Becker 1: 139 (1861).
l) (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) alldeles nyss, just, precis; nätt och jämt; äv. som först. Pijge spöne som forst begynnar wexa. VarR 6 (1538). Min domkyrkia först färdigh ähr, / hon wpbygdes medh stort beswär. Messenius Christm. 257 (c. 1616). Om kvällen, just när stjärnorna som först / begynte blinka över bergens rand. Österling Fränd. 2: 16 (1916).
m) [efter fin. vasta i motsv. anv.] (i Finl.) just, riktigt, ”då”, (vad man) värkligen (kan kalla). I söndags på vår dans, då var det först ledsamt. ELindqvist (1842) hos Vasenius Top. 2: 408. Hans gamla (skridskor) voro .. besvärliga och gammalmodiga ... Men se, de amerikanska, de voro först stiliga! Topelius Sommarsjö 1: 52 (1897). ”Se det är först en karl, det”. Bergroth FinlSv. 254 (1917).
n) i konjunktionell anv.
α) (i sht. vard.) i början då l. efter det att, strax (då). Först han till Regementet kom, / Thå war han en Konungh from. Hund E14 340 (1605). Linné Skr. 5: 172 (1732). Först man kom in där, såg man endast skymningen. Forsslund Storg. 8 (1900).
β) (†) så snart som. En parth aff borgeskappidh skulle haffua sagth, ath först hann (dvs. borgmästaren) kommer på rådhussidh, då skulle hann bliffua ihielslegienn. TbLödöse 405 (1597). Messenius Christm. 234 (c. 1616). Den i hög lagde dikesmullen köres, först det börjar frysa om hösten, .. på ladugården. VetAH 1750, s. 50.
γ) (†) inledande villkorssats: om blott, om bara, blott, bara; äv. med följ. att. FörsprPsalt. (Bib. 1541). Först at Christus wil wara wår skaffare, skal oss ingen deel fattas. LPetri 2Post. 186 a (1555). Jag tar gierna moth allt hwad jag kan få först jag man slipper den här swåra wärfningen. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 23 (1690). Stor sak, först man kan göra rosor, / Och bjäbba några Franska glosor, / Nog får man altid se'n beröm. Lenngren (SVS) 1: 13 (1775). LvHausswolff (1809) i För hundra år sen 1: 154.
3) vid uppräkning l. indelning: för det första; i sht då de följ. leden l. momenten inledas av ”sedan”, ”vidare”, ”ytterligare” o. d. Then wijszdom som offuan effter är, han är först kysk, och sedhan fridsam, toghligh (osv.). Jak. 3: 17 (NT 1526). Then Syndabekennelsen som här nu omtalas .. är treggiehanda; Först then hemlige, sedan then allmänne .. och sidst then uppenbara. Kyrkol. 6: 2 (1686). Först är den (dvs. borgensförbindelsen) allenast stäld på halfva summan, .. och dernest sträcker sig den eij längre än til dess Hemmanen vid nästa Ting intecknas. VDAkt. 1772, nr 1. Först är at märka. Sahlstedt (1773). Tre blommor uti min Trägård gro. / Först, helgad åt glädjen och freden, / En Ros, för mitt hufvud. Tranér Anakr. 133 (1825, 1833). — särsk. med övergång till 4, i uttr. först och sist: framför allt; stundom närmande sig bet.: alltid, ”i alla väder”. Först och sist ifrade och arbetade han att uppreta hertigen till våldsamheter. Fryxell Ber. 5: 25 (1831). Kom nu, så gå vi gladeligt / Att köpa till vårt bo / Båd' slef och gryta, tösen min, / Och först och sist en ko. Snoilsky 3: 36 (1883). Först och sist är det själ och uttryck i hennes sång. PT 1896, nr 27, s. 3. jfr (med tillfällig omkastning): Sist och först kommer den Ärlige Mannens Secreterare Honestus, och frågar efter en ärlig Boktryckare. Oelreich 5 (1755).
4) i främsta rummet; framför allt. (De skola) så lagat ath the fremmende först måge få the beste herberger och wåninger jn i staden, ee huru om wåre egne gå kan. GR 13: 267 (1541). The utfattige och usleste, hwilka först, och fram för alle andre, böra ansees. Kyrkol. 28: 6 (1686); jfr nedan. Rättvisan går här först. Nordenflycht QT 1746 47, s. 124. Särdeles fast var hans öfvertygelse, att man borde först och utan alla afräkningar fylla sin pligt. Svedelius i SAH 39: 22 (1864). — särsk. i förb. först och främst. GR 1: 32 (1521). Idher först och främst haffuer gudh vpwäkt sin son Iesum. Apg. 3: 26 (NT 1526). Thetta går först och fremst osz prester ann, at wi börom lefwa såsom wi läre. Swedberg Cat. 283 (1709). Äfven här (dvs. ss. tänkare o. historiker) är (Geijer) först och främst ett snille. Sturzen-Becker SvSkönl. 82 (1845). Först och främst förtjänar uppmärksammas .. Hahr ArkitH 414 (1902).
III. i vissa särskilda adverbiella uttr.
a) i förb. i förstone, förr äv. (i bet. β) i förstan (-on); förr äv. enbart förstone.
α) (†) ursprungligen, i begynnelsen; tidigast, äldst; i forna dagar l. tider. (Vi) waarom .. med eder (dvs. dalkarlarna) j forsthenne och frelsade edher wtaff konungh Cristierns hender. GR 2: 237 (1525). Mitt folck drogh j förstonne nedher vthi Egypten. Jes. 52: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: i forna dagar). (I himlen) blifwe Siälen förnyat till Guds Beläte, ther effter hon i förstene skapat war. Fernander Theatr. 529 (1695). Rudbeck Atl. 3: 128 (1698).
β) (numera i sht i skriftspr., med ngt arkaistisk anstrykning) i början, till en början, att börja med. (Mässan) haffuer fast annerledhes wordet hollen nw på siidhstonne, än hon wordt hollen j forstonne. Mess. 1531, s. A 1 b. (När djuren) sakna sijna Vngar vthur Boo och Näste, jemra the sigh wäl i förstan; men then Sorgen förgår them i fåå Daghar. Palmcron SundhSp. 167 (1642). Som iag nalkas åt gambla Saltbruuk, Syntes förståne något röök, men sedan slächte Ryssen Elden. HFinlÖ 1: 435 (1730). Allt tycktes i förstone gå väl. PT 1902, nr 146 A, s. 3. — jfr (†): I förstone af sin regierning. Reenhielm OTryggv. 81 (1691).
γ) (†) för det första; i första l. främsta rummet. I förstonne tackar iach min gudh genom Iesum Christum för idher alla. Rom. 1: 8 (NT 1526; Bib. 1917: Först och främst). Och lärer then helghe skrifftt thet i forstenne, att en from hustru skall wara sinom man lÿdigh och vnderdånigh. LPetri Œc. 40 (1559). Chesnecopherus Skäl Pp 2 b (1607).
b) (†) i förb. med förstone.
α) snarast möjligt, med det första. Och befants Tollijn och Tyberg .. wara heemreesta och hoppas med förstonne komma tilbaakars. VärmlNatLdP 7/10 1696, s. 56.
β) för det första. Han .. låter medh forstonne förkunna oss syndena, ther näst nådhen och barmhärtogheten. OPetri 2: 258 (1528).
c) (†) i förb. från förstone, från början. Att menniskosjälen vore .. från förstone platt förderfvad. Rydberg Ath. 149 (1876; uppl. 1859, 1866: från begynnelsen).
d) (†) i förb. till förstone, till en början. Forssell Hist. 1: 145 (1869). (Luther) erkände till förstone icke furstarnes episkopat. Dens. Stud. 1: 105 (1875).
e) (†) förstan (ngn gg förstom), icke förrän, först (nu l. då osv.). Tå förstom, seer een hwadh han hafft hafwer, när thet bårta är. Guthræus ASchmidt E 1 a (1641). Ett capell, som .. nu förstan är färdigt blefvit. Ekeblad Bref 2: 319 (1662). Nu i går har vj förstan fåt in alt både höö och säd. ÅgerupArk. Brev 23/9 1742.
Ssgr: A: (II 3) FÖRST-BEMÄLDE, p. adj. best. (numera bl. ngn gg jur. o. kamer.) förstnämnde. Rydelius Förn. 68 (1737). 1NJA 1874, s. 67.
(II 3) -BERÖRDE, p. adj. best. (i skriftspr., i sht jur. o. kamer.) förstnämnde. Kellgren (SVS) 6: 22 (1773). Det genom förstberörda nådiga remiss infordrade underdåniga utlåtande. TT 1896, Allm. s. 130.
(II 2 d) -DROPPAR, pl. (föga br.) fördroppar. Hartman Husläk. 419 (1828). Kamfertdroppar göras af ett lod kamfert, som upplöses i 1/2 qvarter förstdroppar eller starkt brännvin. Wistrand Husmed. 312 (1840).
(II 2 d) -FÖDD, p. adj. (i sht i religiös stil o. jur.) om den äldste av syskon, kvinnas (l. djurhonas) första livsfrukt; äv. oeg. o. bildl. (Kristus) är osynligs gudz beläte, förstfödder för all creatur. Kol. 1: 15 (NT 1526; Bib. 1917: förstfödd före allt skapat). Herren (slog) alt thet förstfödt war j Egyptj lande, jfrå Pharaos förstfödda son .. alt in til thens förstfödda son som fången satt j fengelset, och alt förstfödt aff booscapenom. 2Mos. 12: 29 (Bib. 1541). SuccOrdn. 1809, § 1. Sjelfsvåldets förstfödde heter despotism. Cronholm Tal 15 (1843). Wirsén i 3SAH 2: 584 (1887). särsk. (i bibliskt spr.) i uttr. (den) förstfödd(e) från (äv. ibland) de döda, om Kristus ss. den vilken först har övervunnit döden. Han är huffuudhit till croppen, .. huilkin som är begynnelsen, förstfödd frå the dödha. Kol. 1: 18 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). Schroderus Os. 1: 517 (1635).
-FÖDDHET—0~2 l. ~20. (i sht i fackspr.) förhållande(t) att vara den förstfödde l. äldste av syskon. Vanligen är det en lätt sak att afgöra förstföddheten. NF 5: 727 (1882).
(II 2 d) -FÖDELSE. (†) förstföddhet. Brask Pufendorf Hist. 171 (1680). Dähnert 56 (1746). särsk. motsv. -FÖDD slutet. Förstfödhelse ifrå the dödha. Baazius Upp. 9 b (1629).
(II 3) -FÖDERSKA. med. kvinna som föder barn för första gången; motsatt: omföderska. VeckoskrLäk. 4: 62 (1783). 2NF 18: 661 (1912).
(II 2 d) -FÖDING, förr äv. -FÖDINGE. (-föding 15411889. -födinge 1801) (mindre br.) förstfödt barn osv.; äv. oeg. o. bildl. The förstfödhingar äro mine. 4Mos. 3: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: mig tillhör allt förstfött). Män af förtjenst .. bestridas företrädet af en mera leende lyckas förstfödingar. ACafKullberg i SAH 8: 144 (1817). Rudin 2Evigh. 2: 364 (1885, 1889).
(II 2 d) -FÖDLING. (†) = -FÖDING. Prytz G1 G 4 b (1621). Lind (1749; under erstgebohren).
(II 2 d) -FÖDNING. (†) konkret o. koll. om förstfödda barn o. förstlingen av djur. (Herren) Then ther förstfödhningen slogh vthi Egypten, bådhe aff menniskior och aff booscap. Psalt. 135: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: de förstfödda).
(II 2 d) -FÖDSEL. (föga br.) förhållande(t) att vara den först födde av syskon; äv. oeg. o. bildl. Möller (1745; under aînesse). Norrmännens storartade konunga- och hjältesagor tyckas vara dem gifna uti själfva deras historiska förstfödsel. (Cavallin o.) Lysander 90 (1861).
(II 2 d) -FÖDSLA. (†) = -FÖDSEL; äv. konkret: förstfödt barn osv. The sattes (till bords) .., then förstfödde effter sinne förstfödzlo, och then yngste effter sin vngdom. 1Mos. 43: 33 (Bib. 1541). Han wardt icke reknat til förstfödzlona. 1Krön. 5: 1 (”6”) (Därs.). Schroderus Os. 2: 245 (1635). Lind (1749).
(II 2 d) -FÖDSLING. (†) = -FÖDING. Lælius Mynt 6 (1588). Gyldenhielm Psalt. 445 (c. 1605, 1650).
-FÖDSLO-RÄTT, r. l. m. (-födslo- 1541 osv. -födsle- 1773) förmånsrätt som i vissa fall tillkommer den först födde l. äldste av syskon; äv. oeg. o. bildl. Iacob sadhe (till Esau), Sääl migh j dagh tin förstfödzlorett. 1Mos. 25: 31 (Bib. 1541) [jfr 5Mos. 21: 17]. SuccOrdn. 1809, § 1. Att fritt yttra sin öfvertygelse är mannens förstfödslorätt. ESjöberg 338 (c. 1823). Ännu i det nuv. stats- och privatlifvet har förstfödslorätten ej förlorat sin betydelse, såsom i fråga om arf af krona och fideikommiss. 2NF (1908). jfr (†): Esau, huilkin för en måltijdh bortsålde sin förstafödzles rett. Ebr. 12: 16 (NT 1526).
-GÅNG. [gm ellips ur FÖRST-GÅNGS-RINGNING] (vard.) i uttr. ringa förstgången, om ringare l. kyrkklocka: ringa första gången till en gudstjänst. Strindberg Hems. 125 (1887). Dens. SvÖ 3: 213 (1890).
(jfr I 3 g) -GÅNGS-RINGNING. (först- 18811909. första- 19001923. förste- 17881911) ringning första gången till en gudstjänst. GT 1788, nr 90, s. 4. Klockaren är skyldig att svara för klämtning, helgmåls- och förstagångsringning. PT 1900, nr 266, s. 1.
(I 4 a δ) -KLASSIG. som är av l. tillhör första klassen l. det bästa i sitt slag, prima. Förstklassiga kungl. svenska postångfartygen ”Vesta” och ”Ceres”. LdVBl. 1885, nr 129, s. 4. Sorunda förstklassiga pastorat. Hagström Herdam. 3: 200 (1899). Ett i alla afseenden förstklassigt konstverk. Wrangel TessPal. 4 (1912).
-KLASSIGHET—00~2, äv. ~200.
(II 2 d) -KOMLING. (tillf.) person som kommer först (till ett ställe). Huru betydelsefull måste icke denna förstkomlingens förmån (att han får taga i besittning jungfrulig jord) blifva i konkurrensen med gamla folk. Kjellén Storm. 2: 79 (1905).
(jfr I 2 b) -KOMMANDE, p. adj.
1) (numera föga br.) om datum, möte l. sammankomst o. d.: nästkommande; i ä. tid ofta ställt efter det ord vartill det utgör bestämning. Huilkit möte stå skall Sancte Olauj dag förstkomendis vdij halmstade. GR 11: 244 (1537). Till förstkommande Allbo Häradz Sommar Ting. VDAkt. 1760, nr 159. På förstkommande torgdag. Bondeson Chronsch. 1: 34 (1897).
2) om person: som (händelsevis) först kommer (till ett ställe); förste bäste, vem som helst; mest i substantivisk anv. Björn Carol. 70 (1794). Former som utan anmärkning ägt bestånd i århundraden, dömmas och fördömmas nu af den förstkommande. Tegnér (WB) 6: 81 (1827). Ett sådant land skulle efter all anledning blifva lätt byte för den förstkommande fienden. Fryxell Ber. 11: 99 (1843). Thomander 1: 516 (1859).
(I 2 a) -KULLING. jäg. djur som tillhör den första (tidigaste) årskullen. (Haren) var en förstkulling. Schröder MinnSkog. 247 (1888).
(I 3) -MÄSSA, r. l. f. (först- 1639. första- 15241529. förste- 1657) förmiddagshögmässa (i församling tillhörande pastorat som består av två l. flera socknar); motsatt: sistmässa; i ä. tid äv. om den första (matutinen) av flera mässor på samma dag. OPetri Tb. 18 (1524). I haffua clandrat någhon gotz vndan lincöpings Domkyrke som her trotte månson hade såltt ther vnder til förstamessones vppehälle. GR 6: 338 (1529). SynodA 1: 44 (1639). ConsEcclAboP 52 (1657).
(II 3) -NÄMNDE, p. adj. best. som nämnts först (i en uppräkning o. d.). Academiens Embetsmän äro trenne. En Directeur, en Cantzler, och en Secreterare. The tvänne förstnämnde .. ombytas hvarje sjette månad. 1SAH 1: 20 (1786, 1801).
-ÅRS-VALL, se B.
B (Anm. Då sångare avses, användes oftast FÖRSTE-BAS, -TENOR, liksom FÖRSTE-KLASSARE, -KLASSIST om gosse): (I 3) FÖRSTA-BARN. (†) (Maria) födde sin son förstabarn. Luk. 2: 7 (NT 1526; Bib. 1541: sin förstfödda Son).
(I 3) -BAS. (första- 1906 osv. förste- 1908 osv.) näst lägsta stämman i fyr- l. flerstämmigt sångstycke för mansröster; person som sjunger dylik stämma. En skara förstabasar. Öberg Makt. 1: 131 (1906).
(I 2) -DAGS, adv. (första- 1764. förste- 17731779) (†) i sin första början; till en början; från (första) början. Lenæus Delsbo 123 (1764). Grufvobrytningen har förstedags lagt grund til Bergslagen. Fernow Värmel. 651 (1779).
(I 3, 4) -FIOL. högsta stämman i en stråkensemble (ensam l. i orkester o. d.); person som spelar dylik stämma; äv. bildl. i uttr. spela förstafiolen (jfr FIOL, sbst.1 1 b). —
(I 3) -GRADS-EKVATION. mat. ekvation av första graden. Björling Alg. 2: 20 (1862).
(jfr I 3 g) -GÅNGS-FÖRBRYTARE. jur. Thyrén StrafflRef. 1: 39, 85 (1910). 2NF 32: 561 (1921).
(jfr I 3 g) -GÅNGS-FÖRBRYTELSE. jur. Thyrén StrafflRef. 1: 65 (1910).
(jfr I 3 f) -HANDS-CITAT. citat ur första hand (direkt ur källan). —
(jfr I 3 f) -HANDS-INTRYCK—0~20 l. —1~02. direkt intryck (som icke förmedlats gm ord l. bild). 2NF 6: 796 (1906). Bakom hvarje dylik essay ligger synbarligen en hel grupp sammanförda och genomreflekterade förstahandsintryck. Blanck GeijerEngl. 172 (1914).
(jfr I 3 f) -HANDS-UPPGIFT—0~20 l. —1~02. uppgift direkt ur en källa l. grundad på originalstudium av ngt. —
(jfr I 4 a γ) -KAMMAR-LEDAMOT—10~200 l. —10~102.
(jfr I 3 e) -KLASSARE. (förste- 1894) skolbarn i första klassen. DN 1894, nr 9112 A, s. 2.
(jfr I 4 a δ) -KLASS-BILJETT, -HYTT, -KUPÉ, -PASSAGERARE, -VAGN. i, resp. till tåg l. ångbåt o. d. —
(jfr I 3 e) -KLASSIST. (första- 1893 osv. förste- 1923) skolbarn i första klassen. Lundell (1893).
(jfr I 3 c) -MAJ-BLOMMA103~20, r. l. f. ”majblomma”, liten konstgjord blomma (att fästa på dräkten), som sedan 1907 säljes 1 maj (o. närmast föregående dagar) o. varav inkomsten användes till tuberkulosens bekämpande. I Sverige bildades 1908 Första-majblommans riksförbund. 2NF 17: 561 (1912).
(jfr I 3 c) -MAJ-DEMONSTRATION103~0102. (årlig) politisk demonstration av socialdemokraterna den 1 maj sedan år 1890. Första maj-demonstrationen i Stockholm. SD 1890, nr 118, s. 4.
(jfr I 3 c) -MAJ-FEST103~2. Med Djurgården är .. Stockholms första-maj-fest sedan äldre tider på det närmaste förenad. Lundin (o. Strindberg) GSthm 51 (1880).
-MÄSSA, se A.
-OPPONENT, se C.
(jfr I 3) -RADS-LOGE. på teater o. d. Tamm SammansOrd 139 (1900).
(jfr I 4 a) -RANGS-KONST. Nordensvan SvK 91 (1892).
(jfr I 4 a) -RANGS-KONSTNÄR—1~02, äv. —0~20.
(jfr I 4 a) -RANGS-STÄLLNING. Landskapet Upland intager med historiskt berättigande ett slags förstarangsställning bland vårt lands provinser. SD(L) 1901, nr 590, s. 3.
(I 3) -TENOR. (första- 1923. förste- 1887 osv.) högsta stämman i fyr- l. flerstämmigt sångstycke för mansröster; person som sjunger dylik stämma. Hedenstierna Vett 79 (1887).
(jfr I 3) -ÅRS-VALL. (först- 1902. första- 19001917) landt. gräs- l. klövervall som för första gången bär skörd. Tamm SammansOrd 139 (1900). De för året tillämnade förstårsvallarne (äro) .. så godt som utan undantag felslagna. SD(L) 1902, nr 225, s. 1. Lindqvist Herr. 68 (1917).
C (jfr anm. till B): FÖRSTE-BAS, se B.
(I 4 a β) -BIBLIOTEKARIE. LUÅrsb. 1918—19, s. 74.
-DAGS-, -GÅNGS-RINGNING, se A.
-KLASSARE, -KLASSIST, se B.
(I 4 a β) -KONSTAPEL. vid artilleri. Förstekonstapeln vid 3 batteriet n:r 6 (av Kungl. Svea artilleriregemente) G. PT 1901, nr 17 A, s. 2.
(jfr I 4 a β) -LANDTMÄTAR(E)-TJÄNST. Tamm SammansOrd 139 (1900).
-MÄSSA, se A.
(I 4 a β) -OPPONENT. (äv. första-) vid (akademisk) disputation. —
-TENOR, se B.
Avledn.: FÖRSTELIGEN, adv. (†) till I 3 o. 4: för det första; först o. främst. Försteligen betacker Kon: Ma:t tiil Swerige .. Kon: Ma:t tiil Danmarck .. for sin .. fryntlige salutationn. GR 10: 76 (1535).
FÖRSTLING, se d. o.
FÖRSTNING, r. l. f. till I 2: början, begynnelse; numera nästan bl. (starkt bygdemålsfärgat) i uttr. i förstningen, i början. Cavallin Herdam. 4: 261 (cit. fr. 1682). Att rå om den (dvs. ladugården) .., det blir då icke möjligt för oss. Tillminstone icke i förstningen. Almqvist Lad. 13 (1840). Dalin (1852; angivet ss. föråldrat). NLinder i SvTidskr. 1872, s. 121. Samma ljusglans, som i sin förstning varit en lyckosam ledstjärna, ingaf honom (dvs. den skeppsbrutne) numera en formlig spökrädsla. VFl. 1913, s. 106.
Spoiler title
Spoiler content