(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) person som är stum (se STUM, adj.1 1 a); jfr DUMBE II.Columbus Ordesk. 84(1678; uppl. 1963). Den, som bringar stumma till att tala, måtte lätt kunna sätta mig i stånd att höra hwad en sådan stumme säger. ÖgCorr. 1854, nr 77, s. 2.
